måndag 14 april 2008

48. Tänder ett ljus


Tänder ett ljus för lilla Engla. Hur kan nån ta någon annans liv. Hemskt.

Tänder även ett för alla våra barn.

47. Låt mig få vara den jag är


Jag har en så fin familj, och mina syskon och min mor, min far gick bort för 11 år sedan, han var en sån ömsint och fin person med mycket humor. Vi syskon har alltid haft bra kontakt med varandra alla år. Även sedan vi själva bildat familjer.


Jag har fått så mycket stöd av min mamma och min lillasyster som själv drabbades av bröstcancer året efter min dotter, hon är nog den som bäst förstår, hon har ju själv haft sin egen ångestfulla upplevelse och det under den tiden min dotter blev allt sjukare, man kan ju bara tänka hur hon kände, men på något vis fick jag känslan när hon berättade, att det här klarar hon, till motsatsen när min dotter berättade om sin diagnos, och det har min syster gjort. Tack och lov.

Men så klart finns ju alltid oron kvar även om allt är bra. Men för dem går livet vidare, deras familjer är fullständiga.


Jag begär inte att någon skall förstå hur jag kände och känner efter allt detta. Det är omöjligt om man inte själv går igenom det. Vi skall och kan inte jämföra med andra. Men snälla, låt mig vara den jag är i min sorg och saknad, inte den ni tycker jag skall vara, säg inte att du vet eller förstår precis, för det kan du inte om du inte förlorat ditt barn. Säg inget, bara finns.

Jag kan inte heller förstå fullt ut andra, men jag vet hur det känns för andra mammor (föräldrar) som mist barn vi delar ju samma erfarenhet, den värsta av alla. Den vi inte fick välja och inte heller ville ha.


Jag har mitt i allt fått många nya vänner som själv mist och jag har också många vänner kvar. De som tar min energi är jag tvungen att välja bort för en tid tills jag själv får mer styrka att klara vardagen, den tiden är min tid, tills jag kan handskas bättre med verkligheten, det får ta så lång tid jag behöver. Det är ett annat liv och en verklighet som inte känns som en verklighet, så svår att förstå.

Vem som helst kan drabbas av det otänkbara och då står vi där helt hudlösa, mitt i en mardröm som inte tar slut.

Jag önskar ingen, absolut ingen, denna smärta.

lördag 12 april 2008

46. Titta in- finns tillgänglig att skriva in i för alla

http://www.familj.se/till-minne

45. Ett ljus i tillvaron

Yngsta barnbarnet
skrivet den 12 april 2008
Jag har ju lyckan av att fått bli farmor i januari i år, min son har blivit far till en liten tös, han och min svärdotters första barn. Så underbart. Självklart måste jag skryta om denna lilla nya babytös. Hon är underbar och så enormt vacker och duktig. Nu skall jag ta med min gamla mamma och åkta dit och visa upp henne och ta kort på fyra generationer. Tösen liknar sin far men har sin mors mörka färger.Vackra föräldrar har hon, så det så.

Hjärtegull. Så glad i henne. Tack min son och sonhustru för den gåvan.

Så har jag också mina stora barnbarn, 3 stycken som jag är mormor till, alla min stolthet.
Vackra, begåvade alla.
Tack mina barn för de gåvorna. Jag älskar er alla av hela mitt hjärta.

Det är 20 år sedan jag sist fick barnbarn. De står alla mitt hjärta nära. De är ju mina.
Jag är inte så lastgammal, jag blev pensionär sommaren 2007. Mitt äldsta barnbarn är 30 fyllda i år. Vart tar tiden vägen.

Jag älskar er alla mina 3 barn och 4 barnbarn.

44. Tomas Sjödin föredragshållare, mist 2 söner

Vet du min dotter, jag var på ett föredrag som kyrkan anordnat. Det heter "Att hitta ord som är små nog för stora känslor" Alltså att kunna uttrycka sin medkänsla till drabbade med ett ord eller bara en närhet utan ord.Tomas Sjödin är en pappa som mist 2 av sina 3 söner i en fortskridande hjärnsjukdom, 14 och 15 år gamla. Och om deras vardag under barnens sista tid. Det handlar om ödmjukhet, respekt, lyhördhet och inte minst kraften i att "Att hitta ord som är små nog för stora känslor". Han berättade om sina erfarenheter. Han berättade också med lite humor, medan han torkade bort en tår då och då, om olika bemötanden och möten, sina och andras erfarenheter av möten med människor. Händelser som man kan känna igen.
En mycket gripande berättelse och så sorglig.
Han har skrivit 5 böcker. Han bor i Säve och är författare, skribent och föreläsare. Jag kan varmt rekommendera den som har tillfälle att lyssna på Tomas Sjödin, det ger väldigt mycket. Här var kyrkan fullsmockad med folk.

Allt för många, enligt min mening, tror att man måste säga en massa deltagande ord, men det är inte nödvändigt, kroppsspråket säger ju också något. En lätt beröring kan vara det som man som sörjande minns och känner mest, det kan många gånger säga allt.

42. Tiden bara går...

Skrivet 12 april 2008

Dag efter dag går och blir till år.Snart är det 4 år sedan det värsta hände. Du min älskade dotter orkade inte mer, sedan dess har tiden stått still för mig, för jag kan inte förstå hur dessa år kan gå utan dej, att jag inte en enda gång fått se dig eller pratat med dig. Saknaden är lika svår nu. Alla dagar finns du i mina tankar. Vad har jag gjort denna tid, jag har inga svar, för det verkar så otroligt att tiden går.Väntar på dig fortfarande. Men jag kommer närmare dig ändå, till den dagen vi ses.

måndag 7 april 2008

41. Dikter



EN DAG I SÄNDER
Gråt min vän gråt
släpp alla känslor fri
förlåt min vän förlåt
den som ej stannade
utan gick dig förbi
Snart kommer ljuset
glädje hopp och lust
i från vågor kan du då höra bruset
på kinden känna en smekande vindpust
Så andas min vän och känn
löften som för alltid är
du är min hjärtats vän
jag håller dig alltid kär
Av: NoMi F

DET STRÅLAR ETT LJUS
Det strålar ett ljus från det håll där Du finns
det är nog Din stjärna som glänser,
ty hjärtat som längtar och löftena minns,
kan känna förbi alla gränser
att ljuset från Morgonens stjärna nu bär
en hälsning från Dej att Du också finns här
denna morgon och sen under dagen.
Ty hjärtat allena kan känna och ge
en närhet så ingen ett avstånd kan se;
Kärlek kallas den lagen.

Det strålar ett ljus från det håll där Du bor,
visst är det Din stjärna som glänser,
ty hjärtat som längtar och hoppas och tror
kan se bortom vanliga gränser
hur ljuset från Aftonens stjärna nu bär
en hälsning från Dej att Du också är här
nu inatt liksom förut på dagen.
Ty hjärtat allena kan känna och se
när stjärnor bevis på Din närhet vill ge;
Kärlek kallas den lagen.

Atle Burmans diktsamling

EN MOR
En mor finns med från början
Som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv
Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.Hon ger dig av sin omsorg
utan att begära något tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
I livets alla skeden
förblir hon dock densamma

Din alldeles unika
högt älskade mamma!

Okänd


BARA JAG OCH DU..
Stilla, sakta stilla
går dagen mot sitt slut
vilande i skuggan
där värmen falnar ut

Stilla, sakta stilla
sitter jag hos dig
hukande vid graven
nog hittar du väl mig ?

Stilla, sakta stilla
så nära som jag kan
gråtande av smärta
för drömmen är ju sann

Stilla, sakta stilla
stannar jag så här
famnande ditt minne
i kärlek som förtär

Stilla, sakta stilla
natten kommer nu
tiden finns här inte
Bara jag och du...
Okänd

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind,
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
Irländsk bön