Önskar också att den morgonen min dotter lämnade oss aldrig skulle komma
onsdag 4 november 2009
söndag 1 november 2009
362. Alla helgons helgen Sammanfattning
Fredag 30 okt 2009
Har gjort hjärtat klart lyser inte så starkt de är så små dioderna men får duga. Tar mina kassar med ljus och hjärta och " krans" och åker till kyrkogården strax före 15, en hel del folk där och ljus är tända hos min Carola.
Jag tänder mina levande ljus. Sätter dit mitt hjärta och den "krans" jag har med och så tänder jag de 2 kloten som går på batteri och som skiftar färg hela tiden, tycker nog det blev rätt bra, platsen liknar i alla fall ingen annans, tog ett par kort. (Se föregående bilder nedanför)
Såg en kvinna komma från en plats längre ner där en ung flicka på 18 år ligger. Har inte lyckats se någon där förut. Den graven fanns där några år före min Carolas.
Kvinnan ser sammanbiten ut. Jag inväntar henne när hon går därifrån och, frågar om det är hennes barn, hon bekräftar det, så jag ger henne en kram och vi har båda tårar i ögonen, vi pratar lite om känslorna man har,
hur saknaden alltid finns där oavsett åren som går.
Har gjort hjärtat klart lyser inte så starkt de är så små dioderna men får duga. Tar mina kassar med ljus och hjärta och " krans" och åker till kyrkogården strax före 15, en hel del folk där och ljus är tända hos min Carola.
Jag tänder mina levande ljus. Sätter dit mitt hjärta och den "krans" jag har med och så tänder jag de 2 kloten som går på batteri och som skiftar färg hela tiden, tycker nog det blev rätt bra, platsen liknar i alla fall ingen annans, tog ett par kort. (Se föregående bilder nedanför)
Såg en kvinna komma från en plats längre ner där en ung flicka på 18 år ligger. Har inte lyckats se någon där förut. Den graven fanns där några år före min Carolas.
Kvinnan ser sammanbiten ut. Jag inväntar henne när hon går därifrån och, frågar om det är hennes barn, hon bekräftar det, så jag ger henne en kram och vi har båda tårar i ögonen, vi pratar lite om känslorna man har,
hur saknaden alltid finns där oavsett åren som går.
Hon säger - Jag skall träffa henne igen det vet jag.- Jag instämmer, och sa att ingen kan ta den tron från mig. Åker hem, tungt är det.
Vid 17 tiden åker jag tillbaka till Carolas plats, det är mörkt och alla ljus brinner så fint i mörkret och mycket folk där nu också. Tar några kort igen.
Vid 17 tiden åker jag tillbaka till Carolas plats, det är mörkt och alla ljus brinner så fint i mörkret och mycket folk där nu också. Tar några kort igen.
Lördag den 31 oktober 2009
Alla helgons dag
Åker iväg strax efter 14, tankade bilen först och sedan till Sörb församl.hem. där är öppethus idag. Skogskyrkogården där min dotter har sin plats ligger där. Jag gick in och träffar K som finns där med vårt Febe bord. K och jag pratade lite, en kvinnlig präst kom fram och hälsade på mig och satte sig och pratade med mig en stund. Det finns 3 kvinnliga präster här. En manlig.Febe.s bord, prästen och K. som är pension.diakonissa
Fick veta att hon skulle hålla minnesgudstjänsten kl. 16.00 det är då alla namn läses upp på dem som gått bort under året och K miste sin man i år och har också förlorat ett barn.
Jag klarar inte att vara med på den gudstjänsten. Kort jag fått därifrån och tillstånd att lägga här.
Gick därifrån till Minneslunden och tände ljus för min pappa,en gammal man stod där och skulle tända ett ljus med tändstickor så jag tog fram min braständare och tände åt honom. Tog ett kort där också.
Minneslunden
Sedan besökte jag B.Ns lille son Jonathans plats (Febe också) och gick vidare till min dotters plats och såg på håll att en person stod där framför stenen och när jag kom fram såg jag att det var L en av Carolas kompisar så vi kramades och pratade,bla om A:s jobb som hon hjälpt till att ordna och A är omtyckt där. Hon är värd det min älskade dotterdotter och min älskade Carola, hoppas hon är glad i sin himmel att det ordnar sig för hennes dotter. Det var nog hennes största oro.
L gav ett löfte till Carola att försöka finnas för A. Det löftet har hon hållit, det hedrar jag henne för, tack L.
Jag frågade L om hon hade kort på Carola, då sa hon att hon hade massor och skall leta fram sedan så jag kan skanna dem. De har ju praktiskt taget växt upp tillsammans L och Carola.
Såg att batterilamporna och slingan inte lyste, skall ta bort dem sedan.Men många levande ljus hos Carola nu och ett liten ängel med -Love- på, så fler har varit dit, känns bra att veta det.
Avslutade med att besöka min vän K.s son och mans viloplats.
Är grått och smådugg idag. Känns som jag är helt slut och så frusen.
fredag 30 oktober 2009
361. Tänt ljus idag
Efter klockan 15.00 idag, fortfarande ljust ute det fanns redan 2 tända ljus där.
Tagit efter kl.17 när det blivit mörkt, blir lite knepigt sken dubblerar sig, hjärtat syns inte så bra på bild vit mossa ifall ni undrar, dom små vita kloten ändrar färg hela tiden
måndag 26 oktober 2009
söndag 25 oktober 2009
359. De verkliga hjältarna
Läste detta i en blogg idag om lille Elton drygt 2 år gammal. http://jenni80.bloggsida.se/2009/10
De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.
En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.
De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.
En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.
358. Dagen idag
Ringde sonen och pratade med lilla Mira barnbarnet. Hon höll på att baka paj med sin mamma hon tog upp degen och visade i telefon, sötnosen. Hon känner igen mig direkt i telefon säger famo. Härligt. Sedan pladdrade hon på berätta att hon varit ute idag och såg en stor traktor.
Min svärdotter berättade att hon i går hade börjat sjunga för dem och gjort alla gester till sången de blev alldeles häpen för det kom så oväntat. Hon blir 2 år slutet januari.
Jag frågade om hon ville sjunga för farmor i telefon och det gjorde hon, underbara barn, min lilla prinsessa.
Var och handlade och när jag kom ut kom en ung kille fram och sa, jag såg du köpt cigg skulle jag kunna få en av dig jag har bara en kvar, jag sa nej. Det är bara ett år kvar till jag får köpa själv säger han, snälla.
Jag sa nej, vännen det går inte. Så han gick, kanske blev han arg men i så fall visade han inget. Även om jag köper så vill jag inte bidra till att de unga röker även om jag vet det får tag på det från någon annan, samma inställning har jag till alkohol, går aldrig på bolaget och köper, går så bra utan för min del och skulle aldrig köpa ut åt andra.
Ute är det grått småduggar. Läser artiklar om vaccinets vara eller icke vara, biverkningar och så vidare.
För min del blir det ingen vaccination även om jag tillhör en riskgrupp men eftersom jag är allergiker också så är risken större för biverkningar osv. Det är upp till var och en att bestämma hur de vill göra.
Min svärdotter berättade att hon i går hade börjat sjunga för dem och gjort alla gester till sången de blev alldeles häpen för det kom så oväntat. Hon blir 2 år slutet januari.
Jag frågade om hon ville sjunga för farmor i telefon och det gjorde hon, underbara barn, min lilla prinsessa.
Var och handlade och när jag kom ut kom en ung kille fram och sa, jag såg du köpt cigg skulle jag kunna få en av dig jag har bara en kvar, jag sa nej. Det är bara ett år kvar till jag får köpa själv säger han, snälla.
Jag sa nej, vännen det går inte. Så han gick, kanske blev han arg men i så fall visade han inget. Även om jag köper så vill jag inte bidra till att de unga röker även om jag vet det får tag på det från någon annan, samma inställning har jag till alkohol, går aldrig på bolaget och köper, går så bra utan för min del och skulle aldrig köpa ut åt andra.
Ute är det grått småduggar. Läser artiklar om vaccinets vara eller icke vara, biverkningar och så vidare.
För min del blir det ingen vaccination även om jag tillhör en riskgrupp men eftersom jag är allergiker också så är risken större för biverkningar osv. Det är upp till var och en att bestämma hur de vill göra.
lördag 24 oktober 2009
357. Gamla dikter - om en mor
Hittat på nätet
Tänk på din mor! text: Edvard Bäckström (1841-1886)
Tänk på din mor, närhelst du går på vägen,
när ned du lägger dig, när upp du står!
Tänk på den hand, den röst, som from och trägen
har rört din vagga, läst ditt fadervår!
Glöm ej din mor, ty närmast hennes hjärta
du legat, redan innan hon dig fött!
Och när det skedde, stor var hennes smärta,
men mångfalt större blir den, när du dött.
Tänk på din mor, ty hon har företrädet,
om än din far dig gav mer kraft och tukt!
När han dig förde fram till kunskapsträdet,
lät hon dess grenar bära känslans frukt.
Glöm ej din mor! Hon skall ej mer begära,
än att ej du vill slita edert band.
Blott om det gäller strid för land och ära,
hon väpnar, fastän gråtande, din hand.
Tänk på din mor, som helst dig följt i spåren,
ju mer din stig blev törnig, brant och sträng!
När du var blott en knopp, då var hon våren;
när du var tuva, var hon blomsteräng.
Glöm ej din mor, ty var din segers yra
kom hennes hjärta mer än ditt att slå!
Men led du nederlag, du blev den dyra
oändligt mycket mera kär ändå.
Tänk på din mor, som genast du förrådde,
när av en flyktig flamma du blev bränd,
och jämför sen det solsken, du försmådde,
med denna lusteld, för en natt blott tänd!
Glöm ej din mor, men sök i hennes boning
ett heligt rum, en vila blid och skön!
Törhända vann din vilda dag förskoning
på grund av hennes milda morgonbön.
Tänk på din mor, ty ingen jordmån gives
som mindre kostar, och som skänker mer
än varje stund, när du hos henne trives
och därigenom henne trevnad ger.
Glöm ej din mor, ty kanske har den ljuva
förr, än du anar, griften till sitt bo!
Låt hennes grav då bli ditt minnes gruva
och ankarplatsen för ditt hopp, din tro!
Tänk på din mor, ty om du själv dig gömmer
i jorden snart som stoftets arvedel,
hon blir den enda då, som aldrig glömmer
ett drag av dig - förutom dina fel.
Glöm ej din mor, glöm ej ett silverhårigt,
ett bleknat ansikte, en böjd gestalt,
ett samvet, men som log, ett femtiårigt
förbarmande, som såg i dig sitt allt!
Tänk på din mor, när du av vilan svalkas,
när striden stundar, faran tycks dig stor,
när strävan tröttar, frestelsen dig nalkas,
i liv och död tänk på din mor, din mor!
Dikt 2
Dagen bär vår moders namn text: August Blanche, 1827
Mamma, se den dag är inne,
Dagen bär vår moders namn!
Och vi barn med glädje hinne
Till ditt möte, till din famn;
Allt vad vi dig kunna önska
Det vet du, men det oss lär,
Huru vi barn skola grönska,
Vi, som mogna till besvär.
Snart vi ut i världen träda,
Växa liksom plantor opp;
Må du oss från törnen leda,
Vattna oss med himmelskt hopp.
Ack, hur ofta vi dig smärta!
Nästan varje dag Gud ger,
Men ditt goda modershjärta
Säger: jag förlåter er.
Må du ej ifrån oss ryckas
Uti våra späda dar,
Då vi utav världen tryckas, -
Världen ondskan med sig har.
Må du icke nederdigna
Under tyngden av besvär,
Men vår Gud skall nog välsigna
Dessa mödor, som du bär.
Men en gång vid målets möte
Skall du vila, trygg och nöjd,
Lugn i barnens ömma sköte;
Bort med sorg, i stället fröjd!
Nu vi barn så barnsligt bedje:
Gud, ack Gud! Hör blott vår bön,
Du i himmelen berede
För vår ömma mor sin lön!
Tänk på din mor! text: Edvard Bäckström (1841-1886)
Tänk på din mor, närhelst du går på vägen,
när ned du lägger dig, när upp du står!
Tänk på den hand, den röst, som from och trägen
har rört din vagga, läst ditt fadervår!
Glöm ej din mor, ty närmast hennes hjärta
du legat, redan innan hon dig fött!
Och när det skedde, stor var hennes smärta,
men mångfalt större blir den, när du dött.
Tänk på din mor, ty hon har företrädet,
om än din far dig gav mer kraft och tukt!
När han dig förde fram till kunskapsträdet,
lät hon dess grenar bära känslans frukt.
Glöm ej din mor! Hon skall ej mer begära,
än att ej du vill slita edert band.
Blott om det gäller strid för land och ära,
hon väpnar, fastän gråtande, din hand.
Tänk på din mor, som helst dig följt i spåren,
ju mer din stig blev törnig, brant och sträng!
När du var blott en knopp, då var hon våren;
när du var tuva, var hon blomsteräng.
Glöm ej din mor, ty var din segers yra
kom hennes hjärta mer än ditt att slå!
Men led du nederlag, du blev den dyra
oändligt mycket mera kär ändå.
Tänk på din mor, som genast du förrådde,
när av en flyktig flamma du blev bränd,
och jämför sen det solsken, du försmådde,
med denna lusteld, för en natt blott tänd!
Glöm ej din mor, men sök i hennes boning
ett heligt rum, en vila blid och skön!
Törhända vann din vilda dag förskoning
på grund av hennes milda morgonbön.
Tänk på din mor, ty ingen jordmån gives
som mindre kostar, och som skänker mer
än varje stund, när du hos henne trives
och därigenom henne trevnad ger.
Glöm ej din mor, ty kanske har den ljuva
förr, än du anar, griften till sitt bo!
Låt hennes grav då bli ditt minnes gruva
och ankarplatsen för ditt hopp, din tro!
Tänk på din mor, ty om du själv dig gömmer
i jorden snart som stoftets arvedel,
hon blir den enda då, som aldrig glömmer
ett drag av dig - förutom dina fel.
Glöm ej din mor, glöm ej ett silverhårigt,
ett bleknat ansikte, en böjd gestalt,
ett samvet, men som log, ett femtiårigt
förbarmande, som såg i dig sitt allt!
Tänk på din mor, när du av vilan svalkas,
när striden stundar, faran tycks dig stor,
när strävan tröttar, frestelsen dig nalkas,
i liv och död tänk på din mor, din mor!
Dikt 2
Dagen bär vår moders namn text: August Blanche, 1827
Mamma, se den dag är inne,
Dagen bär vår moders namn!
Och vi barn med glädje hinne
Till ditt möte, till din famn;
Allt vad vi dig kunna önska
Det vet du, men det oss lär,
Huru vi barn skola grönska,
Vi, som mogna till besvär.
Snart vi ut i världen träda,
Växa liksom plantor opp;
Må du oss från törnen leda,
Vattna oss med himmelskt hopp.
Ack, hur ofta vi dig smärta!
Nästan varje dag Gud ger,
Men ditt goda modershjärta
Säger: jag förlåter er.
Må du ej ifrån oss ryckas
Uti våra späda dar,
Då vi utav världen tryckas, -
Världen ondskan med sig har.
Må du icke nederdigna
Under tyngden av besvär,
Men vår Gud skall nog välsigna
Dessa mödor, som du bär.
Men en gång vid målets möte
Skall du vila, trygg och nöjd,
Lugn i barnens ömma sköte;
Bort med sorg, i stället fröjd!
Nu vi barn så barnsligt bedje:
Gud, ack Gud! Hör blott vår bön,
Du i himmelen berede
För vår ömma mor sin lön!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

