80. En vän

Träffade en fd arbetskamrat som fick MS för många år sedan igår.
Hon satt i bilen när jag kom ut från apoteket så jag gick fram till bilen öppnade dörrer och lade mina händer på hennes. Själv kan hon knappt röra sig och har svårt att prata men det var ändå så skönt få träffa henne, har inte träffats på länge, har varit till henne förut men nu var det länge sedan, beror ju också delvis på det som hänt min dotter.
Jag sa, till henne det är skamligt länge sedan vi sågs. Hon sa kom och hälsa på.

Vi pratade en bra stund och jag lovade hälsa på henne framöver och det skall jag. Hon som på den tiden vi arbetade hade en sån härlig humor och så drabbades hon av MS. Nu kan hon inte ens hålla i nåt, mitt hjärta blöder för henne och jag gav henne en kram innan vi skildes.

Blev så nedstämd resten av dagen. Undrar så hur hon har det man kan bara tänka sig situationen. Tänka sig in i hur det är att sitta och inget kunna göra själv.
Jag frågade hur det var och hur det var med hennes familj och barnbarn och svarade på hennes frågor. Jag skall lyssna på henne noga när jag hälsar på.