Jag har svårt för att hitta ord just nu. Om några veckor kommer 5 årsdagen när min dotter lämnade oss. Det håller på att knäcka mig totalt trots den tid som gått när skall det bli lite bättre hur länge orkar man. Jag hoppas ju att när sommaren är här att allt lättar.
Solen lyser idag och våren börjar sakta smälta bort resterna av snön.
Min Carola
Långt bortom allt i evighet
jag förlorade dig dit ingen vet
jag tror vi möts en dag igen
Tills dess vandrar jag här i saknad och smärta
bär dig med mig alltid i mitt liv och mitt hjärta
Din mamma
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
7 kommentarer:
5 år är lång lång tid när det gör så ont som det gör.
Jag trodde i min dumma enfald att efter 1 år skulle det kännas lite, lite bättre.
Vet inte varför jag satte den gränsen, kanske för att man tycker att 1 år är ganska lång tid.
Nu vet jag bättre.
Efter 19 månader har chocken släppt men det gör lika förbaskat ont än om inte värre.
Tänker på Dig Birgitta!
Tur vi har varann och kan älta ihop, ingen annan orkar lyssna på oss och jag förstår dom faktiskt.
Kramar!
Vet du Sus jag gjorde som du trodde det skulle vara bättre efter att ett år gått men så blev det inte det blev värre. Överlever gör man men på vilka villkor.
Vi som vet behöver varandra att älta vår sorg och saknad.
Man är ändå väldigt ensam i sorgen.
Kramisar
Håller med er, det blir värre med tiden...
Det kryper i kroppen på mig, har svårt att orka andas.
Snart är det 3 år för oss, på slälvaste valborgsmässoafton.
Du är i mina tankar och sänder dig en stor varm kram.
Som min Nellie sa, jag blir aldrig mer hel igen mamma.
Hon har även sagt att det ska bli så skönt att dö för då behöver vi aldrig mer dö igen, aldrig mer sakna varandra...
Många kramar Mimmi- Theos mamma
Birgitta!
5 år, så lång tid och ändå ingen tid alls. För oss blir det 5 år i november. Det jag kommer ihåg av det första året är att jag efter några månader tänkte, bara tiden går blir det nog lättare , några månader till , DÅ är nog allt lättare. Sen tänkte jag om ett år DÅ är det nog lättare. Så fel jag hade och vad ont det gör när insikten kommer om att det aldrig blir annorlunda.
Du skriver så vackert om Carola. Hon är säkert stolt över sin mor jag tror att hon är med dej och vet vad Du skriver.
5 år Birgitta, Skickar dej mina varmaste kramar och tänker på Dej.
Kram från Hervor,Jörgensw mamma
Håller med er andra om att det blir värre med tiden.
Det gick liksom inte upp för mig första året, utan det kom senare.
Nu efter 3 år och 7 mån känns det än värre.
Så Birgitta, 5 år, jag förstår dig.
Precis som Hervor säger så tror jag också att Carola är med dig. Hon är stolt över dig för att du skriver så fint om henne.
Varma kramar från Lilian, Dannes mamma.
Tack ni underbara mammor, jag vet att allas våra barn är stolta över oss tror också att de är med oss i vår vånda.
Tiden läker inga sår för de rivs upp så lätt.
Jo, visst tänker man som så att när det gått en viss tid så blir det lite lättare och när man är där tänker man men nästa år är det lättare men så blev det inte.
Det är svårt att lära sig leva det nya liv vi fick. Sorg och saknad följer inga regler.
Kramar till er alla kämpande mammor
tänker på er.
Mimmi, det måste kännas i moders-hjärtat när lilla Nellie säger så. Men jag tror hon har en klok mamma som kan lyssna och prata.
Extra kram
Vad är fem år när man saknar ett barn? Det är tid som både kan kännas lång och kort i nästan samma andetag.
Vi har nyss klarat av fyra-årsdagen.
Kram Gunilla mamma till Rickard 81-05
Skicka en kommentar