söndag 18 december 2011

561. Det tog stopp

Blev inget mer bak men däremot en del annat, för mor 90 år fick ett äldreboende, en service lägenhet precis just nu före jul och har flyttat in idag. Med 7 personer som hjälper till, vi barn som är 4 och så respektive så gick det ändå fort och smidigt och vi hann göra allt i ordning på nya stället så det blev riktigt mysigt för henne där. Nu kan vi börja andas ut och känna oss lugnare när det gäller mor för hon har full service med sitt boende.
I morgon skall min bror och jag visa 2 personer lägenheten som skall säljas, vi får se hur det går. Julen närmar sig med stormsteg och alla har sitt att ordna inför julhelgen. Känner mig duktigt trött psykiskt måste åtminstonde försöka baka lite vetebröd, mat och sånt går att köpa som tur är. Julklapparna är köpta behöver bara slås in, etiketterna har jag tillverkat själv. Skall fira julafton med son, svärdotter deras 2 små barn, mina barnbarn alltså och en del andra.
Idag har det snöat lite men en blöt och tung snö, får se om den ligger kvar.
Ha det bra och jäkta inte för mycket, julen kommer ändå, ingen ser det som inte hanns med. Personligen önskar jag den vore över för saknaden är oändlig, mycket jobbigare när det är jul för det saknas en bland oss alltid, så många minnen dyker upp och det går inte undvika och många tårar blir det också.
Mitt barnbarn, Carolas dotter har det väldigt tufft, för henne är det en tung, tung tid och så klart alla andra dagar. Stackars tös, så tomt det måste kännas för henne all denna saknad och sorg över en så älskad mor som hon förlorat.

Får ändå önska er alla en Fridfull och lugn jul och en massa julekramar.
Ingen glömd.


fredag 9 december 2011

560. Bakat

Känner mig faktiskt duktig, har bakat havrekex och filmjölks limpor. Mums. Nu är det BARA lite vetebröd och kakor kvar. Suck. Men å andra sidan bakar jag bara till jul och en och annan tårta till födelsedagar så man borde inte klaga.
Ute är det regn och rusk den lilla snön vi fick häromdagen är snart borta men är slaskiga vägar och förhoppningsvis får vi hoppas det inte blir ishalka på vägarna.
Julen känns lika svårt i år med för allt förändras från år till år men det roliga är att få tillbringa den med de små barnbarnen. Helst skulle jag ju vilja samla alla barn och barnbarn tillsammans här hos mig men det går ju inte av flera orsaker.

tisdag 6 december 2011

559. Julen kommer med stormsteg

Nog har det varit en märklig höst och nu vinter ingen snö bara lite puder på backen som inte täcker nåt. Varmgrader har det varit och ibland några grader kallt mot natten.
Förra veckan var jag barnvakt en stund till lille sonsonen som snart blir 6 månader, lilla Mira går på dagis 3 halvdagar i veckan.
Och så förra torsdagen åkte jag på årets förkylning med jobbig hosta, snuva och lite feber som tur är blev det inte så långvarigt fast hostan finns kvar. Blev inget gjort de dagarna som jag planerat.
Idag vaknade jag tidigt och åkte iväg klockan 11vilket är ovanligt, åkte till Birsta som jag gått och dragit på nu ett tag. Det var inte så mycket trafik eller folk. Första besöket blev IKEA och sedan blev det Birsta City stötte faktiskt på en fd arbetskamrat där. Trevligt. Sedan besökte jag BarnensHus för att köpa julklappar till dom små barnbarnen, de äldre barnbarnen får pengar som vanligt. Sedan besökte jag Rusta och handlade lite små saker där med. Klockan var 15 innan jag var hemma igen.
Hungrig och trött men lättad över att jag gjort bort att handla.
Har städat det mesta förut och bytt gardiner överallt nu gäller det bara att få energi för att baka.
Jag tycker bättre om att städa än att baka men till jul skall det ju vara lite hembakt bröd både till julbordet och till kaffet.
Som alltid blir det nog jul i år också och både bak och städningen blir klar.
Önskar julen vore över men det roliga numera är att se de 2 yngsta barnbarnen på julafton.
Det har blivit så annorlunda nu sedan vi miste Carola, inget är sig likt, saknar henne så hemskt och jul är en familjetid. 7 år och 7 månader har gått sedan vi förlorade henne och lika många jular där hon saknas. De små barnbarnen har aldrig fått träffa sin faster och inte hon dem. Jag hoppas och tror att hon kan se sin brors barn från sin himmel.
 

söndag 20 november 2011

lördag 12 november 2011

557. Höst mörkt och ingen snö än...

Hösten har av någon anledning blivit en väldigt jobbig tid de senaste åren. Man tycker ju att man skulle känna sig bättre till mod men icke. Jag blir tungsint och deppig och drar mig undan. Så klart träffar jag min familj som finns här och hjälper de som vill ha min hjälp. Kanske beror det på att juletid närmar sig och inget är som förut, förr firade vi alltid julen tillsammans hos mig men så är det ju inte numera. Jul har blivit både en stor smärta och tomhet efter min dotter och ändå en glädje för att jag fått 2 nya barnbarn de senaste dryga 3 åren. Allt blir så balandat. Dom små ger mycket energi då jag träffar dem men känner ändå en tomhet när jag är själv för Carola har ju inte fått dela alla händelser med oss de senaste 7 åren.
Det är svårt att förstå att det gått dryga 7 år sedan hon lämnade oss. Så här skulle det ju inte bli, så här borde det inte vara.

Vädret har nu varit grått och dimmigt en mycket lång tid och det påverkar min astma en hel del några frostnätter har vi haft men ingen snö än. Men vad är det mot att sakna den man aldrig får tillbaka.
Börjar bli dags att tänka på julhandel och julklapparna. Måste erkänna att det känns motigt att åka iväg men vet att bara jag bestämmer mig att åka och när jag kommer utanför dörren så går det ju trots allt bra. Det jobbiga är ju också allt folk överallt på alla affärer den här tiden på året.
Det har gått att genomföra de år som gått så det går säkert i år också.

Bara några veckor kvar så är det dags att ta fram adventstakarna och sätta i fönstren, veckorna går alldeles för fort och ändå känns det som nyss. 




fredag 28 oktober 2011

556. Saknad

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar min dotter som jag och min familj förlorat till evigheten, jag kan inte heller beskriva i ord hur mycket jag tänker på hennes dotter och hur hemskt det varit och är för henne att ha förlorat en mamma som älskade henne mest av allt. För det vet jag att man som mor gör.En ung dotter som så väl behöver sin mor för att kunna anförtro sig till och som kan ge råd och tröst som ingen annan kan. Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag älskar mina barn som finns kvar här på jorden och alla 5 barnbarnen, de är alla mig kära oavsett vad som händer och sägs och trors. De är mitt liv.
Kärleken till dem är en förlåtande kärlek. Jag kan inte heller beskriva deras sorg och saknad efter sin syster, så mycket som alla bär inom sig och som de inte kan uttrycka. Livet är en hårthänt skola för dem som förlorat en så nära och älskad person. Att veta att man aldrig kan få dem åter. Men fortfarande har jag tron att de ser och hör oss, att vi alla ses igen en dag.



onsdag 26 oktober 2011

555. Dopdagen för min sonson

Åkte iväg till Alnö stora kyrka strax efter 12 var bland dom första där. Klockan 13 skulle dopet vara. Tur med vädret hade vi var soligt och fint. Det blev mycket folk, släkt och vänner från bådas sidor och många barn. Det skulle bli dubbeldop, för vänner till min son och hans sambo har också fått en son några månader innan min sonson föddes och de beslutade slå ihop dopen.
En fantastisk kvinnlig präst, hon är även prost, som använde sig av de 2 småflickorna vid dopet de fick torka av sin egen lillebror efter dopet. En av den andra mammans systerdöttrar sjöng solo så vackert. Min sondotter dryga 3 år 8 mån stod och vaggade i takt till musiken så gulligt. Båda små killarna var tysta och snälla fick känna på vattnet först innan prästen blötte deras huvuden och döpte dem och små flickorna
fick torka sin lillebror.
Prästen tog varje nydöpt barn och visade upp och gick sedan nedför kyrkogången och visade alla den nydöpte, var hel otroligt fint. Jag har aldrig sett någon präst gjort så förut vid ett dop.
Småflickorna skötte sig alldeles utmärkt och de små babypojkarna var alldeles tysta de med. Till och med de andra småbarnen som satt i bänkarna med sina föräldrar och var från 1 månads ålder och uppåt.
4 st småpojkar har fötts i vänkretsen kring min son och hans sambo, en i januari, en i april, en i juni och
en i september alla samma år. 3 av dem har en flicka förut på 3-4 år gammal. En var första barnet.

Sedan bad prästen varje mormor och farmor från de små nydöpta barnens sida att resa sig upp och prästen sa att endera fick vi sjunga eller ta emot dopbeviset och rama in och den andra betala ramen parvis för varje familj. Någon sång blev det nu inte.
En mycket fin dopdag och verkligen trevlig, avslappnad och ljus och glad dopdag.

Därefter åkte vi alla till ett värdshus STORNÄSET där det bjöds på tårta och kaffe och så gåvo paketen öppnades och visades upp, även småflickorna fick nåt. Flickorna var exakt lika klädda och hade samma håruppsättning. Otroligt söta var de och väldigt ovanligt dop som jag aldrig upplevt.

Jag både fotade och filmade.

Min son och hans kompis har spelade hockey i samma lag ett antal år och umgås fortfarande.


Min lille sonson

 Min sons kompis lille son