tisdag 20 januari 2009

173. Krångel=stressad

Tisdag:Vilket väder vi har blötsnö och blåst. Skjutsade mamma till tandl. när vi kom dit fick vi vända igen för det hon skulle ha hade inte kommit, numera skickas allt bort till tandtekniker söderöver åtminstonde privattandläk. I morgon skall jag skjutsa henne dit igen.
Men i helgen när jag skulle starta bilen så var batteri helt urladdat det händer varje år den här tiden. Ganska tydligt det är nåt som drar ut batteri så nu har jag beställt tid på bilfirmans verkstad (garanti)och gör en lista på vad de skall kolla nåt är fel bilen är inte 3 år än, köpt ny. I vilket fall som helst hade jag köpt batteriladdare förra ggn (vid jul) den inte startade så det fick stå på laddning i 1 och ett halv dygn. Så den startade idag.
Passade på att åka till Birsta och Barnenshus och köpte presenter till mitt lilla barnbarn som fyller ett år slutet denna månad.
Inte klokt så tiden går. Därefter direkt till kyrkog. och tände ljus, kunde inte göra det eftersom jag inte hade någon bil i helgen.
Suck, varför skall det alltid krångla med nåt, jag blir så stressad så fort det är nåt numera.
Men har lärt mig nu hur man tar ut batteriet ur bilen och sätter dit det och hur man laddar det, tittade på när sonen gjorde det. Frågan är om jag kan lyfta det, är ju väldigt tungt trots det inte är så stort.

måndag 19 januari 2009

172. Änglabilder


Jesus and the Angels

söndag 18 januari 2009

171. Om orber igen

Det är lite konstigt med de orber jag har såna på några av mina foton som jag själv har tagit. På kort som jag tagit här hemma hos mig finns de och några kort jag tog hos min son julen 2007, där finns en hel del av dem, samt ett kort jag fick av den person som tog hand om 2 av Carolas hundar, varav en av dem nu är borta.Jag har en massa foton av Carola men har inte sett några på dem ännu. Känns nästan lite skrämmande för det kortet från julen 2007 finns en stor orb på en person som har cancer och lever på övertid idag säger läkarna samt andra ställen på korten. Cancer skapar så mycket lidande främst den som blir drabbat och de fasansfulla behandlingar de måste genomgå och så de närståendes hjälplöshet. Tänk om vi ändå kunde utrota denna sjukdom som funnit så länge och som verkar bli allt vanligare. Nog måste det vara fel nånstanns. Inget vi gör kan undvika den, även de som inga laster har drabbas ju. Medan andra som struntar i att leva sunt kan klara sig, unga friska personer skall väl ändå inte behöva drabbas så som så många gör. Jag undviker inget i matväg, mm och röker gör jag också, tyvärr, och ändå har jag överlevt min älskade dotter, är det rättvist det? Finns ingen mening med det anser jag.

lördag 17 januari 2009

170. Ork

Ibland är det helt omöjligt att orka skriva fortsättningen om vad som hände under min dotters sjukdom. Orken finns liksom inte, det river och sliter för mycket. Men det kommer så småningom.
Nu skall jag förbereda för födelsedagfirande av mitt lilla barnbarn som blir 1 år i slutet på månaden, men innan dess fyller min son och 2 av mina äldre barnbarn år, 3 dagar innan den lilla och alla 3 samma dag.
Vädret går upp och ned ena dagen -17 och så nästa - 2 gr, men vintrarna de senaste åren är inte som dom var förr. Önskar bara att den vore över, men önskar på samma gång att tiden inte skall gå för fort. Så kluven man är i allt numera.
Orber
Har tittat lite på foton jag har tagit under de här åren och på en del av dem finns stora och små orber som jag inte sett förut, vad det nu kan betyda, jag har ju inte precis letat, så inte denna gång heller.
Vad tror ni om dem?

torsdag 15 januari 2009

169. Diagnos

Min kära svärdotter fick idag beskedet att hennes mormor har cancer och bara ett år kvar här. Dessutom har hennes morfar också cancer men är rätt pigg. Jag känner så för min svärdotter och familjen. Det är tunga besked att få även om det gäller äldre personer, vi vet ju vad cancer gör med oss. Tårarna kommer, jag vet ju hur det känns.
Mitt lilla barnbarn snart 1 år såg att hennes mamma var lessen så hon gav sin mamma en leksak och så en kram, den lilla raringen, hur kunde hon se det men hon kände nog att det var nåt som inte stämde.

onsdag 14 januari 2009

168. Den andra operationen

Dagen då Carola gjorde sin andra operation körde jag henne dit och satt med henne tills det var dags.
Hennes storasyster hade kommit hit, hon bor i södra sverige och vi i norr så avståndet är stort.
Så var det bara att vänta. Jag och min dotter satt här hos mig och jag ringde gång på gång till uppvak. för att höra hur det gått.
Till slut fick jag svaret att det gått bra men att hon haft svårt att vakna helt för hon hade fått lite för mycket sövn.
Vi åkte in till henne på kvällen då hon kommit upp till salen. Hon mådde inte så bra, kräktes av morfinet och var väldigt trött.
Min äldsta dotter tog hand om Carolas dotter medan hon låg på sjukhuset som skulle bli unjef.3-4 dar eftersom hon hade dränage.
Vid ett besök några dar efter var hon pigg och ville bums visa oss operationssåret.
Min äldsta dotter hjälpte sin syster en tid efter hon kommit hem från sjukhuset men måste återvända hem till sitt jobb.
Carola fick ett träningsprogr. för att återfå rörligheten i armen på den sida där bröstet tagits bort. Det tog sin tid men i övrigt gick det bra.
Men hon måste åter igen börja med en ny cellgift behandling.
Det hår som börjat växa ut tappade hon igen. Men hon mådde inte lika illa av denna behandling. 15 ggr fick hon den på mindre än ett år. Som vanligt satt jag med henne under behandlingarna. Efter dem skulle hon få strålning.

söndag 11 januari 2009

167. Så här är det

Susanne som var med i programmet, Himlen kan vänta, berättar om sin bröstcancer.
Hon berättar hur man mår efter behandlingarna.


http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=99788&a=1301149&lid=puff_1283426&lpos=imgLink