söndag 22 februari 2009

207. Snö och tö

Idag har det snöat lätt hela dagen men nu kl 11 på kvällen töar det, droppar på fönsterbläcken och är ett par + grader. Grått ute, risk för halka tro?
Hoppas det inte blir kallgrader igen för fort, så vägarna hinner torka upp lite, ja slask är inte så bra heller.
Sonen skall komma hem från Grekland i morgon där han varit på arbete för företaget han jobbar hos. Han saknar sina 2 flickor, den lilla dotter som bara fått pussa på sin pappa på en skärm. Bra ändå att de kan hålla kontakt och se varandra via webbkameror det är värdefullt när man har ett arbete där man måste jobba långt från hemmet som min son gör tidvis.
Och självklart är jag jätteglad varje gång han är här hemma.
Nu skall jag inta sängläge för idag.

lördag 21 februari 2009

206. Snö i massor



Jag var till kyrkogården idag som varje vecka och tände mitt ljus och skottade lite.
Bara -5 gr idag men lite snålblåst några snöflingor i luften men inget att tala om.
Korten är tagen för några veckor sedan då vi fick så mycket snö. Vi har verkligen fått en riktig vinter här i år. Men nu väntar jag otåligt på våren. Tänk innan all denna snö smält bort i synnerhet den som lagts på flera metershöga drivor av traktorer.
Ha en bra helg.

fredag 20 februari 2009

205. Endast det bästa

A heart of gold stopped beating
Two shining eyes at rest
God broke our hearts to prove
He only takes the best.

God knows you had to leave us
But you did not go alone
For part of us went with you
The day he took you home.

To some you are forgotten
To others just part of the past
But to us who loved and lost you
The memory will always last

Anonymous


Ett hjärta av guld slutade slå
två glänsande ögon slöts
Gud krossade våra hjärtan för att bevisa
att han alltid tog de bästa

Gud visste du måste lämna oss
men du gick inte ensam
för en del av oss går med dig
den dag han tog dig hem.

För en del är du glömd
för andra en del av gårdagen
men för oss som älskar dig och förlorade dej
finns alltid minnen kvar

Anonym

To Those I Love and Those Who Love Me
(Author Unknown)

When I am gone, release me, let me go,
I have so many things to see and do,
You mustn't tie yourself to me with tears.
Be happy that we had so many years.

I gave you my love, You can only guess,
How much you gave to me in happiness.
I thank you for the love you each have shown,
But now it is time I travel alone.

So greive a while for if grieve you must,
then let your grief be, comforted by trust.
It's only for awhile that we must part,
so bless the memories within your heart.

I won't be far away, for life goes on.
So if you need me, call and I will come.

Though you can't see or touch me, I'll be near.
And if you listen with your heart, you'll hear,
All of my love around you, soft and clear.

And then, when you must come this way alone,
I'll greet you with a smile, and say,.......

"Welcome Home"

torsdag 19 februari 2009

204. Läser en blogg om Sabinas kamp

Jag läser bloggen Sabinas kamp, och jag kan bara säga det är hjärtslitande och jag känner igen många delar där som min dotter gick igenom även om de inte har samma typ av cancer så skiljer sig inte behandligen så mycket, och de verkningar den har på kroppen hur livet sakta rinner ut.
Jag hoppas och ber verkligen att hon skall klara detta och att den nya behandlingen skall ge henne mycket mera tid. Hela jag gråter för hennes skull och den kamp hon kämpar m fl.
Carola min dotter, ordnade också om det skulle hända att hon inte skulle klara detta genom att se till alla försäkringar och sånt när det gällde sin dotter, sina hundar, sin villa, mm.
Kan man annat än beundra och gråta inför dessa personers lidande och ändå stora styrka och hoppet framför allt som vi aldrig får tappa, ingen av oss.

Detta är verkligheten för dem och anhöriga och vi måste vara medvetna om att det kan hända vem som helst men vi hoppas och ber att det skall komma nya behandlingar som hjälper. Det måste gå fortare framåt med forskningen. Jag skänker pengar regelbundet 3-4 gånger om året.
Jag har en direktlänk till hennes blogg på höger sida under "Länkar till andra bloggare".

203. Den första drömmen om min dotter

Den första drömmen jag hade efter min dotters bortgång i maj 2004. Har hört att det inte alls är ovanligt att man inte drömmer om personen på mycket länge. Att jag kommer ihåg drömmarna beror på att jag genast skrev ned dem när jag vaknat och lugnat mig något, exakt alla moment i en dröm är svåra beskriva.

Första Drömmen någon gång början 2005
Kommer inte ihåg exakt datum när jag drömde detta men det tog
väldigt lång tid då jag inte drömde om Carola alls.
Drömde inget under den tid hon var sjuk som jag kommer ihåg.

Vi var ute och åkte bil, hennes, hon körde, bara jag var med, jag kunde bara se henne från sidan och bakifrån. Det var svårt med parkeringsplats.
Vi åkte på en väg, typ mindre väg med skog, fick möte, körde väldigt nära, bilarna strök nästan mot varandra men det gick bra, hon sa aldrig något och det var så konstigt tyckte jag.

En förklaring till drömmen kan vara att jag alltid körde henne till hennes behandlingar och satt med henne hela tiden.
Men jag var glad att jag äntligen fick en dröm om henne för jag ville så gärna hon skulle komma till mig i drömmen.

onsdag 18 februari 2009

202. En bland de första drömmarna

Dröm om Carola natten 10-11 april 2006 mellan. 02.00-04.00

Var i ett hus och jag ropade hela tiden på Carola, visste hon fanns i en annan värld jag kallade hela tiden på henne, hon kom motvilligt,sa inget bara svävade omkr.Min äldsta dotter kom svävande också men jag sa du lever, du måste gå tillbaks till de levande. Och hon försvann.
Carola försvann också efter en liten stund så jag började ropa igen hela tiden, så låg hon plötsligt bredvid mig i sängen jag höll i hennes handled, så ropade
jag på min mamma, sa hon skulle komma och se att Carola var där men hon kunde inte se henne, men Carola började försvinna, hennes gestalt blev bara tunnare och tunnare, jag höll fortfarande i hennes handled som blev så tunn och genomskinlig. Hon sa inget kändes som hon inte kunde eller ville stanna. Så var hon borta igen och jag vaknade och tyckte jag fortfarande höll hennes handled i min. Jag skakade i hela kroppen och storgrät, var så hemskt, jag kunde inte hålla henne kvar, fast jag försökte.

Men jag såg hela henne i drömmen hon hade en ljusblå lång klänning på sig men hon var inte i vår värld längre.
Saknaden är så enormt stor och drömmen så verklig, men jag visste att det inte gick att hålla henne kvar, ont, ont gör det. Prata med mig min älskade dotter säg att du har det bra. Du är så långt borta.

Den här dikten fick jag av en vän.

Det finns ingen sten så tung
som sorgen vi känner.
Det finns ingen ros så vacker
som minnena av dig
(Maud Larsson, Älvsbyn)

201. Nya länkar

Jag har lagt till nya länkar som handlar om några personers kamp mot cancern. Där kan man följa personen själv och från en anhörig, det beskriver den kamp som även min dotter hade.
Jag hoppas verkligen det kommer nya metoder för denna sjukdom, för min dotter är det för sent men jag känner verkligen för dem som blir drabbade.

Länknamn.
Sabinas kamp
nellymamman
Lotta cancerpatient "Vimmelmamman"