torsdag 3 februari 2011

518. Del 2

Från den tiden vi bodde i Gulsele kommer jag ihåg att det fanns en slaktare, el likn som kom med sin bil unjefär 1 ggn i veckan och sålde köttvaror till oss boende på gatan, vi hade på den tiden en hund som var
helt otrolig, hon tyckte väldigt mycket om barn och när slaktarbilen kom satte hon sig vacker en bit ifrån och sprang inte runt och tiggde som de andra hundarna och naturligtvis fick hon alltid en godbit av mannen.
Dessutom tyckte den hunden väldigt mycket om att sitta och bli skjutsad i barnvagn, på sparkstötting och i bil t.o.m åkte hon med hästskjutsen som kom med ved, så klart på  sätet bredvid kusken. Hon hälsade också på arbetarna på bygget för att få en godbit, de berättade att "skorpen dög inte utan det skulle vara kråsa" vilket jag uppfattat som ord för kakor och sedan bar det iväg hem igen.
Hon ,hunden, mötte alltid min far när han kom hem från jobbet och då skulle hon sitta i framsätet i bilen den lilla biten från vägen och hem till vår bostad. Hon lekte med barnen på gatan hela dagarna och var allas gullegris.
Det var en liten blandras hund mycket klok.
Denna bild är från Kilforsen och anläggar bostäderna där det fanns de som hade sina egna små stugor som de satte upp på platser reserverade för dem. Kilforsen var ju den första platsen vi flyttade till när pappa började som anläggare.
Skolan i Kilforsen på den tiden idag finns inga spår alls av det samhälle som byggdes upp av anlägget. Jag har varit dit en gång men det var helt olikt en plats av ödemark bara. Gulsele däremot finns kvar men så klart spåren efter anläggar bostäder o dyl finns inte kvar.

Så här kunde det se ut när husblocken kom upp på gatan, de här bilderna är dock från Messaure men det var samma princip. Anlägget byggde upp dessa som bostäder till familjer och andra baracker för ensamstående. Vi saknade inget utan hade el vatten badrum och andra bekvämligheter som tvättstuga osv och tillgång till läkare på plats.

Korten är från lucia som vi hade 1955, luciatåget skedde i ett eget hus för allmänna samlingar. Vi var några barn som fick för oss att spela lite teater, mycket enkelt första ggn med endast golv och ett pingisbord som scen men tydligen uppskattades det så de byggde en riktig scen där sedan som man kan se lite av på lucia kortet.

Vi anläggarbarn hade ganska stor frihet att göra vad vi ville, fast naturligtvis fanns det gränser hos oss också. Men vi märkte att många av våra bofasta skolkamrater som kom från lantgårdar hade sysslor att sköta där hemma. Vi umgicks ju mest med våra egna men fick också vänner bland de bofasta. Efter några år på en plats splittrades så anläggarna och vi åkte vidare till andra platser så kontakt med klasskamrater var det svårt att hålla. Men ibland mötte vi anläggarbarn varandra igen på ett annat bygge. Det var naturligt för oss att bo några år på en plats och sedan flytta igen. 

Mor o far bodde i Sollefteå ett tag och så slutligen hamnade vi i Sundsvallstrakten 1963 för de ville bosätta sig för gott och vi 4 syskon bor nu idag bara några km från varandra efter några års boende på olika platser var och en av oss . Tack vare vi nu bor här alla  kan vi hjälpa mor på gamla dar som är rätt så pigg ännu. Under 60-talet bildade vi syskon egna familjer. Min far gick bort -97 vid 86 års ålder men min mor lever och skall fylla 90 år detta år 2011.
Avslutar berättelsen för idag och fortsätter en annan dag. 

onsdag 2 februari 2011

517. Så här var det, Del 1

Jag surfade omkring lite på nätet för unjefär drygt 1 år sedan och av en slump hittade jag en sida om en plats som hette Gulsele. Det är en plats som jag känner till för jag har bott där några år. Jag fick kontakt med personen som skapat sidan. När han fick höra att jag var en av anläggarbarnen som bott där under den tiden då kraftverket byggdes undrade han om jag ville berätta lite om hur det var för oss som barn då. Så jag gjorde det.

Sedan skriver han till mig.
Hej Birgitta!
Tack för mer innehåll till din text och dina bilder, du är en guldklimp!
Tack för ännu en respons, härligt med utbyte!

Personen skrev också detta.
Var även in på din blogg, får beklaga sorgen efter din förlorade dotter!
" Det gör ont när knoppar brister!" Jag kan känna hur saknaden skriker och hur du längtar efter det omöjliga, att vara människa är inte alldeles lätt. Vi lever ju här bara en kort tid för att växa, utvecklas och blomma för
att sedan strax vissna ner och dö. Det frö som då är sått är fröet för evigheten. Där har jag mitt hopp och min förankring (fick en tro av far och mor som håller att leva och dö med).

Jag besvarade hans email
Email från mig
Skall försöka leta i " hjärnarkivet" och skriva ner det jag kan komma ihåg det är ju också min släkt och mina barn och barnbarns släkthistoria.

Så här börjar börjar min historia
När jag var kring 5 år gammal började pappa ett nytt jobb som innebar utbyggnad av svenska älvar för elkraften i vårt land. Vi flyttade omkring mycket, det började i Kilforsen där vi bodde i nära 5 år och jag började skolan där.

Vi bodde även i Forsmon ett tag. Så blev det då Gulsele men första anhalten blev Lillsele innan de byggt upp anläggarlängorna, och sedan vägbygget i Storlien nåt år, vägen över till norska gränsen byggdes. Vi själva
bodde i Ånn då. omkr.57-58, sedan bar det iväg till Värmland Höljes kraftverksbygge några år, därefter Sollefteå och så slutligen hamnade vi här i Sundsvallstrakten -63.

Efter några år på platserna så splittrades anläggarna och åkte vidare till andra platser på olika ställen så någon kontakt var det svårt att hålla, några blev det som man kanske sammanstrålade med på ett annat bygge.
Det blev ganska naturligt för oss att bo några år och sedan flytta igen. Självklart var det rätt slitsamt för mor o far att packa ned och packa upp så ofta. Men jag hörde aldrig dem klaga och många vänner fick de och en hel del flyttade för gott runt dessa trakter. Men var mina klasskamrater finns vet jag inte idag. Vi fick ju dessutom byta skola rätt ofta men det gick också utan problem vad jag kan komma ihåg idag.

Här slutar jag min berättelse för ikväll klockan börjar bli sent så det är dags krypa ner i sängen. Forsätter en annan dag. Natti, ta vara på er och era nära.

PS. Så här ser Gulselesidan ut på nätet ta en titt på den röda texten.

lördag 29 januari 2011

516. Jag har en historia att berätta

Längre fram skall jag berätta lite om min uppväxt som faktiskt är en del av Sveriges historia när det gäller vår El alltså Utbyggnad av älvar (kraftverk) för att vi alla skulle få ström till våra bostäder omkring 1947 till omkring början av 1960 talet nån gång då min far var verksam. Den kommer jag berätta i små etapper.

Just idag är det + grader och det tinar ute så vägarna är rätt så smutsiga men än har det inte blivit några stora vattenpölar, och vem vet hur vädret blir i februari. Vintern är ju inte slut än här uppe i norrland normalt sett men denna vinter verkar inte vara normal på många sätt åtminstonde vädermässigt.

lördag 22 januari 2011

515. Min vilja

Jag undrar hur många det är som tänker på att vi alla skall lämna detta jordeliv en dag?
Jag har gjort i ordning ett kuvet med min vilja när jag går bort så mina barn vet hur jag vill ha det. Så har jag också skrivit ett brev till dem. Känner mig nöjd med det för då vet de lite om hur jag vill och resten får de bestämma.

514. Från facebook

Detta är sanningen om saknaden efter sitt barn hon/han vi aldrig kan se eller prata med personligen igen.

Jag tänkte på dig i dag,, men det är ju inget nytt..
Jag tänkte på dig igår och dagarna före det.
Jag tänker på dig i stillhet, jag säger ofta ditt namn.
Allt jag har kvar är minnena och bilden inom mig...
Kopiera denna om du har nån i himmelen som du saknar på jorden

Jag tänker på dig varje vaken stund och dag
Min saknade dotter är fortfarande en i min barnaskara av 3 och kommer så att förbli, fast hon inte är närvarande finns hon ändå med mig vart än jag går precis som dem jag har kvar här.


Älskar er Alla mina barn o barnbarn med hela min själ och hjärta

måndag 17 januari 2011

513. Tomt...

Har skriv torka nu. Vädret ja, det växlar från dag till dag från + - 0 gr till -5 gr. och mer. Men mycket snö har vi stora högar överallt. Febe Föräldraförening startar igen efter jul uppehåll i morgon 18 januari. I övrig händer inte mycket och det är jag nöjd med, vill bara höra bra nyheter. Men runt om i världen händer bara dåliga det bästa är att inte titta på nyheterna.

torsdag 13 januari 2011

512. Ja vad skall man säga

Om denna vinter och nya året, faktiskt inte så kallt än men snöar gör det idag igen och snöhögarna tornar upp sig överallt, traktorer och lastbilar skyfflar upp och kör bort snön men men det finns mängder kvar. Dyrt för kommuner och andra men de som äger lastbil eller traktor har fullt upp.
De mindre vägarna är rena berg och dalbanor det hoppar och skakar för vägen är väldigt ojämn.
På lördag skall här skottas på  taket där bilarna är så då måste bilarna bort och parkeras någon annan stans. Är ju också ett måste med all denna snö på taken.
Förhoppningsvis snöar det inte på fredag och lördag, skall åka till kyrkogården och tända ljus där då och blir väl att skotta bort den snö som kommit sedan jag var där sist bara en vecka sedan.
Nä nu är klockan mycket och en ny dag börjar så det är dags lägga sig.
Denna bild är från 6 jan när ovädret kom men snöhögarna är bra mycket högre nu.