måndag 31 mars 2014

637. Vååår

Jo då, vi kan säga att våren är här nu, snön är borta sedan länge och äntligen har solen varit framme hela dagarna och dessutom en hel vecka och mera. Men nätterna har varit och är kalla med minusgrader så någon värme är det inte, isen har gått upp ute på sundet här nedanför där jag bor.
Idag har jag beställt tid för byte av bildäcken till sommardäck, i morgon får jag det gjort på en däck firma och där lämnar jag in vinerdäcken på förvaring, som jag gjorde med sommardäcken. Smidigt och bra för mig som numera inte orkar bära ut och in 8 däck till källaren. Det är värd de pengar det kostar, ganska billigt ändå med tanke på att de är försäkrade och byte av däcken ingår i priset.

Åkte iväg och tvättade bilen idag för den var verkligen dammig det ryker så hemskt från alla bilar som passerar carporten.

I övrigt mår jag både bättre och sämre, bättre för det blivit ljusare och sommar på väg. Men sämre för att 10 års dagen för min dotters bortgång närmar sig. 6 maj blir/är fruktansvärd. Ständigt dyker bilderna upp den dagen för 10 år sedan, starkare nu än någonsin, det går bara inte beskriva den oerhörda smärta jag känner, jag måste ständigt försöka tränga undan den bilden, för ångesten äter upp mig och jag sjunker djupare och djupare ner i deprisionens mörka tankar och gråt. Jag måste klara det här men det är inte lättare nu trots den tid som gått, det är bara ännu svårare förstå, därför att man på samma gång inser, fast man inte vill, hon kommer inte tillbaka, jag får inte se henne igen här med oss. Aldrigheten har tagit henne ifrån oss.
Nej, nej, det gör för ont nu också....Orkar inte mer just nu.


The empty chair for ever

fredag 14 mars 2014

636. Hallå

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Jag kan bara konstatera att denna vinter, hmm vinter, om man kan kalla den det, har tagit hårt på många sätt när det gäller kraft och ork att ta sig för nåt. Har mått väldigt dåligt, deprimerad och ont överallat och en konstig huvudvärk som varade i 4 veckor. Ingen förkylnig än detta år, ja ända sen i oktober då jag tog influensa sprutan.
Regn, regn, regn och dimma var eviga dag denna vinter och inte mycket till snö, jag har jag inget emot att det blev sparsamt med snö men vädret med dimma och regn är inte bra alls.
Men nu har våren kommit och den är ovanligt tidig, finns ingen snö kvar, vägarna bara och torra och gatorna likaså, sopmaskinerna går för fullt och dammet ryker. Det blir till att vänta med att tvätta bilen, jag hörde dessutom att det skulle bli kallt till veckan, ja ja vi får se.
Men livsandarna vaknar till liv när solen tittar fram, det är då ett som är säkert. Så mycket bättre man mår då.
Ännu en vinter har jag överlevt. Tittade ut på balkongen i kväll och såg en mörk stjärnklar himmel det är verkligen ett tag sedan jag såg några stjärnor denna vinter eftersom det varit dimmigt och grått varje dag.

 

 

De här bilderna ovan tog jag från balkongen 10 mars 2014 klockan 06.20 på morgonen bara nångra minuter senare hade solen försvunnit bakom byggnaderna. Vilket varmt ljus det blev.


Den här har jag tagit idag 13 mars, öppet vatten i en stor vak och just där brukar fartygen stanna och övernatt och de lyser som en julgran på kvällen, natten där ute på vattnet. På morgonen är de ofta försvunna och har åkt vidare. Isen som är kvar är väldigt tunn och försvinner nog vilken dag som helst om vädret står sig.


tisdag 4 februari 2014

635. Tungt

Jag har inte varit så flitig med att skriva men jag har inte känt mig i form. Tiden efter jul har känts så deprimerade av någon anledning. Vintern är här och bara den känns jobbig, har huvudvärk mest hela dagarna vet inte varför, är länge sedan jag hade huvudvärk men nu har den varat flera veckor. Nån slags spännings huvudvärk kanske, jobbigt är det. Många är förkylda, sonen och hela hans familj blev förkylda, alla 4 på en gång för en dryg vecka sedan och dessutom har 2 av dem fyllt år, så det blev bara en hastig uppvaktning, jag är tvungen hålla mig undan personer som är sjuka för jag har blivit så infektionskänslig på grund av min KOL.
Men jag mår rätt bra i andningen (KOLen) bara jag inte lyfter eller gör tunga saker.
Mamma (92 ) gick och ramlade igen, hon har trots allt tur som inte bryter varken ben eller armar men blåslagen blir hon, inte lätt bli så gammal och man vill göra saker själv men inte har balansen eller kraften. Hon är väldigt klar i huvudet även om hon hör allt sämre och visst glömmer hon men det gör väl alla.
Själv håller jag mig inne, städar och rensar i skåp och lådor, går och väntar på att det skall bli vår och sommar. Men gruvar så för våren, maj månad är hemsk, det blir 10 år i år sedan min dotter gick över till andra sidan.
Det går inte förklara hur mycket jag saknar och sörjer henne varje dag. Jag kan tala om att inte blir det bättre fast åren går, nej då, lika svårt men på ett annat sätt för numera håller man allt inom sig och pratar inte med andra om det. Som tur är finns det vänner och sidor för sörjande föräldrar, där kan man skriva om sin vånda och där förstår alla.
Livet fortsätter varken man vill eller inte och så klart är det väl ändå så att man vill fortsätta här och få vara med de barn man har här och så klart även barnbarnen. Livet förändras ju också för dem.
Dom små växer så det knakar. Farmors tösen har blivit 6 år och gillar att få sova över hos farmor och vi pysslar och pratar har roligt. Tänk så härligt att man har barnbarn både som mormor och farmor. De är inte alla som får det tyvärr.

Världen ja, den är helt galen, förstår inte var vi är på väg med allt. Finns ingen tilltro till de styrande, och vi förgiftar all vår mat och jord över hela världen. Det är bara pengar som räknas men om vi förgiftas av allt vem skall då tjäna pengar till dom rika. Som det är nu tas pengar från de fattiga och ges till dom rika både här och i andra länder. Borde vi inte värna om våra egna fattiga, sjuka och unga,  istället för att smycka ovesäntligheter som att ständigt bygga om till lyxigare och lyxigare utsidor.
Nä, nu värker fingarna så jag slutar ältandet för denna gång.
Ta vara på varandra vi har bara ett liv och det är väldigt skört.
Tårar är ord från Hjärtat som munnen inte klarar av att säga

 
 

torsdag 2 januari 2014

634. Verklighet eller...

Ännu ett år har gått. Tiden förefaller mig mer eller mindre springa iväg.
I år, i maj månad blir det 10 år sedan jag miste mitt mellan barn, min dotter Carola, och jag kan fortfarande inte förstå, kanske skall man inte förstå för att orka leva vidare. På samma gång så undrar jag var har tiden tagit vägen, vad har jag varit, vad har jag gjort? Sanningen är att jag vet inte, det är som jag bara varit vaken och medveten när det hänt något speciellt, övrig tid känns som den är obefintlig. Så klart har det hänt stora saker i familjen, jag har fått flera barnbarn 2 styckern och större födelsedagar och 2 bröllop. Träffat speciella personer men tiden där emellan känns som en icke existerande tid den består trots allt av fler vardagar än speciella dagar.
Visst jag har blivit 10 år äldre, tillhör gamlingarna nu. Håret har grånat, jag har slutat röka ifjol efter jag fick diagnos KOL. Jodå, det går bra men visst är jag tröttare och visst orkar jag mindre men jag mår ändå relativt bra fast lungkapasiteten är sämre än den borde, jag får anpassa mig efter den. Bära tungt och stress påverkar andningen, barnvakt går bra de timmar som barnbarnen, de små, behöver mig den vill jag inte avstå. De är livet, de är glädje, småbarns tiden går fort och är trots allt väldigt kort. Jag har min bil så det är inga problem att åka iväg dit jag vill.
Tråkiga saker händer också som sätter spår. Gamla går ur tiden men tyvärr även de som inte levt sitt liv färdigt, enligt min tanke, de som inte fått åldras och uppleva sina barnbarn mm.
Säg inte att det finns en mening med det som hänt, för den finns inte. Tänk efter noga innan ni säger så till någon som mist en ung person, en son, en dotter, tänk efter, det går inte hitta den meningen, ingen har kunnat förklara vad den består i/av. Ingen, absolut ingen kan ersätta den man mist men varje person jag har kvar eller fått, barn och barnbarn har sitt eget värde, de betyder ännu mer att jag har dem att leva vidare för och med. Kärleken till mina barn och barnbarn den finns alltid där för var och en av dem och de har alla ett speciellt värde för mig. Min saknad efter den jag mist blir inte mindre utan större och smärtan finns kvar. Man är bara tvungen att leva med den och låta sig falla de dagar man inte klarar att hålla inne all smärta. Man lär sig att hålla den för sig själv för alla kan inte förstå, de som inte själva mist ett barn. Oavsett hur och ålder på barnet eller tiden och min egen ålder så finns tankarna och saknaden kvar så länge jag själv andas och är kapabel att tänka och har en klar hjärna.

Julafton 24 dec 2013 hos min son m fam, förväntanfull sondotter inför tomtens ankomst.
 
PS. Fortfarande har vi ingen snö bara mest is och slask och bara ett puder på marken. Mycket märklig vinter hoppas bara att vi inte får allt i mars, april, maj då vi vill ha vår som vi så väl behöver.

onsdag 1 januari 2014

633. År 2014

GOTT NYTT ÅR 
 
I år har dom nog slagit rekord i fyrverkeri här vid 12 slaget. Usch vilka pengar som bara bränns upp. Men i år har jag också sett många, många flera ljuslyktor som sändes upp och det tycker jag är sundare för nu finns miljövänliga lyktor och de är vackra och tysta. De skrämmer inte djur, tama eller vilda och kanske också små barn som vaknar till det enorma smällande och tjutande fyrverkeriena.

Hoppas att detta år blir ett bra år och bättre än det som var. Fred i länder som krigar och fler empatiska människor som inte brukar våld och misshandlar andra mm, till och med utan anledning, En ny regering som tänker mer på människor än klirr i kassan när det gäller sjukhusvård, skolor och äldrevård. Allt måste inte gå med vinst. De är människan som skall leva i den här världen, inte pengarna. Och rör inte våra traditioner inför jul och andra storhelger, de är våra arv och skall så förbli för dem som vill fira med våra enkla traditioner.


fredag 6 december 2013

632. Nu kom snön

Jaha, så kom då snön, söderöver 2-3 dm eller var det mer och stöstorm, träd som blåser över vägar osv.
Här uppe i mellersta norrland är det lite bättre, snöade hela dagen igår och hela natten men nu i kväll är det uppehåll. Har haft lite blåst men inte värre än vanligt och snöfallet har varit ganska normalt anser jag för årstiden, men den kom sent i år. Men det är bara början på vintern än.

Den 23 nov. kom den första. Inte så mycket alls som synes. Bilden nedan. Klockan är 18.00.

2 december 2013. Sista båten för i år med öppet vatten tro...?



Nedan 5 december tidig morgon kl.05.20

 
 
Nedan 5 december kl.20.00 kvällstid snöar o lite blåst

 
Nedan 6 december kl.13.30 inte så farligt mycket snö alls. 

 
 
Det är fredag. Föräldrar hämtar sina små på dagiset kl.13.00, det här med snö gillar barn
nu har de nåt att göra ute igen.

 
Och så har vi då rubrikerna i tidningarna, tåg som ställs in på grund av oplogade spår, märkligt, lika varje år, lär dom sig aldrig eller är det ren snålhet. Otroligt vi bor i ett land där det snöar på vintern och kylan kommer och ändå klarar inte tåg, flyg och kollektiv trafiken det på grund av dåligt plogat. Men den vanlige arbetaren tar sig till jobbet gående eller med egen bil om det inte är allt för mycket snö på vägarna, åtminstonde vi i norr och så klart händer det avåkningar och olyckor bara för att folk inte kan köra vettigt. Suck.
Blir det en vit jul, jag bara undrar för till veckan spår dom töväder igen. Åter igen. Suck. Bäst är om den här snön får ligga kvar så alla vänjer sig och det blir ljusare ute också.
 
Men det lyser i alla fönster, Adventstjärnor, elljustakar o annat och alla ljusslingor på de inglasade balkongerna, de är mysigt med allt ljus i alla färger som lyser i mörkret.


 
 
 

lördag 30 november 2013

631. 1 advent 2013

Varför känns det som om tiden rusar iväg fortare för varje år. Ute blir det allt mörkare tidigare på dagen och ljusnar senare varje morgon. Än har inte den riktiga vintern kommit med snö och kyla. Jo någon dag och natt har det varit ända från -5 till -7 grader kallt. Men för det mesta är det omkring 0 grader till några varmgrader. Så länge det inte finns någon snö blir det så grått och trist ute, solen håller sig borta, kan i bästa fall titta fram någon dag men då står den så lågt att man får vara försiktig för att inte bländas om man är ute och kör bil.

Allhelgonadagen är det gravsmyckning, det vill säga alla går till sin käras viloplats tänder ljus sätter kransar i år, blev det den 1 november 2013. Jag åkte till kyrkogården och satte min krans och tände mina ljus i lyktorna, det är fruktansvärt jobbigt men där måste se fint ut och jag vill hylla och ära min dotters liv, den stund hon fanns här hos oss. Några fler kom senare och tände ljus hos henne, det värmer när det finns fler som minns och saknar, utom vi i familjen. Nej, sorgen går aldrig över, den är oftare hanterbar nu men det finns dagar och nätter då allt det som gör så ont blir till tårar och smärta. Den finns där och kommer alltid finnas där, jag kan ändå inte förstå att hon inte finns här mer, spelar ingen roll att jag vet, det känns ändå inte möjligt, ofta behövs så lite för att jag skall falla djupt och saknaden sköljer över mig våg efter våg. Den har inget slut så länge jag själv andas.




Jag har städat, bytt till julgardiner och satt upp adventstakar och stjärnor i fönstren och hängt min flerfärgade ljusgardin på balkongen, ja alltså ljusslingor är det så klart. Blir varmt och ombonat med alla ljus och varma färger och det är mysigt.
 


 
Bilden har tagits av mig från min inglasade balkong och in mot rummet man ser den flerfärgade ljusgardinen från balkongfönstet spegla sig mot rumsfönstret 

Bara några veckor kvar så är det åter en jul, en jul utan ett av mina barn den 9:e julen. Den firar jag numera med mina minsta barnbarn och det är en stor glädje. De övriga 3 barnbarnen är vuxna och bor långt från mig och har egna hem nu. Min äldsta dotter har numera fullt hus med sin familj och bor som sagt långt från mig och sin bror m familj.