487. Done

Söndag tog jag tag i vinterdäcken och bar ut dem till bilen. Tid för byte onsdag. Men man får vara försiktig nu för det är frost på gatorna där inte solen når.
Sedan dammsög jag och bar ner saker till källaren, oj så duktig jag var.
Idag har jag handlat mjölkfria produkter för jag får besök i morgon av lilla barnbarnet som har mjölkprotein allergi, det börjar faktiskt att komma fler och fler varor i butikerna nu för allergiker av olika slag. Toppen.
Det känns i händerna att jag burit däck och matkassarna men det brukar gå över efter några dag får ta en alvedon för värken. Hoppas hissen blir klar nån gång. Träffade granne på väg till affären i trappan pratade lite
om att trapporna är så smala nu att man måste ha kassar eller annat man bär endera framför sig eller bakom så det är lite obekvämt. Vi avslutade med att När hissen är klar oj vad vi skall åka och så skrattade vi.

På söndag är det Allhelgonaafton och gravsmyckning som det kallas med kransar och ljus på viloplatsen.
Det vänder sig i magen vid tanken att jag har en sån plats och att det är min älskade dotters.
Kan bara inte förstå och acceptera det, måste stänga av tankarna, blir för mycket tårar, gör för ont hela tiden. Vart tog du vägen, varför har du inte kommit hem än. Jag saknar dig ju så hemskt, älskar dig ända upp till stjärnorna och tillbaka igen.
Älskar dem jag har kvar lika mycket. Jag kan ringa dem, se dem, prata med dem få svar men dej kan jag inte ringa, kan bara se dig i mitt inre och på foton, prata med dej tyst men får inga svar, kan inte höra din röst, bara i minnet hör jag den eller på videobanden men det gör så vansinnigt ont.