fredag 24 juni 2011

545. Helg igen

Så är det då midsommar och sedan vänder det och blir mörkare kvällar så småningom igen. Vädret är regnigt och inte så varmt. Alltså som en typisk svensk midsommar.

Jag önskar och hoppas alla tar det lugnt på vägarna och håller sams och tänk på att alkohol och dåligt humör är aldrig roligt, dåligt beteende hör inte ihop med en trevlig helg med familjen och vänner, tänk på barnen de vill ha fina minnen med sig i livet.

 Midsommarblomster som växer på våra ängar och som tillhör sommarens nöje att få plocka och binda kransar av. Midsommar stången tillhör också vår svenska tradition och en blomserkrans i håret om man så vill.
 TREVLIG MIDSOMMAR ALLA 

lördag 18 juni 2011

544. Solen i det nya livet

Solen i det nya livet är så klart mina barnbarn som mina barn givit mig. Det senaste tillskottet är en välkommen gåva. De gör min dag och mitt liv lättare där finner jag glädjen. Det får mig att känna tacksamhet även om jag också önskar att min dotter fanns här hos oss för att dela med oss allt detta nya att fått se sin brors barn, blivit faster och alla andra händelser. Det skulle vara det allra bästa för min dotterdotter (Carolas barn). Det skulle vara ett bra liv för henne att ha sin mamma att gå till och få råd och hjälp av men nu blev det inte så och det känns väldigt sorgligt. Jag önskar ju dem alla det allra bästa i livet och framtiden.

Farmor (jag) hade köpt presenter både till storasyster och lillebror (5 dar) som ligger i sin mammas famn.

Stolt farmor (jag) med lillkillen 5 dagar gammal

lördag 11 juni 2011

543. Senaste nytt

I går 10 juni var jag bjuden på studentfest hos min systerdotter. Släkt samlades åt gott, skrattade gott. Varmt soligt. Vid halv 9 på kvällen var jag hemma igen.


När klockan blev halv 10 samma kväll ringer telefon och det var min son som ringde. Dags för min svärdotter åka in till förlossningen för vattnet hade gått men inga värkar än. Så jag samlade ihop de viktigaste för övernattning och åkte för att vara barnvakt till min 3 åriga sondotter. Hon sov förstås så hon visste inte jag var där. De åkte in och blev kvar, fortfarande inga värkar förrän vid 03 tiden då började de på riktigt. Jag lade mig i sängen bredvid sondottern men det blev dåligt med sova för mig. Klockan 06 vaknade tösen och vad får hon se om inte farmor som ligger där i sängen, hon bara tittade och jag tittade tillbaka sedan började vi skratta båda, visst är det fantastiskt. Hon tog det helt lugnt frågade inte ens var föräldrarna var. Bara kliva upp och starta dagen.
Kockan 10 över 07.00 ringer sonen och barnbarnet fick svara i telefon för jag förstod något hänt. Hon lyste upp och sa högt med ett smile, jag har blivit storasyster, och det till en lillebror född strax före 07.00. Underbart, hade gått fort och så bra.
Mira och jag klädde oss och åt och var ute och lekte och pust så varmt ute.
Strax efter 13.00 kom sonen hem vi åt lite lunch alla 3 och jag åkte hem för Mira skulle åka med sin pappa in till BB för att träffa mamma och sin nya lillebror. En glad farmor och glad liten tös idag. Och alla andra så klart. Den lille kom 3 veckor före utsatt tid som var satt till den 4 juli, men idag 11 juni 2011, ville han komma, vägde 3 kg och är 49 cm lång men pigg. Så lika sin syster.

Ett fullspäckat dygn kan man säga med bra saker.

tisdag 7 juni 2011

542. Solen tillbaka

Skönt nu har vi haft sol och bra väder ett tag och det skall hålla i sig åtminstonde t o m fredag. Bra det för då blir det studentfest för min systerdotter och många andra antar jag.

Maj månad har gått och lite bättre är det men inte mycket. Min svärdotters morfar gick bort Söndag morgon och det fick mig att åter igen minnas det svåra. Allra minsta lilla får mig ned på knä, varför kan det inte kännas lite bättre nu efter dessa år som gått sedan jag förlorade min dotter, men så är det inte, känns inte alls bättre.
Det som jag ser fram mot nu är att jag snart skall bli farmor igen. Det kommer att lyfta mig och jag skall vara barnvakt till mitt, just nu yngsta barnbarn, medan de är på förlossningen. Så en dag snart ringer de, kanske mitt i natten och då är det bara ta bilen och åka iväg för att ta hand om barnbarnet. Underbart med småbarn men så fort de växer. Lilla Mira blir storasyster. Blir spännande att få höra vad det blir, en pojke eller flicka för de har valt att inte veta denna gång. Det viktigaste av allt är att allt går bra.

Mycket helger nu, snart pingst och så midsommar, sen vänder det och blir mörkare på kvällarna igen. Semester för de som arbetar. 

måndag 30 maj 2011

541. Maj 2011

Maj månad inte varm precis, sol omväxlande med mycket regn och väldigt blåsigt. Sköna maj välkommen sjunger de ju men för min del har den månaden bara plågsamma minnen liksom för hennes egen dotter och syskon.


Dessa blommor finns på kyrkogården


Och blommor från hennes egen dotter och ljusen

Igår var det morsdag och även min saknade dotters födelsedag. Satte blommor hos henne kvällen före och
tände ljus så gjorde också hennes egen dotter. Jag får hoppas att blommorna inte regnat sönder skall åka och kontrollera om regnet inte hindrar allt för mycket. Ser inte ut som om det skall bli nåt bättre de närmaste dagarna.
De som bor söderöver får njuta av värmen men inte här ännu. Regnet får de tydligen också stå ut med ett tag till.

Nu väntar vi alla på den nya lilla babyn som skall komma snart. Då blir jag farmor till 2 små barn, är förväntansfull och väldigt nyfiken på vad det skall bli, pojke eller flicka, de har valt att inte ta reda på det i förväg denna gång.

onsdag 18 maj 2011

540. Deppig

Förstår inte varför men denna maj månad detta år känns allt så hopplöst tungt och deprimerande, inte är det bättre fast det gått dessa år efter jag miste Carola. Mår faktiskt dåligt, väldigt dåligt, ändå gör jag en del saker som måste göras ex. städa, handla, hjälpa mor när hon behöver hjälp med något, pratar med barn, barnbarn är barnvakt till yngsta barnbarnet när det behövs. Har kastat saker i container som stått här utanför, brukar gå igenom det som skall kastas bort under vintern och samlar det i källaren så det bara är att kasta när containern kommit.
Jag har ont i kroppen både fysiskt och psykiskt, huvudet surrar som niagarafallet, huvudvärk, hjärtat slår oroligt när jag skall göra något och så trött som jag blir av allt. Min Carolas födelsedag närmar sig och det tynger ner, minns den dag hon föddes och alla åren, men känner en så olidlig smärta och saknad för jag fick ju inte behålla henne livet ut. Det kan inte vara rätt men jag vet ju vi är många, många som mist vårt barn på ett eller annat sätt, jag vet idag att det kan hända vem som helst men det gör inte sorgen mindre, det tröstar inte mig i min sorg, för jag vet ju hur dåligt alla dessa föräldrar, mammor mår i resten av livet, jag vet hur det känns. Visst är det en tur att jag har fler barn och barnbarn för de är de som är min mening med livet nu, jag kan ändå inte komma ifrån att rädslan ständigt ligger på lur, måste tränga undan sådana tankar.
Sol och värme har det varit dåligt med de sista veckorna hoppas den kommer nu, kanske lättar det upp lite det tunga tankarna som jag känner nu.

söndag 15 maj 2011

539. En trist söndag

Idag regnar det är allmänt grått och inte varmt. Väntar på sol och värme. Visst träden börjar grönska liksom gräsmattorna men det står ändå ganska stilla.
Vi behöver en solig och skön sommar för att orka med en vinter och förhoppningsvis blir den bättre än den som var. Usch, vill inte tänka på vintern nu den var ovanligt jobbig tycker jag.

Veckan och dagarna efter den 6 maj har varit väldigt jobbiga, just den dagen gick rätt bra men så kommer allt tillbaka. Alla tankar snurrar som en karusell och gråten blir smärtsam.
Dagen för hennes födelsedag kommer också närmare, den lyckligaste dagen är när man får sitt, sina barn i famnen för första gången. Den dagen glömmer man aldrig. Så stolt som man är då att detta lilla underverk har jag skapat i min kropp, en del av mig själv men som också blir en egen självständig person med en egen vilja och ett eget liv. Att ett av dessa små under en dag skall tas ifrån mig har jag aldrig kunnat föreställa mig och aldrig velat tänka tanken men det har hänt, och det är det absolut värsta som kan hända. Att mista ett av sina barn att aldrig mera kunna prata, träffa och krama om det är h-vetet. Där ingen återvändo finns hur man än söker för att hitta ett svar finns det inget hur man än söker kan man inte hitta sitt barn. För visst söker man hela tiden för det är svårt att förstå att de inte finns här kroppsligen hos oss.
Det som består är kärleken, saknaden och smärtan. Alla minnen som man samlar och korten man har kvar och som man inte får flera av, efter en viss dag när allt tog slut finns inga nya minnen eller kort, det är förfärligt att veta. Hennes dotter får inte heller flera minnen eller en mor som alltid stod på hennes sida och stöttade. För hennes dotter blir tomrummet större ju äldre hon blir. Carola vi behöver dig här.