lördag 2 maj 2009

247. Det var en gång




Det var en gång en mor och hennes 3 barn, barnen växte upp blev de finaste barn man kan tänka sig, välartade duktiga och vackra, de fick egna barn och allt var som det skulle vara. Men en dag rasade mammans värld samman, hennes hjärta blev krossat för hon förlorade ett av sina barn. Inget blev sig likt igen. Nu måste hon börja ett nytt liv, ett liv hon aldrig ville ha och som hon aldrig kunde föreställa sig, sorgen i hennes hjärta är för alltid där och saknaden av det barn hon förlorat.
Det är med tungt hjärta hon måste fortsätta sin vandring här på jorden men hon har hoppet om att en dag åter få samla alla sina barn runt sig när tiden är inne och alla fått leva klart sina liv till ålderdommen, hon hoppas och ber om att det aldrig skall behöva hända igen att ingen skall behöva drabbas av en sån förlust.
Mamman älskar alla sina barn och barnbarn de är hennes allt.

torsdag 30 april 2009

246. Valborg

Åker till kyrkogården sätter blomlådan med penseer på plats efter att tagit bort all ljung som nu går att ta bort och snyggar till där framför stenen, tänder ljus.
Sedan står jag bara där framför min dotters sten ser hennes bild, tystpratar med ögon fulla av tårar, värkande hals och gråtfyllt hjärta, kämpar för att trycka ner så jag kan köra hem. Men det sitter i hela vägen hem måste trycka ner mera för att se att köra. Ett rent vansinne är det.
Det är soligt men inte varmt. Hör smällare senare på kvällen och rök från majbrasor.
Minnen dyker upp från forna dar. Så nära men ändå så långt borta. Två världar. Två liv. Vill ha tillbaka mitt förra liv, nu genast.

onsdag 29 april 2009

245. Så var det gjort


Åkte och fick däcken skiftade till sommardäck spolade och klar att bära in i källaren igen. Men först måste jag bära ut dem till bilen och sedan in igen det blir 8 däck att bära och känns i armarna men nu är det gjort.
Så var jag och köpte penseer till Carolas plats måste plantera dem i kruka för där går inte att gräva ned dem än. Och så handla för helgen ett helt dagsverke idag.

Ute är det soligt och fint och det känns änteligen som våren är här och sommaren kommer. Isen på havet utanför är borta. Igår fanns där en del is men i morse var den borta, skönt.
Min äldsta dotter som bor söderöver har haft vår länge och sommar så vi ligger nog en månad efter här i år men det går fort när det bär till.
Synd bara att sommaren är så kort jämfört med vintern. Trots jag är född och bor i norr gillar jag inte vintern.
Här uppe lär det brinna majbrasor lite här och var och så förståss en del smällare om det inte är för torrt.
Förr när barnen var små åkte vi alltid till en majbrasa och tittade och lyssnade på körsången. Mycket förändrats med åren.
Trevlig valborg alla!

måndag 27 april 2009

244. Senare Söndag kväll

Klockan är över 22.00 och det är skymning här och snart mörkt men än ser man allt ute.
Jag bestämde mig för att gå ut med soporna vi har sortering här. Jag fick gå 2 ggr, andra ggn med tidningar och reklam. Fick en sån underlig känsla som om jag var tillbaka till tiden strax efter begravn. Luften, omgivningen var som en annan plats gick som i ett tomrum och väntar på vad? Inget kändes verkligt var som innesluten i nåt slags ingenmansland. Det går inte att beskriva känslan i ord men ont ont gör det.
Att kastas tillbaka 5 år i tiden så här vill jag inte uppleva men kan inte göra något för att stoppa det. Känner mig som en främling i den här världen. När skall jag vakna ifrån det här??
Så konstigt det blivit först glädjen över att få vara med de mina en dag och så in i något helt annat senare på kvällen.Vad är verklighet igentligen.

243. Söndag





Far och dotter (min son och mitt barnbarn)tycker de är så söta bilder på dem två. Översta bilden tagen idag.

Idag liksom hela veckan är det fint väder.
Jag har ringt och bjudit hem min son med fam på middag till idag men de ville hellre att jag kom dit eftersom de håller på att riva köket för att göra nytt.
Så jag tog helt sonika och packade ned middagen och tog med och åkte till dem.
Lilla Mira och jag lekte i timmar medan de höll på med rivningen.
Gissa om jag var slut så ovan som jag är att sitta på golvet och bära och gå omkring med Mira. Men roligt hade vi två, särskilt jag, pussar och kramar fick jag i massor
helt underbart.

fredag 24 april 2009

242. Den svåra tiden

Kortet taget idag den 24 april 2009, snö kvar där

Tankarna virvlar runt och händelser dyker ständigt upp och det är så svårt att komma ifrån dem.
Som den sista nyårsaftonen, hon hade fått lunginflammation och var mycket sjuk, jag satt med henne där på sjukhuset och hon säger, det känns som livet rinner ut genom armarna. Det var mycket nära vi skulle mista henne då enligt läkaren.
När jag åker hem därifrån ser jag hennes sambo vandra ensam på gatan och jag plockar upp honom i bilen och skjutsar honom hem. Där sitter vi båda i bilen, förtvivlade och rädda och gråter båda. Vi fick behålla henne den gången.

I början mars 2004 fick Carolas rottishund Lurvan en kull valpar, 7 st. En av valparna var slö ock diade inte. Jag försökte få den att dia men den öppnade inte munnen.
Carola satt med sin moster i soffan och så ser vi hur Lurvan tar valpen i mun och försöker lägga den i Carolas sjuksäng som stod där. En skakande syn.
Morgonen efter hittar Carola valpen död under en hög med tidningspapper där Lurvan hade lagt den. Carola tyckte det var otäckt och jag med.
Var detta ett tecken?
Detta är bara några av de händelser som dyker upp från Carolas sjukdoms år.
Det gör ont att minnas allt hon fick gå igenom. Det är omöjligt att glömma och svårt att minnas de år då allt var bra, trots att de åren är många fler.
Många säga, ja men nu är hennes lidande över. Nog kan det vara så, men mitt lidande och mina minnen från den tiden är inte över de finns där inetsade. Smärtan finns kvar för hon är borta, ouppnåelig, allt är kvar inom mig, sorgen, alla minnen, de lever kvar så länge jag andas. Med tiden? kanske de bleknar de svåraste av de minnena, men än finns de där lika verkliga idag som det overkliga att hon måste lämna oss och gå ensam in i en annan värld.
Den är stängd för oss som är kvar, den är hemlig.

måndag 20 april 2009

241. Ingen ro


Jag har svårt för att hitta ord just nu. Om några veckor kommer 5 årsdagen när min dotter lämnade oss. Det håller på att knäcka mig totalt trots den tid som gått när skall det bli lite bättre hur länge orkar man. Jag hoppas ju att när sommaren är här att allt lättar.
Solen lyser idag och våren börjar sakta smälta bort resterna av snön.




Min Carola
Långt bortom allt i evighet
jag förlorade dig dit ingen vet
jag tror vi möts en dag igen
Tills dess vandrar jag här i saknad och smärta
bär dig med mig alltid i mitt liv och mitt hjärta
Din mamma