Tänk, jag tycker tiden går så väldigt fort, nu är det jul igen och snart ett nytt år. Jätte mycket snö har vi fått redan nu FÖRE jul lite ovanligt men det snöar mest varje dag. Nu får det vara nog tycker jag.
Allt stök och bök är avklarat idag. Jag har vadat fram i snön till min dotters viloplats på kyrkogården och sopat snö från stenen och skottat bort snön där framför hennes sten och tänt ljus i alla lyktorna så nu skall det brinna några dagar omkring 2 till 5 dygn unjefär.
Julafton firar jag hemma hos min son och hans fru och 2 barn. Några mil att åka fram och åter men går bra bara folk kör vettigt på vägarna. Just nu i skrivandets stund är det bara ett par minus grader.
Nä, inte mycket. I alla fall har såret äntligen läkt men har en ytterst känslig skorpa där nu så jag får fortfarande ha plåster för. Det tog verkligen lång tid. Fick tid till den 18 dec. hos läkaren. Men nu skall han inte få skära mera där åtminstonde inte före jul och jag skall fråga om det verkligen är nödvändigt.
1 Advent har kommit i veckan har här putsats fönster på insidan och torkats runt om fönsterkarmarna och så upp med julgardinerna. Sedan ner i källaren hämta adventstakarna mm. Så nu lyser ljusstakarna i fönstren och stjärnan och på balkonen har jag satt upp mina ljusslingor. Nog blir det bra mycket mysigare i denna gråa november månad som vi haft.
Och så natten mellan 30 november och 1 december har det snöat ordentligt och det är just nu när klockan är tio över elva på kvällen -10 gr kallt. Brrrr. Gillar inte kyla och mer snö vill jag inte heller ha. Men när får man någonsin välja vädret, nä, just det, aldrig.
Nu är det bara vänta på att energin och lusten för att baka lite matbröd och kaffebröd skall komma. Blir bara det nödvändigaste inte lönt baka numera. Maten går att köpa färdigt det mesta så de är inga större problem och här blir det inga överdrifter utan precis lagom som jul skall vara. Gemenskapen bör och borde vara det viktigaste och så barnbarnen. Så de små måste få ett paket men de äldre får en liten slant. De vuxna får klara sig ändå, har varit så mycket denna sommar, födelsedag, bröllop, tandläkare, dyr medicin osv.
Nu har jag inte mer skriva om för denna gång.
Onsdag den 7 nov tog min läkare bort ett sår som han kallade en slags hudtumör och sydde 2 stygn. Torsdag den 15 tog sköterskan bort stygnen. Allt var ok till söndag då jag kände det inte stod rätt till.
Då jag kollade på magen där det opererades bort var där varigt och såret var vid öppet.
Rengjorde själv med steril gasbinda, (skickade ett mail till vårdcentralen om en akut tid på
måndag). I alla fall vaknade jag tidigt förstås och låg och väntade på att klockan skulle bli 08.00 för jag hade bestämt mig för att ringa också.
Så här gick det till:
Dessa jädra telefonsvarare överallt. Sände ju iväg ett mail till vårdcentralen i går angående mitt infekterade operationssår. Men tänkte jag skulle ringa också. Så klart allt är elektroniskt, en röst som säger söker du för si eller så, tryck 1... osv och nästa skall du ...? tryck si...? Tryck in ditt födelsenr.... om inte vänta och få signal för att prata in ett meddelande, lämna namn telefon nr så ringer vi upp...!!? Till slut lessnade jag ...efter att gjort allt detta. Så jag tog helt enkelt och åkte till vårdcentralen, tog en nummerlapp för turordning, kö, till reception, fick syn på distriktsköterskan i korridoren och gick dit, ropade på henne och förklarade mitt dilemma med såret som gått upp, fick genast komma in på ett rum där hon kollade såret rengjorde ordentligt och plåstrade om, såret kommer läka men bli ett bra mycket större ärr. Får instuktion hur jag skall sköta och behandla själv. Tillbaka till reception för att betala, mitt nummer hade förståss redan ropats ut men jag kilade mellan, visade upp min nummerlapp och betalade. Allt detta var gjort på en kvart. Sedan ner till apoteket som öppnar 09.00 och fick vänta några minuter innan de öppnade, för att inhandla diverse vårdprodukter för såret och naturligtvis hade de inte hemma det plåstrer och sårkuddar jag behövde utan måste beställa, kommer i morgon. Suck.
Tur jag fick en extra av varje av sköterskan. Sedan in på Coop affären och passa på handla lite och var hemma igen vid halv 10. Suck, pust och stånk. Jädrar i den va mycket jag hann med på kort tid. Jo, höll på glömma när jag stod där inne i apoteket ringer mobilen och det var tidsbeställningen från vårdcentralen som ringde upp mig om en tid, så jag berättade att det hade jag redan fixat. Hahaha. Allt fungerade ju i alla fall.
Här sitter det inte fast det som går att röra på, dvs huvudet o benen när det gäller. Tjoho, med lite fräckhet kommer man en bit. Bestämd och gåpå är vad som gäller idag i vården och annat nu för tiden.
Publicerat: onsdag 31 oktober kl 09:24 Detta är från ett klipp i ett radioprogram P4 Halland om sorgen efter en dotter som gått bort i lymfcancer bara 23 år. Att mista ett barn, känner nog många är bland det värsta som kan hända... Marita och Keith Ohlquist i Veinge miste sin dotter Neta - hon dog i lymfcancer, 23 år gammal. Här berättar dem om hur de har bearbetat sorgen. Det är 16 år sedan dottern Neta gick bort - men först nu kunde Marita göra slag i saken. Hon har givit ut en bok nu i höst, om sorgearbetet:
Jag, en mamma som förlorat mitt barn, en dotter i bröstcancer,6 maj 2004. Saknaden är mycket svår.Jag lever för de 2 älskade barn jag har kvar här och mina älskade barnbarn och barnbarnsbarn. Sorg, saknad efter ett barn läker aldrig det varar livet ut.