lördag 10 oktober 2009

351. Mer städning



En bok med blanka sidor efter maj 2004 
En stol som står tom för alltid  


Kan man tänka sig fick lust att rensa mer i min källare. Man kan se skillnaden faktiskt men nu har jag en massa böcker som jag vill bli av med. Tror jag skall åka med dem till Erikshjälpen el liknande men hur jag skall bära mig åt för att bära ut dem i bilen är frågan. Får nog packa i flera små förpackningar för böcker är tyngre än att bära ett däck.
Det bästa var att jag hittade min sons dopklänning som jag trodde var förlorad. Nu har jag tagit vara på den.
Skall ta den med till sonen vid tillfälle, den dopklänningen har hans far också burit en gång.
Jo, det känns, påminner mig om den dag min älskade Carola döptes. Hennes storasyster blev otålig när vi stod där i kyrkan framme hos prästen och sprang iväg ut därifrån så det var bara att springa iväg efter och hämta henne utanför kyrkan som tur är hann hon inte så långt, att hitta en 3 åring på en kyrkogård hade inte blivit så lätt.
Och nu vilar hennes lillasyster på en plats på en kyrkogård men inte där hon döptes för vi flyttade några månader senare hit där jag bor nu . Det gör så hemskt ont och tårarna rinner oavbrutet när dessa minnen dyker upp.
Det går ju inte undvika eftersom saker och platser har sina egna minnen.
Resten av mitt liv skall jag leva med dem. Jag skall dela med mig till mina barn och barnbarn det ger dem en bit av sina föräldrar som små, att känna igen sig själva i en del av detta. I synnerhet hon som förlorat sin mor, hon kan ju inte fråga sin mor. Det är ju bara jag som kan berätta om mina barns barndom och för Carolas dotter. Just nu vill jag svära och rasa ut min sorg och ilska över det liv min dotter aldrig får uppleva med oss. Och min dotterdotters förlust.

Carolas dopdag

fredag 9 oktober 2009

350. Bara några vackra bilder




En så bra helg som det går alla.

torsdag 8 oktober 2009

349. Städa ur kasta

Idag har vi en container här utanför igen höst och vår kommer en för de boende här. Alla tiders.
Så jag har varit duktig och städat ur i klädkammaren och källaren en massa som man samlar på sig bl.a sånt som man klassar som kan vara bra att ha. I mitt fall är det en massa små kartoner för ex. julklapparn. Men nu har jag kastat en massa och så säcken som jag fyllde en natt när jag inte kunde sova, en plastgran som jag inte heller har användning för. Känns så bra bli fri sånt utan att behöva åka långa vägar med skräpet. Så nu finns det lite små hål att samla vidare i, haha. Nä... skall försöka hålla mig istället skall jag någon gång framöver vara lite strängare och gallra ytterligare både i klädkammaren och källare. Har rätt god ordning på alla grejor så det är inte rörigt men det där utifall att grejorna brukar sällan komma till användning. Och tid har jag ju att göra det det är bara lusten och energin som fattas. Sedan åkte jag till kyrkog. till Carolas plats och tände ljus och så iväg och handla, så dyrt allt blivit. Har ganska ont i fingrar och händer nu känner jag.

Får nog bära ut vinterdäcken till bilen också nu för att åka och få dem skiftade. 4 däck ut, 4 däck in, känns i händerna det också och lite träningsvärk kan det bli för jag lyfter ju inte däck varje dag precis. Men allt går om man måste.

måndag 5 oktober 2009

348. Jobbig månad

Detta är en månad när vi alla blir påminda om vad vi kan göra för att samla pengar för forskningen till alla dessa kvinnor i olika åldrar som har bröstcancer eller som kommer att få. Det gäller även för framtida drabbade.
Jag kan säga att för egen del så berör det mig mycket, minnen från min egen dotters kamp blir extra starka varje dag.
Jag har mått relativt bra ett tag men nu är det som jag satt längs upp på en rutschkana och vet att jag måste åka hela vägen ned för att komma på stabil mark igen.
Väl där måste jag gå till trappan upp till rutschkanan topp, steg efter steg upp, det tar längre tid att ta den biten medan att åka uför går snabbt men upp kommer jag och hoppas att jag kan stanna längre tid där uppe för varje gång innan jag tappar balansen och rutschar nerför igen.

Hur är det inte då denna månad för dem som är drabbad hur påverkar Galadagen dem. Jag tror de har det jobbigt på samma gång som de hoppas att insamlingen skall slå nya rekord.
All cancer är hemsk och numera verkar den drabba fler och fler unga och äldre.

söndag 4 oktober 2009

347. Rosa lördag här

Detta händer i Sundsvall lördag den 3 okt. för bröstcancer.


Var med och knyt ett rosa band - Birsta City skänker 10 kr för varje rosett! Bröstcancerföreningen Olivia finns på plats. Dessutom Rosa erbjudanden i våra butiker. Välkomna!



Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj syftar till att uppnå medvetenhet kring bröstcancer och att samla in pengar till fortsatt forskning. Cancerfonden har sedan 2003 arbetat med kampanjen tillsammans med privatpersoner, organisationer och företag. Hittills har Rosa Bandet samlat in 172 miljoner kronor. Läs mer om bröstcancer på cancerfonden.se

http://www.birstacity.se/evenemang/rosalördag_insamling.aspx

till höger ligger IKEA men syns inte på bild

Bra initiativ .

fredag 2 oktober 2009

346. Kvinnors kamp

Läser idag länkar till sidor där det skrivs om bröstcancer och undersökning. Jag måste tillstå att jag inte fattar dessa läkare och forskning kring ämnet om att undersöka sin egen kropp, vem känner den bäst om inte vi själva. Länkar som ni kan läsa om ni vill och orkar.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-brostkoll-skapar-debatt-1.965515

http://www.cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Forebygga-och-risker/Lar-kanna-dina-brost/
http://www.metro.se/2009/09/30/24336/pusselbiten-som-kan-radda-liv/

Dessa är drabbade.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11879842
http://pysan.wordpress.com/

På samma gång vill jag uttrycka min stora beundran av alla dessa kvinnor som skriver i sina bloggar.
De öppnar sig och berättar öppet och ärligt om sina känslor, sitt hjärteblod om det allra svåraste i sina liv.


De kvinnor som förlorat ett (el.fler) av sina barn på ett eller annat sätt.
Kampen för överlevnad efter en mycket stor och svår förlust, sorgen, smärtan, saknaden och tomheten efter sitt barn.

De kvinnor som kämpar mot sin cancer 
Kampen för att överleva sin cancer sjukdom, den långa och smärtfyllda vägen under resans gång.
 
Så mycket som de, vi har att övervinna och kämpa mot, fördommar, kritik, oförstående. Men också förståelse av dem som är i samma situation och empatiska människor. Den kampen som pågår dagligen och som förändrat våra liv helt.

Jag har personligen följt båda. Kampen mot cancern genom min egen dotters kamp mot bröstcancer, kampen som mamma som förlorar sin dotter när sjukdommen tar hennes liv, min kamp att fortsätta det liv som blev. Jag hoppas att någon förstår och kan känna att de inte är ensamma med alla dessa känslor som är så svåra och som det inte alltid går att sätta ord på.

torsdag 1 oktober 2009

345. Oktober rosa bandet

Behövs det några ord? Bilderna talar för sig.