Granen klädd och klapparna inslagna, städat och klar förutom en del mat som jag gör färdig i morgon.
Skönt när allt är över. Känns extra svårt med julen, minnena från Carolas sista jul är svåra för hon
var så dåligt och kraftlös men kämpade hårt. Så jag saknar henne den tomma stolen vid bordet är så påtaglit tom och ödslig. Men du är med oss och visst ser du väl oss. Varma mamma kramar sänder jag till dig där du är, älskar dig.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Kramar i massor, vi tog in granen igår. För ett par jular sen så gjorde jag och Nellie trähjärtan med bilder på Theo som vi klistrade dit. Nu hänger han i den glittriga granen och ser på oss.
Men det gör ont...så fruktansvärt ont. När jag inser fakta att jag måste gå till kyrkogården åter igen.
Men visst finns de hos oss, något annat kan inte vara möjligt.
Kan inte vara möjligt, för då är allt hopp ute!
Ta det lungt och sänder frid.
Sänder så otroligt många kramar till dig och de dina. /mimmi
Vilken fin tanke, ja nog gör det ont ofattbart ont.
Lika ofattbart är det att gå till kyrkogården.
Tron kan ingen rubba om att de finns med oss, som du säger inget annat är möjligt.
En lugn och fridfull jul.
Många många hjärte kramar till dig och din familj.
Birgitta
Skicka en kommentar