Lördagnatt o Söndag 21 juni Jag som mått ganska bra nu ett långt tag, åkte ner, djupt ner. Sent natten mot söndag såg jag en film på tv, egentligen en kärleksfilm, men några scener i filmen satte igång allt igen, mer behövs inte.
Tankarna gick till min dotter, vad hon aldrig mer får se eller uppleva med oss. Eller??
Kommer ihåg när jag satt där på sängen, ensam med min dotter som inte längre var kvar hos oss i vår värld. Jag pratade med henne, kysste hela hennes ansikte, smekte hennes hår,grät,helt förlorad för omvärlden, förstod inget.
Gråtit natten och mest hela dagen söndag, ber att få henne tillbaka, att ett under sker, men inga under sker för oss som förlorat vårt (våra) barn, vem lyssnar, vad eller vem skall man be till.
Är det tur eller otur som styr, vem som skall leva och i så fall vem styr över det. Vi kan det inte.
Varför just den har "änglavakt" eller klarar en sjukdom osv. Vem styr det? Inte vi föräldrar eller anhöriga. Den delen av livet kan vi inte styra eller välja.
En månad, en timma, en minut eller en sekund för sent för en del, i rätt tid för andra.
Nu måste jag försöka jobba mig upp igen, det går inte på en dag det vet jag. Men det är min egen tid som gäller här och nu.