onsdag 10 augusti 2011

549. Lite tyst här nu

Det har inte blivit så mycket skrivet här i sommar. Har liksom tappat orken händer inte så mycket och haft annat för mig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen.  Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.

onsdag 27 juli 2011

548. Fruktansvärt

Norge har drabbats av en fruktansvärd massaker och det verkar vara en enda persons verk. Hur kan man vara så omänsklig att döda unga människor i denna mängd. Hel ofattbart. Vi här i Sverige känner med alla dessa föräldrar som mist ett barn och övriga anhöriga. Vi som själva mist ett barn vet vad de nu måste gå igenom, vi känner med dem. Vi tände ljus för dem hemma vi var med om en tyst minut, en tyst halvtimma i facebook.


Märkligt väder denna sommar juli månad, varmt men väldigt fuktig luft, kvävande och blåsigt. Dimman väller in på kvällen och morgonen varje dag. Jag måste säga jag mår inte alls bra av detta väder, sol värme är ok och även en aning fukt men inte detta. Känns som jag inte får tillräckligt med syre och min astma blommar för fullt. Har dessutom väldigt svårt att sova. Blir inte mer än högst 2 timmar per natt eller rättare sagt mot morgonsidan, ibland blir det mer än ett och halvt dygn vakentid. Det sliter hårt och känns inte bra alls, blir luddig i huvudet och orkar inte göra något, får huvudvärk också. Gnäll, gnäll, ja, men hur skall jag komma ur detta tillstånd, blir så hemskt deprimerad, lätt till tårar eftersom jag dessutom tänker för mycket, saknaden är djup och smärtsam nu, vill ha alla mina barn kvar här. Varför fick jag inte det. Kastas tillbaka till min dotters sista dagar och sista timmar här med oss. Förstår inte nånting numera.

Barnbarnen, som jag är farmor till mår bra, de är en energi källa. Lille minstingen som föddes i juni växer, han blir rundare och följer med blicken, jag ser att han tittar på sin storasyster som är 3 och halvt år. Mina godingar, vilken tur jag har dem, vilken tur jag har alla 5 barnbarnen, de är min rikedom nu. Men vemodet finns alltid där, hon som inte fick träffa sina brorsbarn, hon som alltid saknas men som jag tror ändå är närvarande fast vi inte kan se henne.
Jag kan höra hennes röst när jag stannar upp och lyssnar, jag kan se henne inom mej och det gör så ont, så ont.
Den allra yngste i barnbarns skaran, 14 dagar gammal, en liten kille som jag är farmor till. 

fredag 8 juli 2011

547. Lite tankar

Det är svårt skriva här just nu för jag är helt tom. Vädret har varit bra nu ett tag men rätt fuktig luft på
kvällen. Semester månaden har börjat för många och det måste kännas skönt för dem som arbetar.
Jag har ju semester jämt numera om man nu kan kalla det så. Har gått 6 år sedan jag fick min avtals pension och 4 år som vanlig pensionär. Märkligt hur tiden går.
Just nu vet jag inte hur jag känner sorgen saknaden finns ju där hela tiden men jag lär mig allt efter tiden går att leva med den och det är skönt att kunna stänga av och vila även om det inte behövs så mycket för att man skall falla igen. Allt är lika ofattbart nu men jag kan nog handskas med det bättre än förut kanske.
Jag har mina övriga 2 barn kvar här och nu 5 barnbarn.  Jag tänker på att min Carola går vid min/vår sida hela tiden, alltid närvarande fast vi inte kan se eller höra henne. Hon är med oss och hon är speciellt med sin egen dotter, de är och vill jag tro. Ingen kan ju säga att så är det inte.
Jag tänder mitt ljus här hemma varje dag och jag åker till kyrkogården varje vecka och tänder ljus och ser till att där är fint. Det känns så viktigt för mig och för hennes dotter också.
Ibland liksom fryser sorgen fast, jag kan inte gråta och det sitter som en klump i halsen och magen. Då brukar jag ta fram hennes foton eller filmer som jag har för att förlösa gråten för jag inser att den måste ut annars klarar jag inte dagarna och orkar inte göra någonting. Det är mitt sätt, andra har troligen sitt eget sätt när smärtan blir för mycket.
Jag älskar ALLA mina barn och ALLA mina barnbarn.

lördag 25 juni 2011

546. Midsommarafton 2004-2011

Denna midsommarafton känns det ohyggligt svårt, av någon anledning så dyker tankarna upp på den första midsommaren efter min dotters bortgång, i livet efter. Det hade bara gått drygt en månad och jag mådde fruktansvärt dåligt men ställde ändå upp för min mor som ville fira den hos mina systrar med respektive och deras sommarställen. Det var en fullkomligt vidrig midsommar.
Varför jag över huvud taget stannade där vet jag inte men jag var helt nedbruten och hade ingen kraft att säga ifrån, ingen frågade hur jag mådde, ingen brydde sig om annat än festa och ha roligt. Jag var helt instängd i min bubbla och kunde inte tänka utan bara följde med. Jag drack inte sprit och jag körde bil. Jag dricker inget med alkohol numera det är många,många år sedan nu, för tänk om jag behöver bilen akut.
Jag mår dåligt idag av bara tanken på hur det var, det knyter sig i magen och jag kryper ihop av smärtan jag känner. Jag inser att jag aldrig kan bli densamma att jag måste leva med de hemska minnena och att falla gång på gång när minnena dyker upp i mitt huvud, jag måste pressa tillbaka dem hårt, hårt för de framkallar ångesten och en känslomässig storm. Man får ju inte visa att man är känslomänniska, man skall vara stark och det är inte jag men stark nog att överleva när det är som svartast och det gör som mest ont. Det finns ingen som kan hjälpa mig med mina känslor, de försvinner inte på kommando. Jag måste vara behärskad inför andra om än hjärtat gråter. Vem kan bättre förstå än föräldrar/mammor som mist sitt barn. Det är där jag får söka mitt stöd, där får jag vara svag, där får jag prata om hur jag mår, de förstår.
Jag är så trött, så trött, fysiskt och psykiskt och aldrig får jag känna mig utsövd för sömnen är orolig och jag vaknar ofta. Tänk att få sova en HEL natt utan att vakna flera gånger.

Ja, inte var det här någon munter beskrivning av min midsommar, men den är ärlig och sann.

fredag 24 juni 2011

545. Helg igen

Så är det då midsommar och sedan vänder det och blir mörkare kvällar så småningom igen. Vädret är regnigt och inte så varmt. Alltså som en typisk svensk midsommar.

Jag önskar och hoppas alla tar det lugnt på vägarna och håller sams och tänk på att alkohol och dåligt humör är aldrig roligt, dåligt beteende hör inte ihop med en trevlig helg med familjen och vänner, tänk på barnen de vill ha fina minnen med sig i livet.

 Midsommarblomster som växer på våra ängar och som tillhör sommarens nöje att få plocka och binda kransar av. Midsommar stången tillhör också vår svenska tradition och en blomserkrans i håret om man så vill.
 TREVLIG MIDSOMMAR ALLA 

lördag 18 juni 2011

544. Solen i det nya livet

Solen i det nya livet är så klart mina barnbarn som mina barn givit mig. Det senaste tillskottet är en välkommen gåva. De gör min dag och mitt liv lättare där finner jag glädjen. Det får mig att känna tacksamhet även om jag också önskar att min dotter fanns här hos oss för att dela med oss allt detta nya att fått se sin brors barn, blivit faster och alla andra händelser. Det skulle vara det allra bästa för min dotterdotter (Carolas barn). Det skulle vara ett bra liv för henne att ha sin mamma att gå till och få råd och hjälp av men nu blev det inte så och det känns väldigt sorgligt. Jag önskar ju dem alla det allra bästa i livet och framtiden.

Farmor (jag) hade köpt presenter både till storasyster och lillebror (5 dar) som ligger i sin mammas famn.

Stolt farmor (jag) med lillkillen 5 dagar gammal

lördag 11 juni 2011

543. Senaste nytt

I går 10 juni var jag bjuden på studentfest hos min systerdotter. Släkt samlades åt gott, skrattade gott. Varmt soligt. Vid halv 9 på kvällen var jag hemma igen.


När klockan blev halv 10 samma kväll ringer telefon och det var min son som ringde. Dags för min svärdotter åka in till förlossningen för vattnet hade gått men inga värkar än. Så jag samlade ihop de viktigaste för övernattning och åkte för att vara barnvakt till min 3 åriga sondotter. Hon sov förstås så hon visste inte jag var där. De åkte in och blev kvar, fortfarande inga värkar förrän vid 03 tiden då började de på riktigt. Jag lade mig i sängen bredvid sondottern men det blev dåligt med sova för mig. Klockan 06 vaknade tösen och vad får hon se om inte farmor som ligger där i sängen, hon bara tittade och jag tittade tillbaka sedan började vi skratta båda, visst är det fantastiskt. Hon tog det helt lugnt frågade inte ens var föräldrarna var. Bara kliva upp och starta dagen.
Kockan 10 över 07.00 ringer sonen och barnbarnet fick svara i telefon för jag förstod något hänt. Hon lyste upp och sa högt med ett smile, jag har blivit storasyster, och det till en lillebror född strax före 07.00. Underbart, hade gått fort och så bra.
Mira och jag klädde oss och åt och var ute och lekte och pust så varmt ute.
Strax efter 13.00 kom sonen hem vi åt lite lunch alla 3 och jag åkte hem för Mira skulle åka med sin pappa in till BB för att träffa mamma och sin nya lillebror. En glad farmor och glad liten tös idag. Och alla andra så klart. Den lille kom 3 veckor före utsatt tid som var satt till den 4 juli, men idag 11 juni 2011, ville han komma, vägde 3 kg och är 49 cm lång men pigg. Så lika sin syster.

Ett fullspäckat dygn kan man säga med bra saker.