Jag vet inte vem jag är numera. Drar mig undan allt, gör det som måste göras men inte mer. Vill knappt gå utanför dörren. Har blivit som en eremit. Hur skall det bli nu i vinter när jag är så här nu. Vad finns det som kan få mig att krypa ur mitt ide och träffa folk. De enda jag träffar är mina barn, min mor och så varannan onsdag på våra Febe träffar, tur att de finns, vänner chattar jag med här i datorn. Den är både bra och förslavande.
Nä, måste ta tag igen och måla mina väggar och sätta upp fondtapeten, det blir ju en liten förändring, det kanske piggar upp. Är så dyster så jag skäms men har inte riktigt viljan att ta tag i det inte just nu i alla fall.
Älskade dotter min, saknar dej hela tiden. Det är så tomt så tomt utan dig här.
lördag 27 september 2008
tisdag 23 september 2008
123. Torsdag 11 sept V37
Torsdag den 11 sept. var jag in och servade bilen och passade på att gå och titta på fondtapeter. Hittade en som jag köpte. Skall sätta den i mitt sovrum och övriga väggar skall jag måla.
Så igår fick jag för mig att jag skulle åka och köpa färg. Tog med en tapetbit, men var inte så lätt få exat färg som fanns i tapeten, tapeten var hel nyinkommen så jag antar att färgskalan inte hängt med riktigt. Men jag köpte en provburk av den som var närmast i nyans.
Skall bli spännande att se. Men först måste jag göra lite underarbete, slipa lite på skarvar och sånt, vilket inte är lika roligt och dammigt blir det. Så måste jag flytta möbler och täcka golv, phuuu, svettigt men jag har gjort det förr så det går.
Inte kunde jag låta bli att börja samma kväll, så det blev provmålning och det är en bra terapi för mig till kropp och själ.
Ibland är man nöjd med sig själv, när man har samlat sig för att göra nåt som är roligt och förnyar. Fokusera tankarna på nåt annat.
Så igår fick jag för mig att jag skulle åka och köpa färg. Tog med en tapetbit, men var inte så lätt få exat färg som fanns i tapeten, tapeten var hel nyinkommen så jag antar att färgskalan inte hängt med riktigt. Men jag köpte en provburk av den som var närmast i nyans.
Skall bli spännande att se. Men först måste jag göra lite underarbete, slipa lite på skarvar och sånt, vilket inte är lika roligt och dammigt blir det. Så måste jag flytta möbler och täcka golv, phuuu, svettigt men jag har gjort det förr så det går.
Inte kunde jag låta bli att börja samma kväll, så det blev provmålning och det är en bra terapi för mig till kropp och själ.
Ibland är man nöjd med sig själv, när man har samlat sig för att göra nåt som är roligt och förnyar. Fokusera tankarna på nåt annat.
söndag 21 september 2008
122. Lördag den 20 september 2008
Kände att jag måste åka till kyrkogården
Kände att jag måste åka till kyrkogården och tända ljus,så jag åkte kl 19 på kvällen, börjar bli skymning men ljust nog, solcell lampan lyser där, tänder mitt ljus, står där och pratar högt med Carola och upp mot himlen, frågar, varför hon måste lämna oss,varför fick hon inte byta med mig eller att hon fick vara en av dem som fick bli frisk. Sa, att jag saknar henne så mycket och inte kan förstå meningen. Frågor utan svar, ja, jag vet, men kan ändå inte låta bli att ställa dem.
Det går nog aldrig in i mitt vett att hon verkligen är borta från jordelivet Jag bad också att hon skulle få vara glad, lycklig och fri från allt ont och att hon finns där för oss också och att hon skall hälsar på mig.
Tårarna rinner, jag kan inte andas, gör så ont, så ont.
Muren jag byggt upp när jag är där har fallit.
Jag känner ändå ett visst lugn när jag varit dit, fast jag vet hon inte är där men där är ännu en plats jag kan hylla minnet av henne, där lade vi det som var hennes synliga yttre.
Kände att jag måste åka till kyrkogården och tända ljus,så jag åkte kl 19 på kvällen, börjar bli skymning men ljust nog, solcell lampan lyser där, tänder mitt ljus, står där och pratar högt med Carola och upp mot himlen, frågar, varför hon måste lämna oss,varför fick hon inte byta med mig eller att hon fick vara en av dem som fick bli frisk. Sa, att jag saknar henne så mycket och inte kan förstå meningen. Frågor utan svar, ja, jag vet, men kan ändå inte låta bli att ställa dem.
Det går nog aldrig in i mitt vett att hon verkligen är borta från jordelivet Jag bad också att hon skulle få vara glad, lycklig och fri från allt ont och att hon finns där för oss också och att hon skall hälsar på mig.
Tårarna rinner, jag kan inte andas, gör så ont, så ont.
Muren jag byggt upp när jag är där har fallit.
Jag känner ändå ett visst lugn när jag varit dit, fast jag vet hon inte är där men där är ännu en plats jag kan hylla minnet av henne, där lade vi det som var hennes synliga yttre.
lördag 20 september 2008
tisdag 16 september 2008
120. Minnen underbara minnen
Carola på bildSom liten, kring 2-3 år, älskade Carola att gräva i jorden och plocka daggmask som hon stoppade i fickan utan min vetskap.Hon hade ett behov av att sova upp till närmare 3 timmar på dagen när hon var liten då var hon ett glittrande solsken men blev hon väckt före så blev hon sur.
I alla fall fick hon en tom O,boy burk av mig att lägga sina maskar i, istället för fickorna som hon gjorde en gång och jag inte upptäckte det förän hon sovit sina timmar. De var i bitar inte roligt alls.
Till min fasa, som avskyr mask, orm osv så kom hon in och tömde burken på köksgolvet för att visa sina fynd.Oj, oj. På senare år kan man ju skratta åt detta, numera ler man vemodigt med tårade ögon.
Min äldsta dotter tyckte om musik som nog alla barn gör, men hon var blyg, Var omkr.2år då vi spelade musik en dag försvann hon bakom dörren när jag tittade efter stod hon där och dansade den lilla kroppen rörde sig efter musiken hon inte kunde motså men inte ville någon skulle se. Denna lilla goa tulta.
En gång när jag och mina vuxna döttrar sitter hos Carola vid köksbordet och pratar och min äldsta dotter sitter och leker med såna där figurer som om man klämmer på den så öppnar den händerna el fötterna berodende på vad den föreställer,denna var katten Gustaf.
Rätt som det var flög den ur händerna på henne och nöp fast i näsan på henne. Åh, som vi skrattade vi kunde inte sluta, Åratal efter minns vi och skrattar.
Hur det gick till är en gåta för när man släpper taget sluter den sig direkt.
Min son då, jo då det finns en massa där också men han är 10 år yngre än Carola som var yngst när han föddes och min äldsta var 13,så det var rätt stora då han föddes men han har mycket minnen från Carola de stod alla nära varandra och Carola närmast eftersom min äldsta dotter flyttade söderöver och han och Carola bodde kvar här. Han var 16 år när hans stora syster flyttade med sin familj söderöver många mil härifrån.
Tankarna flödar det gör ont men jag tror det är bra också att ta fram dem jag behöver minnas det roliga då vi alla var tillsammans.
Så många härliga minnen som finns och som poppar upp nu efter dessa år som gått, efter Carolas sjukdom och bortgång, jag har varit helt blockerad av det som hände, fastnat totalt i min glasbubbla, bara kommit ut lite då och då första åren efter och helt fokuserad på henne när hon var sjuk. Nu kan jag tänka längre bak i tiden, men mina sorgestunder och saknaden finns där hela tiden, tårar, förtvivlan och det som känns så omöjligt och overkligt. Men jag har klart det i över fyra år nu. Måste ju.
118. Föräldrarättighet
Sprider vidare detta.
Det är en namninsamlingen som handlar om:
Rätt till sjukskrivning vid barns bortgång
http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2375
på www.namninsamling.se
I övrigt förkylning bättre. Det är ju inte snuvan och hostan som tar ner en mest utan febern nu är den borta så jag kan vara uppe, känns skönt. Kan börja äta igen så krafterna återvänder, för man behöver dem så väl.
Det är en namninsamlingen som handlar om:
Rätt till sjukskrivning vid barns bortgång
http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2375
på www.namninsamling.se
I övrigt förkylning bättre. Det är ju inte snuvan och hostan som tar ner en mest utan febern nu är den borta så jag kan vara uppe, känns skönt. Kan börja äta igen så krafterna återvänder, för man behöver dem så väl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


