onsdag 7 april 2010

430. Helgen är över

Tack och lov denna helg är över, bara dåligt väder dimma varje dag och i förrgår snöade det inte känner man någon vår yra precis och mitt i allt fick jag en sån där dag då allt tippar över ända och jag gråter och gråter rödögd svidande ögon är ju inte precis nåt man visar upp. Man laddar upp saknade och till slut brister det bara, men så är det och det måste ut. Som väl är mår jag ändå faktiskt bättre än jag gjort på mycket, mycket länge, nu saknas solen och den riktiga våren så piggnar man kanske till lite mera. Stänger in mig, osocial, och en eremit är vad jag blivit, en annan slags galenskap men det har väl sin tid det också. Jag vet vad folk kan tycka om hur jag blivit men nu är det så och sådan är jag. Accepterad eller inte. Känslorna styr och det är också mitt jag. Jag kan inte leva upp till allt tyckande eller tänkande om hur jag borde vara nu efter så många år som gått sedan jag miste Carola, det kanske fungerar för andra men inte på mig, vi är trots allt olika. Jag tar dagen som den kommer. 6 maj närmar sig och det inverkar en hel del. Den värsta dagen i mitt (vårt) liv.
Maj månad är så tung så tung. That´s my life.

4 kommentarer:

Suss sa...

Förstår precis vad du menar med osocial och eremit, jag har blivit likadan. Man orkar inte vara med folk och ha ett leende på läpparna vissa dagar. När man är ensam kan man vara sig själv och inte spela någon roll som känns konstgjord.

Det här kommer att ta tid och jag tror inte att man någonsin blir den man var innan igen. Tungt.

Kramar till dig!

Anonym sa...

Hej.

Då vet jag inte vad som är felet. Jag har lagt din blogg här bredvid Joakims och jag kan skriva härifrån.
Ska se över om det är nån inställning jag måste ändra.

Kram Li

Birgitta sa...

Suss du har så rätt.
Kram

Li
Kan det vara så att jag måste vara inloggad på mitt egen blogg för att kunna skriva i din själv har jag något som heter Anonym där kan vem som helst skriva och där svarar jag också på kommentarer utan att vara inloggad skriver ju namnet så de vet vem jag är.
Kram Birgitta

mimmi sa...

Kram till dig och precis som suss o du skriver så känner jag så väl igen mig.
Osocial...är bara förnamnet.
Att behöva vara bland andra som jag inte känner så väl är en plåga.

Tänker på er båda!
Kramar från hela hjärta/mimmi