Åh, jag förstår och det är ju det vi vill att de aldrig skall bli glömda, glöm mig aldrig. För oss är det självklart vi glömmer aldrig. Massor av kramar tillbaka
Jag, en mamma som förlorat mitt barn, en dotter i bröstcancer,6 maj 2004. Saknaden är mycket svår.Jag lever för de 2 älskade barn jag har kvar här och mina älskade barnbarn och barnbarnsbarn. Sorg, saknad efter ett barn läker aldrig det varar livet ut.
2 kommentarer:
Blommorna...förgetmigej...
De blommorna la en av Theo´s bästa vänner på hans kista.
De betyder mycket för mig...
Kramar i massor till dig.
Åh, jag förstår och det är ju det vi vill att de aldrig skall bli glömda, glöm mig aldrig.
För oss är det självklart vi glömmer aldrig.
Massor av kramar tillbaka
Skicka en kommentar