Idag har vi en container här utanför igen höst och vår kommer en för de boende här. Alla tiders.
Så jag har varit duktig och städat ur i klädkammaren och källaren en massa som man samlar på sig bl.a sånt som man klassar som kan vara bra att ha. I mitt fall är det en massa små kartoner för ex. julklapparn. Men nu har jag kastat en massa och så säcken som jag fyllde en natt när jag inte kunde sova, en plastgran som jag inte heller har användning för. Känns så bra bli fri sånt utan att behöva åka långa vägar med skräpet. Så nu finns det lite små hål att samla vidare i, haha. Nä... skall försöka hålla mig istället skall jag någon gång framöver vara lite strängare och gallra ytterligare både i klädkammaren och källare. Har rätt god ordning på alla grejor så det är inte rörigt men det där utifall att grejorna brukar sällan komma till användning. Och tid har jag ju att göra det det är bara lusten och energin som fattas. Sedan åkte jag till kyrkog. till Carolas plats och tände ljus och så iväg och handla, så dyrt allt blivit. Har ganska ont i fingrar och händer nu känner jag.
Får nog bära ut vinterdäcken till bilen också nu för att åka och få dem skiftade. 4 däck ut, 4 däck in, känns i händerna det också och lite träningsvärk kan det bli för jag lyfter ju inte däck varje dag precis. Men allt går om man måste.
torsdag 8 oktober 2009
måndag 5 oktober 2009
348. Jobbig månad
Detta är en månad när vi alla blir påminda om vad vi kan göra för att samla pengar för forskningen till alla dessa kvinnor i olika åldrar som har bröstcancer eller som kommer att få. Det gäller även för framtida drabbade.
Jag kan säga att för egen del så berör det mig mycket, minnen från min egen dotters kamp blir extra starka varje dag.
Jag har mått relativt bra ett tag men nu är det som jag satt längs upp på en rutschkana och vet att jag måste åka hela vägen ned för att komma på stabil mark igen.
Väl där måste jag gå till trappan upp till rutschkanan topp, steg efter steg upp, det tar längre tid att ta den biten medan att åka uför går snabbt men upp kommer jag och hoppas att jag kan stanna längre tid där uppe för varje gång innan jag tappar balansen och rutschar nerför igen.
Hur är det inte då denna månad för dem som är drabbad hur påverkar Galadagen dem. Jag tror de har det jobbigt på samma gång som de hoppas att insamlingen skall slå nya rekord.
All cancer är hemsk och numera verkar den drabba fler och fler unga och äldre.
Jag kan säga att för egen del så berör det mig mycket, minnen från min egen dotters kamp blir extra starka varje dag.
Jag har mått relativt bra ett tag men nu är det som jag satt längs upp på en rutschkana och vet att jag måste åka hela vägen ned för att komma på stabil mark igen.
Väl där måste jag gå till trappan upp till rutschkanan topp, steg efter steg upp, det tar längre tid att ta den biten medan att åka uför går snabbt men upp kommer jag och hoppas att jag kan stanna längre tid där uppe för varje gång innan jag tappar balansen och rutschar nerför igen.
Hur är det inte då denna månad för dem som är drabbad hur påverkar Galadagen dem. Jag tror de har det jobbigt på samma gång som de hoppas att insamlingen skall slå nya rekord.
All cancer är hemsk och numera verkar den drabba fler och fler unga och äldre.
söndag 4 oktober 2009
347. Rosa lördag här
Detta händer i Sundsvall lördag den 3 okt. för bröstcancer.
Var med och knyt ett rosa band - Birsta City skänker 10 kr för varje rosett! Bröstcancerföreningen Olivia finns på plats. Dessutom Rosa erbjudanden i våra butiker. Välkomna!
Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj syftar till att uppnå medvetenhet kring bröstcancer och att samla in pengar till fortsatt forskning. Cancerfonden har sedan 2003 arbetat med kampanjen tillsammans med privatpersoner, organisationer och företag. Hittills har Rosa Bandet samlat in 172 miljoner kronor. Läs mer om bröstcancer på cancerfonden.se
http://www.birstacity.se/evenemang/rosalördag_insamling.aspx
Var med och knyt ett rosa band - Birsta City skänker 10 kr för varje rosett! Bröstcancerföreningen Olivia finns på plats. Dessutom Rosa erbjudanden i våra butiker. Välkomna!
Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj syftar till att uppnå medvetenhet kring bröstcancer och att samla in pengar till fortsatt forskning. Cancerfonden har sedan 2003 arbetat med kampanjen tillsammans med privatpersoner, organisationer och företag. Hittills har Rosa Bandet samlat in 172 miljoner kronor. Läs mer om bröstcancer på cancerfonden.se
http://www.birstacity.se/evenemang/rosalördag_insamling.aspx
Bra initiativ .
fredag 2 oktober 2009
346. Kvinnors kamp
Läser idag länkar till sidor där det skrivs om bröstcancer och undersökning. Jag måste tillstå att jag inte fattar dessa läkare och forskning kring ämnet om att undersöka sin egen kropp, vem känner den bäst om inte vi själva. Länkar som ni kan läsa om ni vill och orkar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-brostkoll-skapar-debatt-1.965515
http://www.cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Forebygga-och-risker/Lar-kanna-dina-brost/
http://www.metro.se/2009/09/30/24336/pusselbiten-som-kan-radda-liv/
Dessa är drabbade.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11879842
http://pysan.wordpress.com/
På samma gång vill jag uttrycka min stora beundran av alla dessa kvinnor som skriver i sina bloggar.
De öppnar sig och berättar öppet och ärligt om sina känslor, sitt hjärteblod om det allra svåraste i sina liv.
De kvinnor som förlorat ett (el.fler) av sina barn på ett eller annat sätt.
Kampen för överlevnad efter en mycket stor och svår förlust, sorgen, smärtan, saknaden och tomheten efter sitt barn.
De kvinnor som kämpar mot sin cancer
Kampen för att överleva sin cancer sjukdom, den långa och smärtfyllda vägen under resans gång.
Så mycket som de, vi har att övervinna och kämpa mot, fördommar, kritik, oförstående. Men också förståelse av dem som är i samma situation och empatiska människor. Den kampen som pågår dagligen och som förändrat våra liv helt.
Jag har personligen följt båda. Kampen mot cancern genom min egen dotters kamp mot bröstcancer, kampen som mamma som förlorar sin dotter när sjukdommen tar hennes liv, min kamp att fortsätta det liv som blev. Jag hoppas att någon förstår och kan känna att de inte är ensamma med alla dessa känslor som är så svåra och som det inte alltid går att sätta ord på.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-brostkoll-skapar-debatt-1.965515
http://www.cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Forebygga-och-risker/Lar-kanna-dina-brost/
http://www.metro.se/2009/09/30/24336/pusselbiten-som-kan-radda-liv/
Dessa är drabbade.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11879842
http://pysan.wordpress.com/
På samma gång vill jag uttrycka min stora beundran av alla dessa kvinnor som skriver i sina bloggar.
De öppnar sig och berättar öppet och ärligt om sina känslor, sitt hjärteblod om det allra svåraste i sina liv.
De kvinnor som förlorat ett (el.fler) av sina barn på ett eller annat sätt.
Kampen för överlevnad efter en mycket stor och svår förlust, sorgen, smärtan, saknaden och tomheten efter sitt barn.
De kvinnor som kämpar mot sin cancer
Kampen för att överleva sin cancer sjukdom, den långa och smärtfyllda vägen under resans gång.
Så mycket som de, vi har att övervinna och kämpa mot, fördommar, kritik, oförstående. Men också förståelse av dem som är i samma situation och empatiska människor. Den kampen som pågår dagligen och som förändrat våra liv helt.
Jag har personligen följt båda. Kampen mot cancern genom min egen dotters kamp mot bröstcancer, kampen som mamma som förlorar sin dotter när sjukdommen tar hennes liv, min kamp att fortsätta det liv som blev. Jag hoppas att någon förstår och kan känna att de inte är ensamma med alla dessa känslor som är så svåra och som det inte alltid går att sätta ord på.
torsdag 1 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
344. Hösten är kommen
I söndags tog jag detta foto vid kyrkog. höstfärgerna har börjat.
Visst är höstfärgerna vackra men snart faller alla löv och det är redan kyligt, idag under + 10 gr. Går och småfryser mest hela dagarna både inne och ute. En lång vinter är i antågande, förhoppningsvis inte så lång som förra.
tisdag 29 september 2009
343. Sanndröm
Det är märkligt hur det kan ställa till i huvudet av drömmar. Det har gått mer än 5,5 år sedan detta hände och nu kom en dröm om en litet annorlunda formulerad dröm av en verklig händelse.
Från min dagbok
Måndag den 21 september 2009
Jaha månaden går mot sitt slut igen. Kunde inte somna trots trötthet. Klockan 05.00 tog jag helt enkelt fram en svart plastsäck och började städa bort och kasta gamla kläder mina, blev en tung säck. Skall bära ner i källaren sedan.
Vid 06:30 la jag mig igen och somnade, jag tog en alvedon.
Vaknade vid halv 12 av att jag hade en dröm.
Var på ett apotek skulle ta ut medicin till Carola och det var en tjej där som var så konstig hon försvann brydde sig inte om att göra ordning receptet, jag väntade en lång stund, till slut tog jag en ny lapp och en annan kom och vände sig till den förra som konstigt nog bar en liten hund och liknade en av tjejerna i tv serien Förhäxad. Den konstiga sa, titta hon har ju varit till tandläkaren, precis som att jag då inte skulle få ut någon medicin, den nya sa att den konstiga tjejen fick lugna ned sig. Jag förstod ingenting av det.
Handlade ju om att ta ut livsviktig medicin till Carola.
Och då vaknade jag av att jag storgrät.
Inte första gången jag gör det av en dröm som handlar om min dotter.
Detta är verkligen vad som faktiskt hände mig alltså ingen dröm
Vi hade just kommit hem från sjukhuset där Carola varit inlagd några dar för propp i benet som gått ända upp till ljumsken.Jag åkte till apoteket skulle ta ut sprutorna till Carola för blodförtunning efter proppen i benet hon fick då fick jag en tjej som sa de hade inget hemma och att jag kom för sent på dagen, klockan var över 14.00. för de skulle beställas före den tiden för att få leverans nästa dag och att jag skulle åka till
nåt annat apotek.
Jag blev arg och sa att nu fick de lov ordna detta och sa hur det var att Carola var väldigt sjuk, hon var verkligen otrevlig men jag gav mig inte.
Men hur det var skulle vi få det dan efter i alla fall. Det är väl inte min sak att hålla apoteksvaror och vi skall inte behöva åka flera mil för att få tag på dem. Så hemskt det var.
Jag såg aldrig till den tjejen på vårt apotek mera och jag har verkligen varit stamkund där, för min dotter när hon behövde, numera för min mor och så till mig själv.
Från min dagbok
Måndag den 21 september 2009
Jaha månaden går mot sitt slut igen. Kunde inte somna trots trötthet. Klockan 05.00 tog jag helt enkelt fram en svart plastsäck och började städa bort och kasta gamla kläder mina, blev en tung säck. Skall bära ner i källaren sedan.
Vid 06:30 la jag mig igen och somnade, jag tog en alvedon.
Vaknade vid halv 12 av att jag hade en dröm.
Var på ett apotek skulle ta ut medicin till Carola och det var en tjej där som var så konstig hon försvann brydde sig inte om att göra ordning receptet, jag väntade en lång stund, till slut tog jag en ny lapp och en annan kom och vände sig till den förra som konstigt nog bar en liten hund och liknade en av tjejerna i tv serien Förhäxad. Den konstiga sa, titta hon har ju varit till tandläkaren, precis som att jag då inte skulle få ut någon medicin, den nya sa att den konstiga tjejen fick lugna ned sig. Jag förstod ingenting av det.
Handlade ju om att ta ut livsviktig medicin till Carola.
Och då vaknade jag av att jag storgrät.
Inte första gången jag gör det av en dröm som handlar om min dotter.
Detta är verkligen vad som faktiskt hände mig alltså ingen dröm
Vi hade just kommit hem från sjukhuset där Carola varit inlagd några dar för propp i benet som gått ända upp till ljumsken.Jag åkte till apoteket skulle ta ut sprutorna till Carola för blodförtunning efter proppen i benet hon fick då fick jag en tjej som sa de hade inget hemma och att jag kom för sent på dagen, klockan var över 14.00. för de skulle beställas före den tiden för att få leverans nästa dag och att jag skulle åka till
nåt annat apotek.
Jag blev arg och sa att nu fick de lov ordna detta och sa hur det var att Carola var väldigt sjuk, hon var verkligen otrevlig men jag gav mig inte.
Men hur det var skulle vi få det dan efter i alla fall. Det är väl inte min sak att hålla apoteksvaror och vi skall inte behöva åka flera mil för att få tag på dem. Så hemskt det var.
Jag såg aldrig till den tjejen på vårt apotek mera och jag har verkligen varit stamkund där, för min dotter när hon behövde, numera för min mor och så till mig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



