42. Tiden bara går...

Skrivet 12 april 2008

Dag efter dag går och blir till år.Snart är det 4 år sedan det värsta hände. Du min älskade dotter orkade inte mer, sedan dess har tiden stått still för mig, för jag kan inte förstå hur dessa år kan gå utan dej, att jag inte en enda gång fått se dig eller pratat med dig. Saknaden är lika svår nu. Alla dagar finns du i mina tankar. Vad har jag gjort denna tid, jag har inga svar, för det verkar så otroligt att tiden går.Väntar på dig fortfarande. Men jag kommer närmare dig ändå, till den dagen vi ses.