fredag 14 mars 2014

636. Hallå

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Jag kan bara konstatera att denna vinter, hmm vinter, om man kan kalla den det, har tagit hårt på många sätt när det gäller kraft och ork att ta sig för nåt. Har mått väldigt dåligt, deprimerad och ont överallat och en konstig huvudvärk som varade i 4 veckor. Ingen förkylnig än detta år, ja ända sen i oktober då jag tog influensa sprutan.
Regn, regn, regn och dimma var eviga dag denna vinter och inte mycket till snö, jag har jag inget emot att det blev sparsamt med snö men vädret med dimma och regn är inte bra alls.
Men nu har våren kommit och den är ovanligt tidig, finns ingen snö kvar, vägarna bara och torra och gatorna likaså, sopmaskinerna går för fullt och dammet ryker. Det blir till att vänta med att tvätta bilen, jag hörde dessutom att det skulle bli kallt till veckan, ja ja vi får se.
Men livsandarna vaknar till liv när solen tittar fram, det är då ett som är säkert. Så mycket bättre man mår då.
Ännu en vinter har jag överlevt. Tittade ut på balkongen i kväll och såg en mörk stjärnklar himmel det är verkligen ett tag sedan jag såg några stjärnor denna vinter eftersom det varit dimmigt och grått varje dag.

 

 

De här bilderna ovan tog jag från balkongen 10 mars 2014 klockan 06.20 på morgonen bara nångra minuter senare hade solen försvunnit bakom byggnaderna. Vilket varmt ljus det blev.


Den här har jag tagit idag 13 mars, öppet vatten i en stor vak och just där brukar fartygen stanna och övernatt och de lyser som en julgran på kvällen, natten där ute på vattnet. På morgonen är de ofta försvunna och har åkt vidare. Isen som är kvar är väldigt tunn och försvinner nog vilken dag som helst om vädret står sig.


tisdag 4 februari 2014

635. Tungt

Jag har inte varit så flitig med att skriva men jag har inte känt mig i form. Tiden efter jul har känts så deprimerade av någon anledning. Vintern är här och bara den känns jobbig, har huvudvärk mest hela dagarna vet inte varför, är länge sedan jag hade huvudvärk men nu har den varat flera veckor. Nån slags spännings huvudvärk kanske, jobbigt är det. Många är förkylda, sonen och hela hans familj blev förkylda, alla 4 på en gång för en dryg vecka sedan och dessutom har 2 av dem fyllt år, så det blev bara en hastig uppvaktning, jag är tvungen hålla mig undan personer som är sjuka för jag har blivit så infektionskänslig på grund av min KOL.
Men jag mår rätt bra i andningen (KOLen) bara jag inte lyfter eller gör tunga saker.
Mamma (92 ) gick och ramlade igen, hon har trots allt tur som inte bryter varken ben eller armar men blåslagen blir hon, inte lätt bli så gammal och man vill göra saker själv men inte har balansen eller kraften. Hon är väldigt klar i huvudet även om hon hör allt sämre och visst glömmer hon men det gör väl alla.
Själv håller jag mig inne, städar och rensar i skåp och lådor, går och väntar på att det skall bli vår och sommar. Men gruvar så för våren, maj månad är hemsk, det blir 10 år i år sedan min dotter gick över till andra sidan.
Det går inte förklara hur mycket jag saknar och sörjer henne varje dag. Jag kan tala om att inte blir det bättre fast åren går, nej då, lika svårt men på ett annat sätt för numera håller man allt inom sig och pratar inte med andra om det. Som tur är finns det vänner och sidor för sörjande föräldrar, där kan man skriva om sin vånda och där förstår alla.
Livet fortsätter varken man vill eller inte och så klart är det väl ändå så att man vill fortsätta här och få vara med de barn man har här och så klart även barnbarnen. Livet förändras ju också för dem.
Dom små växer så det knakar. Farmors tösen har blivit 6 år och gillar att få sova över hos farmor och vi pysslar och pratar har roligt. Tänk så härligt att man har barnbarn både som mormor och farmor. De är inte alla som får det tyvärr.

Världen ja, den är helt galen, förstår inte var vi är på väg med allt. Finns ingen tilltro till de styrande, och vi förgiftar all vår mat och jord över hela världen. Det är bara pengar som räknas men om vi förgiftas av allt vem skall då tjäna pengar till dom rika. Som det är nu tas pengar från de fattiga och ges till dom rika både här och i andra länder. Borde vi inte värna om våra egna fattiga, sjuka och unga,  istället för att smycka ovesäntligheter som att ständigt bygga om till lyxigare och lyxigare utsidor.
Nä, nu värker fingarna så jag slutar ältandet för denna gång.
Ta vara på varandra vi har bara ett liv och det är väldigt skört.
Tårar är ord från Hjärtat som munnen inte klarar av att säga

 
 

torsdag 2 januari 2014

634. Verklighet eller...

Ännu ett år har gått. Tiden förefaller mig mer eller mindre springa iväg.
I år, i maj månad blir det 10 år sedan jag miste mitt mellan barn, min dotter Carola, och jag kan fortfarande inte förstå, kanske skall man inte förstå för att orka leva vidare. På samma gång så undrar jag var har tiden tagit vägen, vad har jag varit, vad har jag gjort? Sanningen är att jag vet inte, det är som jag bara varit vaken och medveten när det hänt något speciellt, övrig tid känns som den är obefintlig. Så klart har det hänt stora saker i familjen, jag har fått flera barnbarn 2 styckern och större födelsedagar och 2 bröllop. Träffat speciella personer men tiden där emellan känns som en icke existerande tid den består trots allt av fler vardagar än speciella dagar.
Visst jag har blivit 10 år äldre, tillhör gamlingarna nu. Håret har grånat, jag har slutat röka ifjol efter jag fick diagnos KOL. Jodå, det går bra men visst är jag tröttare och visst orkar jag mindre men jag mår ändå relativt bra fast lungkapasiteten är sämre än den borde, jag får anpassa mig efter den. Bära tungt och stress påverkar andningen, barnvakt går bra de timmar som barnbarnen, de små, behöver mig den vill jag inte avstå. De är livet, de är glädje, småbarns tiden går fort och är trots allt väldigt kort. Jag har min bil så det är inga problem att åka iväg dit jag vill.
Tråkiga saker händer också som sätter spår. Gamla går ur tiden men tyvärr även de som inte levt sitt liv färdigt, enligt min tanke, de som inte fått åldras och uppleva sina barnbarn mm.
Säg inte att det finns en mening med det som hänt, för den finns inte. Tänk efter noga innan ni säger så till någon som mist en ung person, en son, en dotter, tänk efter, det går inte hitta den meningen, ingen har kunnat förklara vad den består i/av. Ingen, absolut ingen kan ersätta den man mist men varje person jag har kvar eller fått, barn och barnbarn har sitt eget värde, de betyder ännu mer att jag har dem att leva vidare för och med. Kärleken till mina barn och barnbarn den finns alltid där för var och en av dem och de har alla ett speciellt värde för mig. Min saknad efter den jag mist blir inte mindre utan större och smärtan finns kvar. Man är bara tvungen att leva med den och låta sig falla de dagar man inte klarar att hålla inne all smärta. Man lär sig att hålla den för sig själv för alla kan inte förstå, de som inte själva mist ett barn. Oavsett hur och ålder på barnet eller tiden och min egen ålder så finns tankarna och saknaden kvar så länge jag själv andas och är kapabel att tänka och har en klar hjärna.

Julafton 24 dec 2013 hos min son m fam, förväntanfull sondotter inför tomtens ankomst.
 
PS. Fortfarande har vi ingen snö bara mest is och slask och bara ett puder på marken. Mycket märklig vinter hoppas bara att vi inte får allt i mars, april, maj då vi vill ha vår som vi så väl behöver.

onsdag 1 januari 2014

633. År 2014

GOTT NYTT ÅR 
 
I år har dom nog slagit rekord i fyrverkeri här vid 12 slaget. Usch vilka pengar som bara bränns upp. Men i år har jag också sett många, många flera ljuslyktor som sändes upp och det tycker jag är sundare för nu finns miljövänliga lyktor och de är vackra och tysta. De skrämmer inte djur, tama eller vilda och kanske också små barn som vaknar till det enorma smällande och tjutande fyrverkeriena.

Hoppas att detta år blir ett bra år och bättre än det som var. Fred i länder som krigar och fler empatiska människor som inte brukar våld och misshandlar andra mm, till och med utan anledning, En ny regering som tänker mer på människor än klirr i kassan när det gäller sjukhusvård, skolor och äldrevård. Allt måste inte gå med vinst. De är människan som skall leva i den här världen, inte pengarna. Och rör inte våra traditioner inför jul och andra storhelger, de är våra arv och skall så förbli för dem som vill fira med våra enkla traditioner.


fredag 6 december 2013

632. Nu kom snön

Jaha, så kom då snön, söderöver 2-3 dm eller var det mer och stöstorm, träd som blåser över vägar osv.
Här uppe i mellersta norrland är det lite bättre, snöade hela dagen igår och hela natten men nu i kväll är det uppehåll. Har haft lite blåst men inte värre än vanligt och snöfallet har varit ganska normalt anser jag för årstiden, men den kom sent i år. Men det är bara början på vintern än.

Den 23 nov. kom den första. Inte så mycket alls som synes. Bilden nedan. Klockan är 18.00.

2 december 2013. Sista båten för i år med öppet vatten tro...?



Nedan 5 december tidig morgon kl.05.20

 
 
Nedan 5 december kl.20.00 kvällstid snöar o lite blåst

 
Nedan 6 december kl.13.30 inte så farligt mycket snö alls. 

 
 
Det är fredag. Föräldrar hämtar sina små på dagiset kl.13.00, det här med snö gillar barn
nu har de nåt att göra ute igen.

 
Och så har vi då rubrikerna i tidningarna, tåg som ställs in på grund av oplogade spår, märkligt, lika varje år, lär dom sig aldrig eller är det ren snålhet. Otroligt vi bor i ett land där det snöar på vintern och kylan kommer och ändå klarar inte tåg, flyg och kollektiv trafiken det på grund av dåligt plogat. Men den vanlige arbetaren tar sig till jobbet gående eller med egen bil om det inte är allt för mycket snö på vägarna, åtminstonde vi i norr och så klart händer det avåkningar och olyckor bara för att folk inte kan köra vettigt. Suck.
Blir det en vit jul, jag bara undrar för till veckan spår dom töväder igen. Åter igen. Suck. Bäst är om den här snön får ligga kvar så alla vänjer sig och det blir ljusare ute också.
 
Men det lyser i alla fönster, Adventstjärnor, elljustakar o annat och alla ljusslingor på de inglasade balkongerna, de är mysigt med allt ljus i alla färger som lyser i mörkret.


 
 
 

lördag 30 november 2013

631. 1 advent 2013

Varför känns det som om tiden rusar iväg fortare för varje år. Ute blir det allt mörkare tidigare på dagen och ljusnar senare varje morgon. Än har inte den riktiga vintern kommit med snö och kyla. Jo någon dag och natt har det varit ända från -5 till -7 grader kallt. Men för det mesta är det omkring 0 grader till några varmgrader. Så länge det inte finns någon snö blir det så grått och trist ute, solen håller sig borta, kan i bästa fall titta fram någon dag men då står den så lågt att man får vara försiktig för att inte bländas om man är ute och kör bil.

Allhelgonadagen är det gravsmyckning, det vill säga alla går till sin käras viloplats tänder ljus sätter kransar i år, blev det den 1 november 2013. Jag åkte till kyrkogården och satte min krans och tände mina ljus i lyktorna, det är fruktansvärt jobbigt men där måste se fint ut och jag vill hylla och ära min dotters liv, den stund hon fanns här hos oss. Några fler kom senare och tände ljus hos henne, det värmer när det finns fler som minns och saknar, utom vi i familjen. Nej, sorgen går aldrig över, den är oftare hanterbar nu men det finns dagar och nätter då allt det som gör så ont blir till tårar och smärta. Den finns där och kommer alltid finnas där, jag kan ändå inte förstå att hon inte finns här mer, spelar ingen roll att jag vet, det känns ändå inte möjligt, ofta behövs så lite för att jag skall falla djupt och saknaden sköljer över mig våg efter våg. Den har inget slut så länge jag själv andas.




Jag har städat, bytt till julgardiner och satt upp adventstakar och stjärnor i fönstren och hängt min flerfärgade ljusgardin på balkongen, ja alltså ljusslingor är det så klart. Blir varmt och ombonat med alla ljus och varma färger och det är mysigt.
 


 
Bilden har tagits av mig från min inglasade balkong och in mot rummet man ser den flerfärgade ljusgardinen från balkongfönstet spegla sig mot rumsfönstret 

Bara några veckor kvar så är det åter en jul, en jul utan ett av mina barn den 9:e julen. Den firar jag numera med mina minsta barnbarn och det är en stor glädje. De övriga 3 barnbarnen är vuxna och bor långt från mig och har egna hem nu. Min äldsta dotter har numera fullt hus med sin familj och bor som sagt långt från mig och sin bror m familj.

söndag 17 november 2013

630. Dagarna och veckorna går fort

Vi är redan inne i november månad och bara drygt 5 veckor kvar till julafton, huga ligen.
Än har vi inte fått någon snö här i mellersta norrlands kustland. Regnigt har det varit och grått.
Någon dag då och då nu i nov. har varit lite sol, men om man skall ut och köra bil är det att föredra att det inte är soligt för den står så lågt att man blir bländad av den om man har den framför sig.
I alla fall så har jag gjort lite "nödvändigheter" nu sedan sist jag skrev.
Byte från sommar (förvaring i däckhotell) till vinterdäck den 24 okt. vilket är ganska normalt bara det att i år har det som sagt inte kommit någon snö och är barmark och bara kallgrader på nätterna. Efter det åkte jag direkt och handlade och hem med maten och tänkte som så att lika bra jag åkter till vårdcentralen och tar det där influensavaccinet också. Så blev det, behövde inte vänta så länge där fast det var drop-in. Väldigt skönt att ha det gjort och dagen efter skulle jag vara barnvakt till yngsta barnbarnet några timmar. Det gick jättebra det med, lillkillen är duktig på att roa sig och jag får leka också tillsammans med honom.
Dagen efter skulle jag vara barnvakt igen, till lille Wille medan svärdottern och dotterdotter (5 år) åkte på loppis en stund och under tiden var han hem hos mig. Klockan 10.00 på morgonen kom dom/han. Finns många barnfilmer i youtube så det är lätt roa honom, han pekar ut vad han vill se och vet precis vad han gillar. Under tiden fick han sitta och äta lite kex o korv och köttbullar. Så här satt vi framför min dator, han och jag och rätt vad det var kom dom andra tillbaka. Min son har varit bortrest några dagar till Kina på jobb och kom hem den här dagen och för ovanlighetens skull till ett tomt hus. Så de åkte hem direkt härifrån mig.

Onsdag den 30 oktober dags för röntgen.
Vaknade en halvtimma innan klockan ringde klev upp duschade, fikade, klädde mig inför röntgen kl.13.50.
I alla fall var jag väldigt nervös inför att köra in till sjukhuset, inte för röntgen utan för att köra vägen dit och parkerings automaten.
Jag pratade med "Carola, min ängladotter" om det och då kom hon till min hjälp genom att ge mig den där blomdoften, så jag tror hon ville säga att hon var med mig, det har hänt många gånger förr när jag bett henne om hjälp, det var ett tag sedan nu som jag kännt den speciella doften, och jag visste att hon var med mig och jag blev lugn, förstod hon var med mig, hon "känner" mina känslor, det där med sjukhuset och  lungröntgen för jag var ju med henne där så många gånger under åren hon var sjuk + den sista gången hon var där. Det är mycket svåra minnen.
Men allt gick bra de har gjort om så det såg inte ut som då, tack och lov.
Tack älskade dotter.

Jag hade tid till  kl.13.50. Jag åkte tidigt hemifrån 12.30 är bara en mils körning. Parkerar och la i mina pengar i automaten, lite extra eftersom man inte vet hur länge man får vänta. En äldre dam, äldre än jag, tror jag, hmm, frågade om jag kunde med parkeringsautomaten, så jag följde med henne och visade/hjälpte henne. Hon körde också egen bil. "Vilken tur, sa hon, att jag fick hjälp, det här börjar bra, sa hon, så nu går nog resten bra också."
I alla fall gick jag direkt in till reception på röntgen och då var klockan 13.10 så jag var tidig. De sa vi kan inte lov du kommer in tidigare för annat kan ju hända.
Jag satt unjefär en kvart, då ropade de upp mig. 13.33 var jag röntgad och satte mig ute igen i väntrummet, de skulle säga till när jag kunde gå, det tog inte mer än 5 min så sa röntgen sköterskan att du kan gå nu. Så jag var klar långt före den tid jag hade fått. Härligt så smidigt det gick.
Passade på att åka in till Birsta o Blomsterland, en bekant jobbar där, så det blev några ord, jag köpte krans till Carolas viloplats, är ju gravsmyckning på fredag.
Handlade lite på Ica MAXI och sen var jag trött och åkte hem, var hemma unjefär 20 min i 16.00. Ja, så gick den dan och en hel del blev uträttat igen.
PS. Röntgen visade inget onormalt vilket är vanligt fast man har KOL, syns inte på röntgen. Men vet i alla fall att jag inte har någon cancer eller dyligt. Helt rökfri ett år nu och det går jättebra.

ALLHELGONADAGEN 1 november 2013
Det hällregnar fredag 1 november, när jag åker till kyrkogården för att lägga lite ris och sätta kransen jag köpte på ställningen jag har med och så tända och sätta mina ljus i lyktorna. Där kom och åkte folk till sina kära för att tända ljus och sätta kransar hela tiden, inget regn kan stoppa någon.
Bara mina ljus fanns hos Carola men kanske andra kom sedan eller dagen efter. ( PS. Mycket riktigt var dit efter några dagar för att städa undan utbrunna ljus och det hade varit minst 5 ljus som tänds där hos henne) Det värmer hjärtat att andra inte glömt.
Ännu ett år har gått och fortfarande är hon borta fast jag inte kan förstå varför och hur det är möjligt trots jag såg. Min hjärna och hjärta vill inte acceptera det här, men trots så många år nu upplever jag fortfarande de sista dagarna, de sista timmarna och minuterna. Det är ju inte det jag vill minnas att det skall vara så svårt att glömma det så svåra åren, det finns ju så många, många andra lyckliga fina år att minnas som är värda att minnas, som jag vill se i mitt inre, jodå, de dyker upp händelser visst gör det det men saknaden blir ännu värre även om jag kan minnas mycket med ett leende. Men vad som pågår i mitt huvud syns inte utanpå, tack och lov. Jag har trots allt ett liv ett annorlunda men ett liv där mina 2 levande barn finns och barnbarnen. En mor som fortfarande lever och är klar och frisk och syskon.
Var barnvakt igen på torsdag men bara några timma.
Skulle vara barnvakt på onsdagen efter men på måndag 11 nov. var jag så klart förkyld igen. Det är 4:e ggn i år, trots influensavaccin. Som tur är hade jag både mat och lite hostmedicin mm hemma. Att vara barnvakt gick ju inte, med den snuvan och hostan dessutom hade jag en tid hos damfriseringen på Torsdag att passa. Har inte varit dit sedan i slutet maj så jag var hemskt långhårig.
Mådde rätt bra på Torsdag så jag gick till frissan, hade beställt permanent också men ville helst våga
att klippa väldit kort och slippa permanent.
Vi pratade ihop oss och jag tog chansen och klippte kort, har aldrig haft så kort hår. Det blev faktiskt mycket bättre än jag trott det skulle bli. Dessutom kostade det inget för mitt klippkort var fullt och då får man en gratis klippning. Nöjd och ovan med frisyren gick jag och handlade lite och åkte hem. Tittar i spegeln då och då för att se om jag verkligen klippt mig så kort. Tog kort med webbkameran skickade dottern som tyckte det var väldigt bra och sa lägg ut det som profilbild i facebook, sagt och gjort, oj då så många komplimanger jag fick och det stärker ju. Tänk att vakna på morgonen och håret ser ut som det gjorde innan jag lade mig det är vad som händer nu otroligt behöver inte ens kamma mig, tur man har mycket hår. Så skönt slippa tänka på regn och blåst och hårtång.
Så här blev det.