303. Dyster läsning

Jag tycks inte ha så mycket roligt skriva om på sista tiden.
Får höra ena dåliga nyheten efter den andra av dem jag känner.

Sov så dåligt i natt orolig och halvsovande.
Oj, oj vilken dag. Först ringer telefon och det var min vän som nyss mist sin son, njurcancer. Vi pratade länge hade tänkt ringa henne men vänta några dar. Hon hann före.Vi grät lite tillsammans hon är ganska fattad ändå nog rätt stark i sig men, men.....det är så mycket som man inte förstår och det hinner ikapp allt eftersom tiden går. Vi vet ju vi som mist barn.

Åkte till mamma och gick på apoteket åt henne som jag lovat. Hon berättade att min svåger har en förändring på ena njuren och skall opereras i morgon.
Åkte handlade på ICA träffade en bekant och vi stod och pratade länge, hans fru har njurcancer men med spridning men mår efter omständ. rätt bra just nu.

Vad är det som händer, det är den 3:e personen på korttid som har fått fel på njuren.
Ringde syrran och pratade och hon berättade om sin man att han hade en 5 cm lång förändring så det skall ta bort hela ena njuren i morgon och sedan analysera den, då först får de besked om vad det är.Jag blir alldeles slut av alla dystra besked.Vad är det som händer det går som en epidemi överallt. Så många Unga liksom äldre får cancer. Nä, orkar inte mer just nu.

Är det detta vi fått efter Tjenobel? Jag tror det plus en hel del annat som förorenar vår tillvaro.

Det goda är...
Min son ringde vill jag skall var barnvakt åt lilla Mira jag erbjöd 2 dar istället för bara en. Mamman har börjat jobba nu och min son är hemma med tösen han har lite jobb att göra hemma (de reparerar) så han behöver mig för att passa den lilla. Det är den bästa biten av allt. Att vara behövd och umgås med den lilla, mitt barnbarn.

302. Igår idag

I går fick Mira, farmors lilla hjärta komma hem tillsammans med sina föräldrar som varit med henne båda två dessa dagar på sjukhuset. Hon är nästan sig själv igen, äter och dricker. Phuu, det lättar för jag har varit så orolig. Så lätt att man blir nervig numera och i synnerhet när det gäller små barn som inte kan prata för sig. Det var en virus infektion enl. läkare berättar min svärdotter.

Idag
Min äldsta dotter har födelsedag idag så jag har grattat henne.

Så ringde jag min vän diak. som förlorat sin man. Hon har rest till sitt barnbarn några dar och undrade om jag ville titta till sonens grav där hon nu skall lägga sin man också. Vi brukar titta till varandras barns viloplatser om någon av oss är borta de finns på samma kyrkog. och jag åkte genast dit, för hon sa hon inte hade haft orken att åka dit på ett tag eftersom hon haft fullt upp med att vara hos sin man. Det är snart 12 år sedan sonen gick bort och hon besöker honom varje vecka precis som jag gör och sommartid åker jag oftare.
Det känns ändå så bra mitt i allt att jag kan göra denna lilla tjänst för henne.

Igår regnade det hela dagen och blåste rätt bra. Men idag har solen skinit igen.

301. Var tog lugnet vägen

Vid 12 torsdag ringer min son och säger de är på sjukhuset med Mira, mitt yngsta barnbarn 1,6 år, de åkte in i går kväll för hon hade haft hög feber 40 gr början måndag, som gick ned och sedan upp igen och hon var så slö så de ringde jouren som ville de skulle åka in, så det gjorde de, blev kvar där, det skall tas prover och kissprover men hon dricker inget och äter inget och bara sover så de skall sätta in dropp.När jag ringer vid 18 tiden hade de ännu inte satt dropp, allt tar sån tid, fattar inte varför, en sån liten torkar ut så snabbt. De vet inte vad som är fel. Jag blir oerhört orolig och allt dyker upp igen i min oroliga själ.
Ringde sonen senare, Mira bättre, är ett virus hon fick dropp inatt, är vaken idag, de skulle troligen få åka hem idag fredag efter 4-5 tiden em.när ronden gått. Skönt. Jag ringde igen men de skulle stanna en natt till få mera dropp och med sockerlösning men hon är piggare. Farmors hjärta. Allt blir kaos i mitt huvud numera slår i väggen så fort något händer. Måste intala mig själv att vara lugn.

Kollade min email idag fredag em. efter jag kom från kyrkog. hade fått email från min vän diakonissan, hennes man har gått bort, Onsdag morgon 6.10, fick en kraftig stroke vid jultiden (han var över 80) så jobbigt för henne. Den senaste tiden har det inte varit några positiva händelser.
Blev lite rörigt det här men just nu är det rörigt i mitt huvud.....

300. Bara jag och du...

Bara jag och du...

Stilla, sakta stilla går dagen mot sitt slut

vilande i skuggan där värmen falnar ut

Stilla, sakta stilla sitter jag hos dig

hukande vid graven nog hittar du väl mig ?

Stilla, sakta stilla så nära som jag kan

gråtande av smärta för drömmen är ju sann

Stilla, sakta stilla stannar jag så här

famnande ditt minne i kärlek som förtär

Stilla, sakta stilla natten kommer nu

tiden finns här inte

Bara jag och du...

okänd

299. När livet går sönder - en blogg som berörde

Läser en blogg idag som handlar om en ung flicka som mister sin mor i cancer, en ung mor även det. Jag är oerhört berörd av vad hon skriver så fint hon berättar om sin mors sista tid. Det påminner i mycket om min egen dotters sista dagar. Tårarna forsar det är omöjligt att låta bli. Detta är länken till sidan om någon vill läsa. Ett sätt att förstå hur en dotter (lite äldre barn)sörjer sin mor och upplever allt.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5802491

Så klart tänker jag på min egen dotter som var ännu yngre och min dotterdotter hur hon hade det under sin mors sjukdom att 16 år gammal mista sin mor är inte lätt allt blir ett enda kaos när inte den mor hon stod så nära finns att lotsa henne genom tonårstiden och stötta sin dotter när hon växer upp till kvinna och själv blir mor någon gång i framtiden. Det tar tid att bli stabil i den åldern.
Jag är stolt över mitt barnbarn, Carolas dotter, hon har klarat det och mognat det sista året.

298. Bra dagar

Två Rottweiler och en Jack Russel, vilken skillnad på storlek. Bilden är tagen när jag var på födelsedagskalas den 17 juli.

Efter många dagar av ihållande regn om än inte så kallt men med fuktig luft så är vi inne på andra dagen med sol. Skönt.
Igår åkte jag och min mor till min fars grav och tvättade stenen. Blir en del smuts på 11 år och fabriken ligger inte så långt ifrån så den bidrar en del.

Efter det åkte jag själv till min dotters plats som ligger åt motsatt håll och tvättade av den stenen där var inte alls lika smutsigt, 5 år har den nu stått där, helt obegripligt. Som alltid skärmar jag av mig när jag åker dit nåt annat är inte möjligt för mig men visst det brister ibland där också speciellt när jag skall gå därifrån. Då kan jag sitta i bilen och gråta innan jag åker hem. Jag saknar henne så hemskt mycket de finns inga ord för de känslorna.

Varit till en vännina och hjälpt henne med en trög dator och inställningar och uppdateringar som man bör göra.
Träffat de mina också förstås, guldklimpen det lilla barnbarnet. Då mår jag bra när jag träffar henne. Små barn har en förmåga att få de svåra tankarna att försvinna för ett tag men jag tänker på att min dotter aldrig fått träffa sin brorsdotter.
Men jag tror samtigt att min dotter är med överallt där vi är. Speciellt hos sin egen dotter.

297. Sorglig annons

10 juli 2009
Åker och handlade åt mamma, vi fikade och pratade när jag var tillbaka.
Mamma visar mig en dödsannons i tidningen från 8 juli, jag har ingen tidning,
där står en bekants namn och hennes mans och annonsen är i ett namn som jag misstänker att det är deras son men vet inte säkert, ringer när jag kommer hem men får inget svar, det kan jag förstå.

11 juli
Blev jobbigt det med att fundera på om det är min bekants son. Känner precis hur alla känslor dyker upp för mig och hur hon har det.
Måste få det bekräftat på något sätt.

12 juli
Ringde vicevärden om telefon till grannen ovanför som känner föräldrarna han visste inte vad pojkarna hette, de har 2 söner, men visste att de brukade umgås med Carolas väninnas föräldrar.
Jag ringer Carolas väninna i Sthlm, Hon bekräftade att det var mina bekantas yngste son som annonsen gällde, han hade fått tumör på njuren och sedan en infektion så det gick rätt fort.
Stackars stackars dem.
Vi pratade länge hon tyckte jag skulle vänta med att kontakta min bekant igen på telef. för hon hörde att jag kraschat och då skulle det bli fel. Hon har rätt.
Fick mobilnr så jag kan sända SMS istället. Hon känner dem också. Berättade också att hennes egen mamma fått njurcancer med spridning till lungorna, inget att göra bara försöka bromsa.

13 juli
Grannen som jag pratat med om min bekant, ringde på dörren och frågade om jag fått besked om det var sonen.
Vilket jag kunde bekräfta. Jag har skickat ett SMS till min bekant.

15 juli
Telefon ringde före 10.00 det var min bekant som mist sin son som ringde, hade sett att jag ringt på hennes telef. Hon var så lessen, berättade allt som hänt. Vecka 10 fick sonen cancerbesked mycket aggresiv, operation men fick spridning börja behandling men fick infektion och så blodförgiftn och det gick mycket fort mot slutet, 4 juli gick han bort endast 38 år, i kretsen av de sina, har 2 barn i ålder 10 och 15 år.
Hon fick självklart prata, behöver ju det, jag sa hon fick ringa vilken tid på dygnet som helst om hon vill.
Jag känner mig mycket berörd, allt för väl vet jag ju hur hon mår och tänker, känner och begravningen som blir om 2 dar, den 17 juli.
Hon var den som tog kontakt med mig när jag förlorade min dotter, hon kände min dotter som liten, hon kom och drog ut mig på en promenad och vi pratade minnen från den tiden.
Vi har bott vägg i vägg i några år då mina flickor var barn, vi har stött på varandra lite då och då genom åren.