måndag 27 juli 2009

300. Bara jag och du...


Bara jag och du...

Stilla, sakta stilla går dagen mot sitt slut
vilande i skuggan där värmen falnar ut

Stilla, sakta stilla sitter jag hos dig
hukande vid graven nog hittar du väl mig ?

Stilla, sakta stilla så nära som jag kan
gråtande av smärta för drömmen är ju sann

Stilla, sakta stilla stannar jag så här
famnande ditt minne i kärlek som förtär

Stilla, sakta stilla natten kommer nu
tiden finns här inte

Bara jag och du...


okänd

2 kommentarer:

mimmi sa...

Ja, lite stillhet skulle jag behöva känner jag.
Få vara ensam och samla tankar i stillhet.
Få vara i stillhet och känna och minnas.

Jättefin dikt,jag blev lugn när jag läste...

Har också så svårt att komma till ro om kvällarna. Den enda stunden på dagen då jag är verkligen är ensam.

Du är i mina tankar, sänder en kram med värme/ mimmi

Det är så lite som behövs, så är man "låg" ett par timmar, dagar.

Birgitta sa...

Ja, du har rätt det behövs så lite så lite, sömnen är en svår bit att kunna somna i ro och sova lugnt utan att vakna ständigt och sedan vakna trött.
En varm kram tillbaka, tankarna finns med dig.