Jo jag har köpt ny dator. På måndag bestämde jag mig, att nu kan det vara dags. Det är inget fel på den jag har, men den är gammal nu, 8 år, så vem vet. Håller på att komma underfund med det nya systemet Windows 8.1 och det är inte roligt precis, för den är helt olika, i mycket som jag har som ex inloggningar. Sitter här och provar, än det ena än det andra. Ibland fungerar det, men rätt vad det är inte. Som ex mail o typ facebook, så godtar den inte det jag har förut, som inlogg. Suck o suck.
Är så frusterand, men jag är envis, provar och provar. Kommer in men så helt plötsligt kommer jag inte in. Ja det fixar sig väl allt eftersom, tar tid lära nya system.
Nu skall jag fortsätta sucka och prova.
onsdag 27 maj 2015
söndag 24 maj 2015
654.DEN dagen är över för i år men..
Den värsta dagen av alla, år efter år, så länge jag själv andas, så kommer den. Ångest och deprimerad blir jag veckorna innan. Men då dagen är här, känner jag ett annan sort ro. Att ha fått gå till kyrkogården med mina blommor, att få tända mina ljus i lyktan, ger en viss ro. I år inget undantag, jag själv, min son och min dotterdotter, gick till min dotterdotters föräldrars viloplats, för att minnas och hedra deras minne, med en blomma och ljus. Hur skall man någonsin förstå, att nu finns ingen av dem kvar, min dotter som gick bort 2004 och så hennes särbo, som helt plötsligt går bort, 25 oktober 2014 och nu ligger de där, sida vid sida, tillsammans för evigt, men borta och osynlig för oss, och speciellt för deras dotter.
Det är vår nu, gräsmattorna grönskar och träden håller på att slå ut sina löv, och vårblommorna har kommit, snart blommar de, träd och buskar som skall blomma till våren. Än har inte syrenerna kommit, men det har varit en lång kall vår, trots soliga dagar, har luften inte varit varm.
För min del, har jag hållit på med att pyssla och tillverka ännu flera plastfjärilar, jag älskar verkligen att göra de här. Ger bort någon ibland ,som t.e.x till min granne, hon miste sin son för bara några månader sedan i cancer, och tappade fullkomligt fotfästet, det blev för mycket och hon hamnade på sjukhus. Men är nu hemma igen, jag tog helt enkelt och ringde på en dag, och räckte fram en fjäril, som en symbol, för de känslor jag vet hon och jag delar, genom förlusten av ett barn. Vi hade pratat några dar innan. Hon blev glad och kramade gång på gång. Så bra det känns, att följa sin impuls en sån gång, när man så väl vet hur någon mår och själv delar och kan sätta mig in i hur ömtålig och sårbar man är.
Det har varit rätt mycket snurr nu ett tag. Mer än jag är van numera. Årliga Bilbesiktningen i april, inga anmärkningar och bilen är 9 år gammal nu. Sedan tandläkaren och så tandhygenist och så barnvakt ett par
gånger, och så varit och tittat på dansuppträdande, där mitt barnbarn är med DanceWorld heter det. Stor uppvisning, med barn från 4 års ålder upp till 15-20 års ålder. Enormt roligt och så duktiga de är.
Jag, min svärdotter och lillkillen och så farfar med särbo. Min son, barnens far, var i Tyskland på Stormässa.
Tänk jag har klarat mig från förkylningar, trots allt folk jag haft omkring mig, och trots lite förkylda småbarn.
Jag mår rätt bra i min KOL, dåligt flås om jag anstränger mig för mycket, men annars ok. Det gäller att få ta
saker i sin egen takt, även om det tar en hel dag, att tvätta ett fönster eller torka golven, för jag behöver en del pausar. Men jag får vara nöjd, jag är med i en grupp som alla har KOL i olika stadie, och jag säger då det, många är mycket yngre än jag, men väldigt dåliga. Men aldrig att de ger upp, det är otroliga kämpar alla. De är bra med såna grupper, då kan vi diskutera hur vi mår och vi får olika råd av varandra, både när det gäller mediciner och hjälpmedel. Det är tyvärr inte givet, att vården upplyser, om vad man har rätt att få, som hjälp och det är inte lätt att vara sjuk och kämpa för sin rätt.
Det är ljusa kvällar nu, och natten blir inte helmörk längre, snart blir natten lika ljus, nästan, som dagen, innan det vänder igen. Jag hoppas på en varm skön sommar igen, då mår jag bra i min KOL också.
Sondotter med hunden Tuva
Sonson han som kunde fixar tv: till oss
6 maj på kyrkogården, den dagen jag miste min dotter, min son en syster, och min dotterdotter sin mor, i år är det 11 år sedan. Nej, jag förstår fortfarande inte vad som står där, och stänger av helt för att klara det svåra.
Min terapi, som tar mig från tunga tankar, ger mig ro för själen ett tag.,Det blev flera fjärilar.
Det är vår nu, gräsmattorna grönskar och träden håller på att slå ut sina löv, och vårblommorna har kommit, snart blommar de, träd och buskar som skall blomma till våren. Än har inte syrenerna kommit, men det har varit en lång kall vår, trots soliga dagar, har luften inte varit varm.
För min del, har jag hållit på med att pyssla och tillverka ännu flera plastfjärilar, jag älskar verkligen att göra de här. Ger bort någon ibland ,som t.e.x till min granne, hon miste sin son för bara några månader sedan i cancer, och tappade fullkomligt fotfästet, det blev för mycket och hon hamnade på sjukhus. Men är nu hemma igen, jag tog helt enkelt och ringde på en dag, och räckte fram en fjäril, som en symbol, för de känslor jag vet hon och jag delar, genom förlusten av ett barn. Vi hade pratat några dar innan. Hon blev glad och kramade gång på gång. Så bra det känns, att följa sin impuls en sån gång, när man så väl vet hur någon mår och själv delar och kan sätta mig in i hur ömtålig och sårbar man är.
Det har varit rätt mycket snurr nu ett tag. Mer än jag är van numera. Årliga Bilbesiktningen i april, inga anmärkningar och bilen är 9 år gammal nu. Sedan tandläkaren och så tandhygenist och så barnvakt ett par
gånger, och så varit och tittat på dansuppträdande, där mitt barnbarn är med DanceWorld heter det. Stor uppvisning, med barn från 4 års ålder upp till 15-20 års ålder. Enormt roligt och så duktiga de är.
Jag, min svärdotter och lillkillen och så farfar med särbo. Min son, barnens far, var i Tyskland på Stormässa.
Tänk jag har klarat mig från förkylningar, trots allt folk jag haft omkring mig, och trots lite förkylda småbarn.
Jag mår rätt bra i min KOL, dåligt flås om jag anstränger mig för mycket, men annars ok. Det gäller att få ta
saker i sin egen takt, även om det tar en hel dag, att tvätta ett fönster eller torka golven, för jag behöver en del pausar. Men jag får vara nöjd, jag är med i en grupp som alla har KOL i olika stadie, och jag säger då det, många är mycket yngre än jag, men väldigt dåliga. Men aldrig att de ger upp, det är otroliga kämpar alla. De är bra med såna grupper, då kan vi diskutera hur vi mår och vi får olika råd av varandra, både när det gäller mediciner och hjälpmedel. Det är tyvärr inte givet, att vården upplyser, om vad man har rätt att få, som hjälp och det är inte lätt att vara sjuk och kämpa för sin rätt.
Det är ljusa kvällar nu, och natten blir inte helmörk längre, snart blir natten lika ljus, nästan, som dagen, innan det vänder igen. Jag hoppas på en varm skön sommar igen, då mår jag bra i min KOL också.
Sondotter med hunden Tuva
Sonson han som kunde fixar tv: till oss
Min terapi, som tar mig från tunga tankar, ger mig ro för själen ett tag.,Det blev flera fjärilar.
fredag 17 april 2015
653. Vår på väg men...
April månad en månad med växlande väder, lite sol ibland men inte så varmt. Isen håller på
att släppa sitt grepp vid kusten här nedanför.
Vårmånaden maj som borde vara den bästa är numera full av saknad och smärta, jo visst, åren har gått det är 11 år, den 6 maj, sedan jag miste min dotter, hennes dotter en mor och hennes syskon en syster. Inte förstår jag mera nu, inte är det mindre smärtsamt, nej, nej. En tung månad ligger framför mig/oss. Kanske är det så att jag som mor tycker det blir jobbigare allt eftersom tiden går. De andra har ju sitt mitt i livet att leva och det är så det skall vara. Jag har ålderdomen framför mig. Sjukdomen KOL har inte varit så besvärande ännu men den har gett andra problem pg av mediciner, deprimerad mm och orken är inte densamma. Men jag tar det i min takt för så måste det bli och jag klarar mig själv behöver inte nån hjälp. Jag får hjälp av sonen om det är nåt speciellt.
Men visst är det så att sol och värme är vad vi alla behöver och får i alla fall mig att må bättre, så jag hoppas på lagom varm och solig sommar. Då kan man sitta på balkongen och fika och äta och pyssla, lyssna på alla sommarens ljud, fåglar, barnröster, bilar, ja allt och så kvällens tystnad med ett och annat mås skrik utifrån vattnet. Kan också vara intressant se på fåglarnas flygteknik i luften, sitter ju på första parkett så att säga.
Det har varit en mörk höst med förluster, min dotterdotter som mister sin far hastigt. Sedan får min yngsta syster en stroke i slutet januari, hon som fortfarande jobbar och är alert på alla vis. Men som tur är gick det bra och hon är mycket bättre inga förlamningar kvar, tröttheten finns där och hon är fortfarande sjukskriven.
Den som är frisk och kry det är min åldriga mor som skall fylla 94 år i augusti.
Bilen är besiktigad och felfri så alla måsten är bortgjorda. Tänk om jag ändå hade haft kvar alla i min barnskara, då kunde jag njuta fullt ut. Nu försöker jag ta tillvara de guldkorn som finns här och nu, för visst finns dom, stora som små. Och jag älskar dom alla.
att släppa sitt grepp vid kusten här nedanför.
Vårmånaden maj som borde vara den bästa är numera full av saknad och smärta, jo visst, åren har gått det är 11 år, den 6 maj, sedan jag miste min dotter, hennes dotter en mor och hennes syskon en syster. Inte förstår jag mera nu, inte är det mindre smärtsamt, nej, nej. En tung månad ligger framför mig/oss. Kanske är det så att jag som mor tycker det blir jobbigare allt eftersom tiden går. De andra har ju sitt mitt i livet att leva och det är så det skall vara. Jag har ålderdomen framför mig. Sjukdomen KOL har inte varit så besvärande ännu men den har gett andra problem pg av mediciner, deprimerad mm och orken är inte densamma. Men jag tar det i min takt för så måste det bli och jag klarar mig själv behöver inte nån hjälp. Jag får hjälp av sonen om det är nåt speciellt.
Så här såg det ut från min balkong den 6 april
Det här är en av min hobbies nu, att göra fjärilar av plastflaskor och måla dem med nagellack
De här kransarna har jag också gjort. De är plastsoppåsar i olika färger som jag klippt till remsor och knutit runt ett plastlock där jag gjort en ring av locket och så satt dit av mina egna fjärilar. Enkla pyssel av ett enkelt material som plast och papper och lite decoupage har varit till stor nytta i mitt mående den här vintern. Dessutom är det roligt.
Jag har klarat den här vintern utan förkylningar också, tack o lov.Men visst är det så att sol och värme är vad vi alla behöver och får i alla fall mig att må bättre, så jag hoppas på lagom varm och solig sommar. Då kan man sitta på balkongen och fika och äta och pyssla, lyssna på alla sommarens ljud, fåglar, barnröster, bilar, ja allt och så kvällens tystnad med ett och annat mås skrik utifrån vattnet. Kan också vara intressant se på fåglarnas flygteknik i luften, sitter ju på första parkett så att säga.
Det har varit en mörk höst med förluster, min dotterdotter som mister sin far hastigt. Sedan får min yngsta syster en stroke i slutet januari, hon som fortfarande jobbar och är alert på alla vis. Men som tur är gick det bra och hon är mycket bättre inga förlamningar kvar, tröttheten finns där och hon är fortfarande sjukskriven.
Den som är frisk och kry det är min åldriga mor som skall fylla 94 år i augusti.
Bilen är besiktigad och felfri så alla måsten är bortgjorda. Tänk om jag ändå hade haft kvar alla i min barnskara, då kunde jag njuta fullt ut. Nu försöker jag ta tillvara de guldkorn som finns här och nu, för visst finns dom, stora som små. Och jag älskar dom alla.
torsdag 5 mars 2015
652. Länge sedan jag skrev nu..
Ja det har hänt saker som inte alls är trevliga numera. För ungefär 4-5 veckor sedan fick mitt yngsta syskon en stroke, hon är mycket yngre än mig och väldigt aktiv. Som tur är har det gått bra. Men hon hade 2 proppar enligt röntgen en förlamning i ansiktet men den har gått bort. Tack o lov. Vädret är inte som det
brukar våren kom tidigt redan i februari, vintern har varit mild och snöfattig i år.
Som tur är har jag själv klarat mig från förkylningar så jag mår ändå rätt bra med KOL en. Min nya hobby är att pyssla med lite av varje återbruka kan man kanske säga om en del saker.
Decoupage är roligt och fint blir det liksom jag gör hjärtan av pads pappersblommor och stenar som liknar smycken. Så har jag också gjort lite pompom och metall rosor av utbrunna värmeljus. Kransen är gjord av plastsoppåsar som jag klippt till remsor och knutit fast i en ring som jag gjort av ett plastlock och skurit bort mitten delen på Det är verkligen en bra terapi för mig, jag mår så mycket bättre av att kunna pyssla och få bort tankarna en stund från annat än alla tråkigheter.
Lite bilder på vad jag gjort. Inga mästerverk men roligt göra.
Decoupage på gravljusen, bild på min dotter förlorad maj 2004 och på hennes sambo förlorad okt 2014
mer pappersblommor
PomPom
Också ett hjärta av pads och pappersblommor o smyckestenar
brukar våren kom tidigt redan i februari, vintern har varit mild och snöfattig i år.
Som tur är har jag själv klarat mig från förkylningar så jag mår ändå rätt bra med KOL en. Min nya hobby är att pyssla med lite av varje återbruka kan man kanske säga om en del saker.
Decoupage är roligt och fint blir det liksom jag gör hjärtan av pads pappersblommor och stenar som liknar smycken. Så har jag också gjort lite pompom och metall rosor av utbrunna värmeljus. Kransen är gjord av plastsoppåsar som jag klippt till remsor och knutit fast i en ring som jag gjort av ett plastlock och skurit bort mitten delen på Det är verkligen en bra terapi för mig, jag mår så mycket bättre av att kunna pyssla och få bort tankarna en stund från annat än alla tråkigheter.
Lite bilder på vad jag gjort. Inga mästerverk men roligt göra.
Decoupage på gravljusen, bild på min dotter förlorad maj 2004 och på hennes sambo förlorad okt 2014
mer pappersblommor
PomPom
Också ett hjärta av pads och pappersblommor o smyckestenar
Krans gjord av plast soppåsar och ring gjord av plastlock att knyta plastremsorna
söndag 18 januari 2015
651. Jag vill..jag önskar
Sång och musik av Marie Fredriksson -Tro-
Jag vill känna tro, precis som hon sjunger i texten
öppna länken
http://youtu.be/ARvSDkcm0k8
Livet är inte så enkelt hur länge man än lever så är det både mycket glädje men också mycket oro och sorg. Vi mister dem som borde överleva oss som har så mycket kvar att leva för men alla har inte de valet även om de vill. Att bli ensam kvar i sin innersta familj är en stor sorg och ensamhet och är man ung så har man inte hunnit få det stabila i sitt liv inte hunnit eller kunnat bilda sin egen familj. Men vi äldre finns kvar och där som stöd om vi får och de vill. Inget är självklart ens i sorgen några behöver folk runt om sig folk som frågar hur man mår bara ett samtal kan betyda mycket. Medan andra drar sig undan i sin sorg för att få gråta ut allt som gör så ont, men man får inte överge någon på grund av det försöka att ändå visa att man finns där. Hålla en kontakt på något vis för är man mitt i sin sorg klarar man inte själv att ta kontakten med andra. Allt för ofta blir man tillsagd att inte älta inte prata om det som hänt för andra mår dåligt. Det får den sörjande att känna sig som de är obekväma att de är smittade och inte tillhör de normala. Men jag vet av egen erfarenhet att man måste få sörja på sitt eget vis att en stor sorg tar mycket lång tid, tar mycket energi och kraft. Det händer inte på dagar veckor utan många år innan man lärt sig att leva utan förlusten av sina kära.
Mauro Scocco - Till dom ensamma - säger en del
öppna länken
http://youtu.be/4xEOb_U4HYQ
Jag vill känna tro, precis som hon sjunger i texten
öppna länken
http://youtu.be/ARvSDkcm0k8
Livet är inte så enkelt hur länge man än lever så är det både mycket glädje men också mycket oro och sorg. Vi mister dem som borde överleva oss som har så mycket kvar att leva för men alla har inte de valet även om de vill. Att bli ensam kvar i sin innersta familj är en stor sorg och ensamhet och är man ung så har man inte hunnit få det stabila i sitt liv inte hunnit eller kunnat bilda sin egen familj. Men vi äldre finns kvar och där som stöd om vi får och de vill. Inget är självklart ens i sorgen några behöver folk runt om sig folk som frågar hur man mår bara ett samtal kan betyda mycket. Medan andra drar sig undan i sin sorg för att få gråta ut allt som gör så ont, men man får inte överge någon på grund av det försöka att ändå visa att man finns där. Hålla en kontakt på något vis för är man mitt i sin sorg klarar man inte själv att ta kontakten med andra. Allt för ofta blir man tillsagd att inte älta inte prata om det som hänt för andra mår dåligt. Det får den sörjande att känna sig som de är obekväma att de är smittade och inte tillhör de normala. Men jag vet av egen erfarenhet att man måste få sörja på sitt eget vis att en stor sorg tar mycket lång tid, tar mycket energi och kraft. Det händer inte på dagar veckor utan många år innan man lärt sig att leva utan förlusten av sina kära.
Mauro Scocco - Till dom ensamma - säger en del
öppna länken
http://youtu.be/4xEOb_U4HYQ
måndag 29 december 2014
650. Av en slump hamnade jag på en sida i FB
När jag letar efter något ute på nätet så händer det att jag hittar något helt annat, något jag inte förväntat mej och det kan bli trevliga överraskningar och jag tyckte faktiskt om att lyssna på denne mans röst,.Demis Roussos, så jag lade helt enkelt ut den låten här.
Det är Kallt idag -19gr.C. Kylan slog till samtidigt som vi hade fått lite snö.Så jag mår bäst av att hålla mig inne då kan jag andas utan problem, mår relativt bra just nu men har lite problem med andning mot kvällen så jag får nog ta till lite mera medicin.
I övrigt gör jag inget surfar runt lite bland vänner. Äter nåt när jag blir hungrig, har inte haft så stor matlust nu de senaste veckorna och jag har förlorat 1,5 kg i vikt så nu väger jag 55,5 kg, vilken är en ganska bra vikt
för mig, mindre än så bör jag inte väga.
Snart klämtar klockorna, igen, för att ringa in ett nytt år, bara 3 dagar kvar på 2014. Det här året har både gett och tagit sorg och glädje. Stor sorg för mitt barnbarn som mist sin far hastigt och oväntat alldeles för tidigt. För 10 år sedan miste hon sin mor, min dotter, som var alldeles för ung, dessutom 8 år yngre än hennes far, en sorg som kommer att följa henne hela livet en sorg man alltid bär med sig. Jag vet ju allt för väl hur smärtsamt det är, tungt och svårt.
Än idag slår det till bara helt utan förvarning faller jag ihop i en hög av tårar och saknad och svåra minnen och saknad efter min dotter. Men jag kan ta kontroll bättre om än det alltid finns där med mig var jag än är eller gör. Samma är det för mitt barnbarn, hon fick behålla sin far längre så hon blev en vuxen kvinna nu som försöker förstå meningen med varför mista båda och varför nu när hon mår bättre. Det är inte lättare som vuxen. Jag hoppas ju jag kan vara till nytta för henne men lätt har hon inte. 2 månader har gått sedan fadern gick bort, 2 månader är en väldigt kort tid och ändå så går tiden.
Jag önskar mina barn allt gott och god hälsa och detsamma för alla mina 5 barnbarn, dom stora och dom små inför det nya året. Jag älskar er alla.
Det är Kallt idag -19gr.C. Kylan slog till samtidigt som vi hade fått lite snö.Så jag mår bäst av att hålla mig inne då kan jag andas utan problem, mår relativt bra just nu men har lite problem med andning mot kvällen så jag får nog ta till lite mera medicin.
I övrigt gör jag inget surfar runt lite bland vänner. Äter nåt när jag blir hungrig, har inte haft så stor matlust nu de senaste veckorna och jag har förlorat 1,5 kg i vikt så nu väger jag 55,5 kg, vilken är en ganska bra vikt
för mig, mindre än så bör jag inte väga.
Snart klämtar klockorna, igen, för att ringa in ett nytt år, bara 3 dagar kvar på 2014. Det här året har både gett och tagit sorg och glädje. Stor sorg för mitt barnbarn som mist sin far hastigt och oväntat alldeles för tidigt. För 10 år sedan miste hon sin mor, min dotter, som var alldeles för ung, dessutom 8 år yngre än hennes far, en sorg som kommer att följa henne hela livet en sorg man alltid bär med sig. Jag vet ju allt för väl hur smärtsamt det är, tungt och svårt.
Än idag slår det till bara helt utan förvarning faller jag ihop i en hög av tårar och saknad och svåra minnen och saknad efter min dotter. Men jag kan ta kontroll bättre om än det alltid finns där med mig var jag än är eller gör. Samma är det för mitt barnbarn, hon fick behålla sin far längre så hon blev en vuxen kvinna nu som försöker förstå meningen med varför mista båda och varför nu när hon mår bättre. Det är inte lättare som vuxen. Jag hoppas ju jag kan vara till nytta för henne men lätt har hon inte. 2 månader har gått sedan fadern gick bort, 2 månader är en väldigt kort tid och ändå så går tiden.
Jag önskar mina barn allt gott och god hälsa och detsamma för alla mina 5 barnbarn, dom stora och dom små inför det nya året. Jag älskar er alla.
Med detta vill jag säga God fortsättning och
2015
fredag 26 december 2014
648. Julafton kommit och gått
Idag är det Annandag jul. Det är tyst och lugnt för min del. Det har varit en bråd tid och mycket, det har hänt tråkiga saker men bra också. Det här är det jag hittat och lägger ut idag. Kanske kan jag skriva mer en annan dag. Jo snön kom den 22 december i år 2014 lagomt till julhelgen och kyligare väder också.
http://5x5m.com/lp/19202/klm_christmas.html#embed-video
Tillsammans igen, min dotter som gick bort 2004 och hennes sambo, som gick bort hastigt nu den 25 oktober 2014. Nu ligger de begravda sida vid sida på samma plats och samma sten.
Detta ljus gjorde jag till mitt barnbarn det enda barn de hade tillsammans, hon är vuxen nu men har mist båda sina föräldrar. Det är mycket,mycket tungt för henne och ofattbart för oss andra också.
http://5x5m.com/lp/19202/klm_christmas.html#embed-video
Tillsammans igen, min dotter som gick bort 2004 och hennes sambo, som gick bort hastigt nu den 25 oktober 2014. Nu ligger de begravda sida vid sida på samma plats och samma sten.
Detta ljus gjorde jag till mitt barnbarn det enda barn de hade tillsammans, hon är vuxen nu men har mist båda sina föräldrar. Det är mycket,mycket tungt för henne och ofattbart för oss andra också.
Snön kom bara några dagar före julafton, innan var det bara frost och slaskigt väder.
Men vad gör man, julen kommer ändå och man försöker göra det bästa av den, så här ser min julgran ut i år det enda som är nytt är julgransljusen.
I köket där jag suttit så många kvällar och halva natten med lite pyssel
som exempel denna lilla julgran av papper en bra terapi för tunga tankar att få vila i
Nedan ett av mina pyssel ljuslyktor för hemma bruk
Decoupage kallas det som jag dekorerat gravljusen med, som skall sättas i lyktorna på våra käras viloplats. Jag har redan satt gravljus där, inför jul med änglar på. Det är svårt att så unga, måste lämna livet allt för tidigt.
Julafton blev hos min son o familj, som nu de senaste åren och tomten kom och barnbarnen fick sina julklappar, tindrande ögon och leende ansikten är en underbar syn
De är min glädje, min barnbarn, 3 vuxna och så dessa 2 som jag är farmor till. De kom och kröp ihop båda 2, på var sin sida av mig, så klart jag ville ha ett kort, så sonen tog kortet.
Fortsatt trevlig julhelg och
Gott Nytt År 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















