söndag 20 december 2009

386. The prayer



Jag bad och bad men inga böner hjälpte och inga under skedde, smärtan, saknaden, tomheten och ett hav av tårar blev mitt (vårt) öde. Jag saknar dig så väldigt mycket min älskade dotter.

3 kommentarer:

mimmi sa...

Gråter med dig vännen...
Livet suger som min Nellie säger.
Vacker sång och vackra bilder.

Får klumpar i halsen
-de är utan räckhåll för oss.
Det värker av längtan efter våra barn i både kropp och själ.
Vi är här men ändå aldrig riktigr här.
Kramar som känns med stor värme och många armar.Mimmi

Suss sa...

Väldigt fint!
Även Celine har mist barn läste jag.
Det hjälper inte att vara rik och berömd, det kan drabba vem som helst.

Kramar i massor i denna juletid!

Birgitta sa...

Ja livet är inte lätt och vem som helst kan förlora det bästa man har ingen rikedom kan köpa dem tillbaka.
Åtminstonde det är lika för alla. Men mest önskar man att det aldrig behöver hända nån.
Julekramar är den rikedom jag kan ge till er båda om än på avstånd
Birgitta