onsdag 12 november 2008

143. Hur klarar man förlusten av sitt barn

Det finns av någon anledning både en styrka och en svaghet hos oss.

Styrkan är väl tanken på den kamp och styrka min dotter hade och att jag också måste kämpa mig vidare för hon skulle aldrig acceptera att jag bara lägger av allt.
Hon kämpade, gav aldrig upp, det var hennes kropp som svek.

Svagheten är att jag bara kan stå där och helt hjälplöst se plågan och att livet sakta rinner ut och att inte kunna byta plats eller överhuvud taget göra något för att förhindra det som sker.

Styrkan är att jag måste leva vidare för de barn jag har kvar och mina barnbarn, jag kan inte göra dem mer illa, de går ju också igenom sin sorg och saknad. Hon är min dotter, hon är en syster och hon är en mor till sitt enda barn som hon måste lämna hur ont det måste gjort i henne och hon måste gå helt ensam. Påfrestningarna är enorma i familjen när något sånt här händer, därför att vi alla har olika psyken och är olika öppna till vårt sätt.

Svagheten är att alltid leva med rädslan, ångesten för att något skall hända dem jag har kvar, att alltid vara orolig för allt.

Kampen pågår varje dag för att orka, vilja leva med denna hemska förlust och alla dessa bilder man har av sjukdomstiden, att komma tillbaka till de fina, bra minnen som finns i rika mått men som blivit undanträngda av de svåra.

Allt har sin tid, min tid.
Det gäller att ha och få vänner som förstår, lyssnar och i synnerhet de som vet och inte bara tror sig veta.
De finns en styrka i att vi som varit med om att förlorat vårt barn kan prata om det och vi vet vad den andre menar och känner.

Vår historia skiljer sig kanske på många olika sätt men sorgen, saknaden, tårarna och smärtan är densamma.

Det finns för alltid en plats i mitt hjärta där min dotter lever och det finns ett stort hål som ingen kan fylla, hoppet och tron finns om att vi alla skall mötas igen en dag, för att aldrig skiljas mer.

Det tar lång tid att ta sig framåt, ett steg i taget,för vägen är stenig och krokig och man ramlar ofta ner i de mörka hålen. Sorgen blir aldrig klar den får vi lära
oss leva med så gott vi kan, var och en.
Bara jag vet hur jag känner.

Saknade går aldrig över, hur skulle det kunna vara möjligt att glömma det barn man fött,fostrat och älskat,man bär det inom sig för alltid. Jag älskar alla min barn de som finns här och hon som måste lämna oss.
Sorg är helt personlig för varje person och i den är man väldigt ensam och i sig själv.

Jag säger inte alltid hela sanningen om hur jag mår för att slippa höra någon säga nåt som ex, du måste gå vidare, jag anser att jag har valt att fortsätta eftersom dagar, månaderna och år har gått sedan jag förlorade min älskade dotter Det är svårt att förstå att det har hänt. Jag vill sörja på mitt sätt, inte ett sätt som andra tycker. Det finns inget fel sätt eller rätt.

Mitt, vårt liv är förändrat för alltid medan andras flyter på som vanligt.

lördag 8 november 2008

142. Till dig Älskade dotter


Jag sitter här och funderar på så mycket jag har att säga dig.
Jag sade alltid till dig att jag älskar dig.
Det är så många andra saker vi inte sade till varandra,
jag vet hur mycket du brydde dig om mig,
och varje gång jag tänker på dig, jag vet du saknar mig också,
för vi saknar dej så.

En ängel kom och kallade ditt namn och tog din hand och sa
din plats är redo i himlen nu och du måste gå med,
måste lämna alla dessa du älskar så,
du hade så mycket att leva för, du hade så mycket kvar att göra.
Det verkar så omöjligt att han tyckte ditt liv här på jorden var slut,
i himlen skulle du starta ett nytt.

Du skall leva för alltid där, just som han har lovat dig
och trots att du vandrar på himlens väg är vi aldrig långt ifrån,
för evig tid vi tänker på dig tills den dag vi ses igen.
Du är för alltid med oss djupt inne våra hjärtan.

Jag älskar dig, saknar dig,för evigt i mina tankar.
Din mamma

måndag 3 november 2008

141. Känner mig lurad

Det känns tungt att höra på nyheterna idag om Rosa bandets insamling. Bara 25% av de insamlade pengarna går till bröstcancerforskningen. När man hör att var 9:e kvinna får ett sånt besked och det i ens egen familj finns många kvinnor och så barnbarnen osv. Vilka möjligheter har dom att bli friska att få hjälp. Fortfarande är det allt för många som inte klarar det och för många får återfall. De är ju trots allt vi kvinnor som föder barnen borde vi inte vara lika viktiga att få den bästa hjälpen den som oftast ges till män.
Jag har förlorat min dotter i bröstcancer, så det svider ordentligt i mig av besvikelse när jag läser tidningen och ser på TV om detta.
De pengar jag sänder till forskning för bröstcancer för att hjälpa alla kvinnor, för att de unga kvinnorna och kommande släkten skall få leva utan skräcken för denna sjukdom som så många gör idag. Vad kan man tro på idag?

-------------------------------------------------------
Fakta....
Endast en tredjedel går till bröstcancerforskning
Miljonerna rullar in från svenska folket till Rosa Bandets insamling.
Men vad givarna inte vet är att bara en tredjedel av stödet går till bröstcancerforskning.
Nu ska kampanjens siffror synas. Uppgifterna tillbakavisas helt av Cancerfonden.

De rosa banden syns överallt. I butiker, på apoteken och framförallt pryder de många svenskars jackor. Förra året skänktes 170 miljoner kronor till kampanjen enligt Svenska Dagbladet.
Men trots att Cancerfonden, som står bakom kampanjen, går ut med att stödet ska gå till forskning visar siffror att lejonparten går till annat.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3681397.ab

lördag 1 november 2008

140. Alla helgons dag

Många tända ljus till min älskade dotter, hoppas du ser ljusen från där du är nu.
Älskar dig oändligt, saknar dig varje stund och dag. alltid. Kram Mamma


Balkongen hemma




Utan blixt






Med blixt

tisdag 28 oktober 2008

139. Ge mig styrka

Nu är jag helt klar med målning av mitt sovrum och jag är nöjd. Har fått godkänt av min dotterdotter också.

Nu står 5 kartonger i min källare där finns min dotters kläder. Dem skall jag sortera upp. En del blir bortfraktad en del kommer jag inte kunna skiljas från.
Giv mig styrka, det blir många tårar och jag har en knut i magen. Vet inte när jag får styrkan att starta men det får ta den tid det tar det här också. På nåt konstigt vis känns det som hon är här.

Över 4 år har det tagit att komma så här långt, men det finns ju ingen återvändo det måste göras, tyvärr.
Nu är jag så trött, så trött, och alla helgons dag kommer nu, skall åka och köpa kransar och flera ljus att smycka min dotters plats och min fars.
Och snart, allt för snart är julen här, kan inte hjälpa det men jag fasar för den.
Jag som älskat att stöka, baka och pynta så till jul.
Men det går väl i år också som övriga jular tiden efter.

söndag 26 oktober 2008

138. Rosa Bandet



Det kan hända mej, det kan hända dej, det hände min dotter, hon fick bröstcancer 2001.Beskedet kom jan.2002.
Jag förlorade min dotter 6 maj 2004, en kamp för livet, som hon förlorade, trots sin styrka,tro och hopp, hon ville verkligen leva och jag ville inte mista min älskade dotter, jag kunde bara stå där bredvid och se och höra allt och inget kunde jag göra för att lindra hennes plågor, så hjälplös, men ändå hoppas man in i det sista.
Jag var med henne hela denna hemska tid, körde henne i bil, satt med henne under alla behandlingar, och sjukhus vistelser, inget annat betydde något. Jag fanns med henne till sista andetagen och timmar efter. Det var ohyggligt svårt att lämna henne där, ensam. Det går inte beskriva de känslor man har.

Jag skänker pengar till cancerforskningen unjefär 4 ggr per år. De måste hitta bättre bot mot denna hemska sjukdom där så många barn blir moderlösa trots att överlevnaden har höjts så är det alldeles för många återfall.
Skrivet av Carolas mamma, älskad, saknad, aldrig glömd, i minne evigt bevarad

fredag 24 oktober 2008

137. Saknaden

Älskade dotter.
Jag sitter här och funderar på så mycket jag har att säga dig.
Men jag sade alltid till dig att jag älskar dig.
Det är så många andra saker vi inte sade till varandra,
du vet hur mycket jag brydde mig om dig,
och varje gång jag tänker på dig, jag vet du saknar mig
också, för vi saknar dej så.
En ängel kom och kallade ditt namn
och tog din hand och sa din plats är redo i himlen nu
och du måste gå med, måste lämna alla dessa du älskar så
du hade så mycket att leva för, du hade så mycket kvar att göra.
Det verkar så omöjligt att han tyckte ditt liv här på jorden var slut,
i himlen skulle du starta ett nytt.
Du skall leva för alltid där, just som han har lovat dig och trots att du vandrar på himlens väg är vi aldrig långt ifrån, för evig tid vi tänker på dig
till den dag vi ses igen.
Du är alltid med oss djupt inne våra hjärtan.
Jag saknar dig, älskar dig, för evigt i mina tankar.
Din mamma

Okänd förf. Översatt från eng. Några ord ändrade.