654.DEN dagen är över för i år men..

Den värsta dagen av alla, år efter år, så länge jag själv andas, så kommer den. Ångest och deprimerad blir jag veckorna innan. Men då dagen är här, känner jag ett annan sort ro. Att ha fått gå till kyrkogården med mina blommor, att få tända mina ljus i lyktan, ger en viss ro. I år inget undantag, jag själv, min son och min dotterdotter, gick till min dotterdotters föräldrars viloplats, för att minnas och hedra deras minne, med en blomma och ljus. Hur skall man någonsin förstå, att nu finns ingen av dem kvar, min dotter som gick bort 2004 och så hennes särbo, som helt plötsligt går bort, 25 oktober 2014 och nu ligger de där, sida vid sida, tillsammans för evigt, men borta och osynlig för oss, och speciellt för deras dotter.

Det är vår nu, gräsmattorna grönskar och träden håller på att slå ut sina löv, och vårblommorna har kommit, snart blommar de, träd och buskar som skall blomma till våren. Än har inte syrenerna kommit, men det har varit en lång kall vår, trots soliga dagar, har luften inte varit varm.
För min del, har jag hållit på med att pyssla och tillverka ännu flera plastfjärilar, jag älskar verkligen att göra de här. Ger bort någon ibland ,som t.e.x till min granne, hon miste sin son för bara några månader sedan i cancer, och tappade fullkomligt fotfästet, det blev för mycket och hon hamnade på sjukhus. Men är nu hemma igen, jag tog helt enkelt och ringde på en dag, och räckte fram en fjäril, som en symbol, för de känslor jag vet hon och jag delar, genom förlusten av ett barn. Vi hade pratat några dar innan. Hon blev glad och kramade gång på gång. Så bra det känns, att följa sin impuls en sån gång, när man så väl vet hur någon mår och själv delar och kan sätta mig in i hur ömtålig och sårbar man är.

Det har varit rätt mycket snurr nu ett tag. Mer än jag är van numera. Årliga Bilbesiktningen i april, inga anmärkningar och bilen är 9 år gammal nu. Sedan tandläkaren och så tandhygenist och så barnvakt ett par
gånger, och så varit och tittat på dansuppträdande, där mitt barnbarn är med DanceWorld heter det. Stor uppvisning, med barn från 4 års ålder upp till 15-20 års ålder. Enormt roligt och så duktiga de är.
Jag, min svärdotter och lillkillen och så farfar med särbo. Min son, barnens far, var i Tyskland på Stormässa.
Tänk jag har klarat mig från förkylningar, trots allt folk jag haft omkring mig, och trots lite förkylda småbarn.

Jag mår rätt bra i min KOL, dåligt flås om jag anstränger mig för mycket, men annars ok. Det gäller att få ta
saker i sin egen takt, även om det tar en hel dag, att tvätta ett fönster eller torka golven, för jag behöver en del pausar. Men jag får vara nöjd, jag är med i en grupp som alla har KOL i olika stadie, och jag säger då det, många är mycket yngre än jag, men väldigt dåliga. Men aldrig att de ger upp, det är otroliga kämpar alla. De är bra med såna grupper, då kan vi diskutera hur vi mår och vi får olika råd av varandra, både när det gäller mediciner och hjälpmedel. Det är tyvärr inte givet, att vården upplyser, om vad man har rätt att få, som hjälp och det är inte lätt att vara sjuk och kämpa för sin rätt.
Det är ljusa kvällar nu, och natten blir inte helmörk längre, snart blir natten lika ljus, nästan, som dagen, innan det vänder igen. Jag hoppas på en varm skön sommar igen, då mår jag bra i min KOL också.

 Sondotter med hunden Tuva

 Sonson han som kunde fixar tv: till oss

6 maj på kyrkogården, den dagen jag miste min dotter, min son en syster, och min dotterdotter sin mor, i år är det 11 år sedan. Nej, jag förstår fortfarande inte vad som står där, och stänger av helt för att klara det svåra.

Min terapi, som tar mig från tunga tankar, ger mig ro för själen ett tag.,Det blev flera fjärilar.