söndag 8 februari 2009

184. Mer snö och annat

Besviken att jag inte kan träffa Miranda, såg fram mot det. Det snöar så mycket idag igen och vägarna är oplogade så vi tar inga risker mer än nödvändigt.
Först kl 17 kom traktorn och plogade här utanför där jag bor.
Uppehåll nu hoppas det håller i sig är 7-8 gr kallt.
Har snöat i 3 dar.
Undrar om bilen startar nu har inte varit ut på 3 dar borde handla har inget kaffe hemma men jag har gångavstånd till affärerna tar bara några minuter dit.

Jag åkte och handlade vid 18 tiden, då hade de plogat färdigt här där jag bor, bilen startade trots jag inte haft värme på, ville kolla därför tog jag den och kunde på samma gång handla lite mer. Har så svårt bära tunga kassar för mina händer men genom centrum och andra gator var det inte alls plogat, det var spårigt och knöligt och snöigt.
Jag skulle äta när jag kom hem, då ringde min dotter och vi brukar pratade ett bra tag varje gång.
Strax efter jag avslutat samtalet med min dotter ringde min mamma, hon hade ringt och ringt och det var upptaget, hörde det var nåt, så hon lugnade mig och berättade sedan att hon hade ramlat men sa genast att det gått bra men att hon inte tagit sig upp från golvet, där hon blivit sittande, så hon ringde min syster som också bor rätt nära och hon och hennes man hade kommit och hjälpt henne upp. Inga skador hade hon fått tack och lov, men jag hade ju inte kunnat lyfta henne och fått be om hjälp men hon blev rädd och då behövs någon där.
Hon hade snubblat på en matta som hon tjuras med att ha. Gamla borde inte ha mattor överallt är så lätt snubbla på men men...
Det här är vad man är rädd skall hända, hon är 87 år men pigg. Nu kunde hon ju nå telefon genom att hasa sig på baken men om hon inte kunnat det vad hade då hänt. Kanske borde vi göra en lista på vilka dagar vi skall ringa henne så vi har ständig koll.Måste nog ta upp det med de andra.
Ändå ringer vi regelbundet vi 4 syskon till henne. Som tur är bor jag nära så jag kan komma dit på ett par minuter. Men vad hjälper det om hon inte når en telefon kan man undra, jag brukar alltid ringa flera gånger om hon inte svarar första ggn för ibland hör hon inte telefon då blir jag orolig tar fram nycklarna, klär mig och är beredd och ringer alltid en gång till innan jag ger mig iväg, då brukar hon svara.
Ute har det snöat lite till, ser ut som uppehåll ute hoppas verkligen det blir det nu. Ingen vill väl ger sig iväg ut frivilligt på oplogade vägar där bilen åker hit och dit hur försiktig man än är. Men i morgon är arbetsdag för de flesta så vi får hoppas de plogat och även sandat. Visserligen är vi rätt vana vid väglagen här uppe men man vet aldrig ändå, finns ju dom som alltid har bråttom. Tyvärr.

lördag 7 februari 2009

183. Riktig vinter


Från min balkong ser det ut så här idag


Från köksfönstret mitt på dan snön faller andra dagen nu
Så här ser det ut där jag bor idag den 7 febr.2009 i Medelpad

Inte går eller kör man ut i onödan en sån här dag. Hoppas det slutat innan i morgon för då skall jag vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn en stund. Har över en mil att köra, en väg, och inte de allra bästa vägarna och en stor lång bro för de bor på Alnön. Längtar så efter henne.

fredag 6 februari 2009

182. Snälla ta hand om min ängel

Special Angel

There's a special angel in Heaven,
That is a part of me.
It is not where I wanted her,
But where God wanted her to be.
She was here just a moment,
Like a night time shooting star.
And though she is in Heaven
She isn't very far.
She touched the hearts of many,
Like only an angel can do.
I would've held her every minute,
If the end I only knew.
So I send this special message,
To Heaven up above.
Please take care of my angel,
And send her all my love!

Author Unknown okänd författare

torsdag 5 februari 2009

181. The Cord


The Cord =sträng, lina, länk

We are connected
My child and I, by
An invisible cord
Not seen by the eye.

It's not like the cord
That connects us at birth
This cord can't be seen
By any on earth.

This cord does it's work
Right from the start
It binds us together
Attached to my heart.

I know that it's there
Though no one can see
The invisible cord
From my child to me.

The strength of this cord
It's hard to describe
It can't be destroyed
It can't be denied.

It's stronger then any cord
Man could create
It withstands the test
Can hold any weight.

And though you are gone
And your not here with me
The cord is still there
But no one can see.

It pulls at my heart
I am bruised, I am sore
But this cord is my lifeline
As never before.

I'm thankful that God
Connects us this way
A mother and child
Death can't take it away!

~Author Unknown~ okänd författ.

måndag 2 februari 2009

180. Oroliga tider

Min fd arbetsplats drar in på anställda över 100 st.precis som så många andra ställen numera. Det är inte första gången heller som det sker, praktiskt taget sker det varje år.
Nu är det från 57 års ålder som de får erbjudande om ett avgångsvederlag på en viss summa pengar. De får välja mellan att ta det erbjudandet eller att bli arbetslös längre fram utan erbjudande, detta gäller den äldre delen av anställda. Val mellan pest eller kolera?
Detta innebär att de inte kan stämpla de är arbetsbefriade men fortfarande anställd under ett år och måste söka nya jobb efter en viss tid för att inte förlora de pengar de blivit erbjudna och sedan tjäna in nya pengar inför sin kommande pension. Hur lätt är det att få jobb vid den åldern? Tänk er de som uppnått över 60 års åldern och skall söka nya jobb, annars blir det till att nagga på pensionen som då blivit mindre när den rätta pensionsåldern är där. Hur kommer detta att påverka den mentala hälsan hos många.
Det konstiga är att det mycket sällan är gruppchefer och uppåt som får sluta. Kan det i framtiden innebära att det bara kommer att finnas chefer kvar på arbetsplatsen eller att företaget läggs ner helt och hållet senare.
Ja, man undrar ju vad våra unga har för framtid inom arbetslivet. Vem skall försörja vem?
Håller allt på att rasa samman i vår värld?
Lever vi över våra tillgångar? Det sägs, Konsumera mera, mindre eller inga krediter och många blir utan jobb, hur går det ihop?
Dessutom vill de höja pensionsåldern? Nog är det svårt förstå hur allt kan hålla ihop. Själv fick jag Avtals pension fram till 65 så jag förlorade inga pensionspoäng.
Jag bara undrar!

söndag 1 februari 2009

179. Den lilla trösterskan

Fick på lördag ett besked om att mitt lilla barnbarns mormorsmor gått ur tiden.
Cancern var än en gång den som skördat liv. Även om det är en gammal person är det tragiskt med denna hemska sjukdom så plågsam och utdragen som kampen kan bli.

Mitt lilla barnbarn var med sin mamma när de skulle ta farväl av mormorsmor (efteråt). Hon fick sluta sina dagar hemma i kretsen av de sina.
Den lilla tösen försökte trösta dem alla genom att erbjuda dem sin tröstare (napp). Sin gammelmorfar satt hon hos och började prata med honom på sitt babyspråk så till slut fick hon honom att le och sa kan ni inte lämna henne hos mig ett tag.

Den lilla kände på sig att allt inte stod rätt till. En ljusstråle mitt i allt det svåra, bara ett litet barn kan ge den sortens tröst.

lördag 31 januari 2009

178. Angels