söndag 14 november 2010

495. Varför är det så farligt att visa sin sorg

Jag lägger ut en länk här som en änglamamma Cilla L skrivit om sorgen efter sitt barn och varför får vi inte  visa öppet den sorg och smärta vi har och bär varje dag.
http://frihetsfrukt.blogspot.com/2010/11/maskerna-vi-bar.html

Det är tänkvärda ord. Det måste ju vara farligare att lära barn att hålla inne sina känslor av sorg än att få dela den med sina nära att få visa att man har rätt att sörja att man får gråta när det gör ont, för ont gör det att förlora någon till evigheten, aldrigheten.


3 kommentarer:

mimmi sa...

Ja, det är märkligt att vi inte kan "visa" vår oerhörda sorg och smärta vi lever i dagligen.
Tror många tycker det blir obekvämt och otäckt med sån stark smärta vi upplever och de vill inte veta eller orkar inte lyssna...
Jag har läst någonstans att, en mamma som skrev.
Om någon av våra vänner orkar hålla ut och lyssa på våran sorg så kommer det att ge dem mycket tillbaka..men det tar nog 5-6år innan uppskattningen av att de hållit ut...först då orkar vi visa all vår kärlek och tacksamhet för dem.

Jag är oerhörd tacksam för att du finns i min närhet Birgitta.
Alltid lika värdefullt att läsa och dela din vardag! TACK!
mimmi, Theo´s mamma för alltid!

Birgitta sa...

Min bästa mimmi
Det finns mycket sanning i det du skriver. Jag är ändå förvånad över att de närmaste tar ett sånt avståndstagande från det som hänt oss, trots att man så sällan egentligen träffar dem och pratar för ofta handlar dem om dem själva. Jag vet, du vet att det kan hända vem som helst det som hänt oss, inte ens sympatin finns hos en del. Det är som om man lever i en helt annan värld och visst kan det kännas så för oss men om de för bara några minuter kunde tänka, hur skulle de mått och ge några futtiga minuter till att lyssna så skulle vi kanske må bättre. Men det går inte ändra på, tyvärr....
Du är värdefull för mig med. Tack själv för att du finns här.
Hjärtekramar
Birgitta

mimmi sa...

Du har så rätt, som du skriver..bara några fjuttiga minuter kan de väl lyssna...

Även att det just våra närmaste som inte kan dela vår sorg, undrar vad det beror på. Kanske att vi är för nära..det gör för ont för dem med. Vad vet jag?
Men det är jobbigt att själv behöva "tänka på att hålla masken och inte säga något jobbigt eller ledsamt"
Hon har skrivit väldigt fint, Cilla om sin sorg.
Hon har så rätt i masken..för vem och varför?

Hoppas din dag blir fin och att hissen kommer igång snart.
Ska ut till korna och göra rent foderbord.
Kram kram mimmi,Theo´s mamma