Jag sitter här och funderar på så mycket jag har att säga dig.
Jag sade alltid till dig att jag älskar dig.
Det är så många andra saker vi inte sade till varandra,
jag vet hur mycket du brydde dig om mig,
och varje gång jag tänker på dig, jag vet du saknar mig också,
för vi saknar dej så.
En ängel kom och kallade ditt namn och tog din hand och sa
din plats är redo i himlen nu och du måste gå med,
måste lämna alla dessa du älskar så,
du hade så mycket att leva för, du hade så mycket kvar att göra.
Det verkar så omöjligt att han tyckte ditt liv här på jorden var slut,
i himlen skulle du starta ett nytt.
Du skall leva för alltid där, just som han har lovat dig
och trots att du vandrar på himlens väg är vi aldrig långt ifrån,
för evig tid vi tänker på dig tills den dag vi ses igen.
Du är för alltid med oss djupt inne våra hjärtan.
Jag älskar dig, saknar dig,för evigt i mina tankar.
Din mamma
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Jag gråter, tårarna rinner och det känns som att sorgen växer i styrka. Förstår nu att det aldrig kommer att gå över.
Hur orkar du leva och göra saker?
Jag försöker och fyller dagar och kvällar med aktiviteter för att slippa mitt tysta, tomma hem utan Madde. Hjälp mig att förstå för just nu känns allt som en mardrömsfilm som spear upp sig framför allt på nätterna.
Nästa steg blir att hitta en fin gravvård och det känns så definitivt...vill inte!
Kram på dig från en mamma till en annan som delar samma sorg.
Anne, tack för du skrev. Ja du vet ju som jag hur det känns att bara kunna stå där hjälplös och se på utan att kunna hindra det som sker, det är grymt mot flickorna att behöva gå igenom all denna plåga och det ändå inte hjälpt.
Det är som för mig denna mardröm spelas upp ständigt.
Stor kram och små steg i taget.
Birgitta, Carolas mamma
Skicka en kommentar