242. Den svåra tiden

Kortet taget idag den 24 april 2009, snö kvar där

Tankarna virvlar runt och händelser dyker ständigt upp och det är så svårt att komma ifrån dem.
Som den sista nyårsaftonen, hon hade fått lunginflammation och var mycket sjuk, jag satt med henne där på sjukhuset och hon säger, det känns som livet rinner ut genom armarna. Det var mycket nära vi skulle mista henne då enligt läkaren.
När jag åker hem därifrån ser jag hennes sambo vandra ensam på gatan och jag plockar upp honom i bilen och skjutsar honom hem. Där sitter vi båda i bilen, förtvivlade och rädda och gråter båda. Vi fick behålla henne den gången.

I början mars 2004 fick Carolas rottishund Lurvan en kull valpar, 7 st. En av valparna var slö ock diade inte. Jag försökte få den att dia men den öppnade inte munnen.
Carola satt med sin moster i soffan och så ser vi hur Lurvan tar valpen i mun och försöker lägga den i Carolas sjuksäng som stod där. En skakande syn.
Morgonen efter hittar Carola valpen död under en hög med tidningspapper där Lurvan hade lagt den. Carola tyckte det var otäckt och jag med.
Var detta ett tecken?
Detta är bara några av de händelser som dyker upp från Carolas sjukdoms år.
Det gör ont att minnas allt hon fick gå igenom. Det är omöjligt att glömma och svårt att minnas de år då allt var bra, trots att de åren är många fler.
Många säga, ja men nu är hennes lidande över. Nog kan det vara så, men mitt lidande och mina minnen från den tiden är inte över de finns där inetsade. Smärtan finns kvar för hon är borta, ouppnåelig, allt är kvar inom mig, sorgen, alla minnen, de lever kvar så länge jag andas. Med tiden? kanske de bleknar de svåraste av de minnena, men än finns de där lika verkliga idag som det overkliga att hon måste lämna oss och gå ensam in i en annan värld.
Den är stängd för oss som är kvar, den är hemlig.