tisdag 13 april 2010

432. Vår och höst


Nu har jag burit ut sommardäcken till bilen, ringt och fått en tid för byte. Hade tur fick en tid på torsdag som är sista dagen för dubbdäck. Killarna på däckverkst som skiftar mina däck är så gulliga, nää, nää, jag menar i sitt sätt. Men sedan skall vinterdäcken in och det börjar kännas tunga nu för fingrarna är så ömma. Men ensvis som man är så behöver jag ingen hjälp än.
Jag bor precis nedanför polis station så jag kan se dem från mitt sov/köksfönster, läste att de nu var 8 man/kvinnlig stark här nu i relativt lilla platsen jag bor på. De skall försöka få ordning på torget vi har med drog/alkohol och andra problem. De har fått mycket kritik men det har tydligen lönat sig. Skrämmande egentligen att en så pass liten plats en mil utanför storstan skall ha så pass stora problem med sånt. Jag kan dessutom se när de har trafik kontroller på vår "Storgata" som går genom centrum hemifrån. Inte för att jag är nån fortkörare eller annat för den delen, man är ju ingen ungdom precis. Nu skall jag sitta och lida lite av värken i händerna. Får ta en Alvedon inte för att det hjälper mycket men kanske lite.

söndag 11 april 2010

431. Beliver

Tron på ett andligt liv efter detta har jag, har ni. Tror ni på medier eller rättare sagt vad mediet förmedlar till er personligen eller genom en annan person. Jag gör det men jag har inte varit till ett medie personligen men har ändå fått ett budskap mycket i det är ganska typiskt för Carola.
Jag tänker som så att det måste ju vara lika svårt för dem att visa och förmedla till oss så vi förstår som det är för oss själva att förmedla till dem eller hur. Men visst finns dom kvar någonstans och ser våra tårar och vånda. De vill att vi skall må bättre men det kan ta tid beroende på vem jag, du är. Våra barn bor i oss med oss alltid.
Den här dikten skrev jag idag när tankarna började snurra igen det är en kärleksförklaring och om saknad.

Den morgonen då du försvann  Dikt 11 april 2010

Den morgonen då du försvann
för att aldrig vända åter
Den morgonen var vårens första dag
solen sken och fåglar sjöng, jag viskade
tyst i ditt öra och hoppades att du skulle höra
I den tidiga morgonen steg solen upp
stor och röd och grann och det blev
en vacker solig morgon, livet började där utanför
brusande trafik och ljudet av dem som
började sin dag hördes genom det öppna fönstret

Det var då änglar kom och tog dig i sin famn
de lyfte dig upp, mot himlen du flög
men från oss du försvann, du lämnade livet här

Ett andetag och du var borta
hur är det möjligt att du inte fanns kvar här
Inga böner hjälpte, ingenting gick rätt
ditt sista andetag och din livsslåga släcktes

Från den stunden och dagen kom mitt mörker
en dörr var stängd, det blev så tyst, du var ju här
alldeles nyss

Jag skulle aldrig få återse dig mer på denna jord
jag blev så lessen så till intet gjord
Du mitt älsade barn lämnade oss
för att du måste, du hade inget val
det var inte ditt vilja och inte heller vår
men det gavs inget hopp, du gick in i din evighet
vi måste stanna kvar, du gick ditt ingen vet.

Jag önskar nu att du ingen smärta har
att ditt paradis är där du är, utan allt det svåra
du fick lida. Jag älskar dig nu och alla mina dar
så gör även de närmaste som finns här kvar.

Jag har en saknad som är så stark
jag söker dig i allt.

Men en dag min kära dotter
skall vi mötas igen vi skall åter ses
Livet blev inte som vi tänkt
ingen nåd blev dig eller oss skänkt
inget under skedde, jag älskar och saknar dig.

Alltid Din egen mamma
Birgitta




onsdag 7 april 2010

430. Helgen är över

Tack och lov denna helg är över, bara dåligt väder dimma varje dag och i förrgår snöade det inte känner man någon vår yra precis och mitt i allt fick jag en sån där dag då allt tippar över ända och jag gråter och gråter rödögd svidande ögon är ju inte precis nåt man visar upp. Man laddar upp saknade och till slut brister det bara, men så är det och det måste ut. Som väl är mår jag ändå faktiskt bättre än jag gjort på mycket, mycket länge, nu saknas solen och den riktiga våren så piggnar man kanske till lite mera. Stänger in mig, osocial, och en eremit är vad jag blivit, en annan slags galenskap men det har väl sin tid det också. Jag vet vad folk kan tycka om hur jag blivit men nu är det så och sådan är jag. Accepterad eller inte. Känslorna styr och det är också mitt jag. Jag kan inte leva upp till allt tyckande eller tänkande om hur jag borde vara nu efter så många år som gått sedan jag miste Carola, det kanske fungerar för andra men inte på mig, vi är trots allt olika. Jag tar dagen som den kommer. 6 maj närmar sig och det inverkar en hel del. Den värsta dagen i mitt (vårt) liv.
Maj månad är så tung så tung. That´s my life.

fredag 2 april 2010

429. En liten skymt

Jag såg en liten skymt av blå himmel idag klockan var 17.00 och det är +5. Men nu är det borta igen kanske kan jag få se den igen i morgon.

En dikt eller sång jag hittat.

Du finns kvar
Du finns kvar som sagorna och sångerna
Du finns kvar som minnet av igår
Du finns kvar som löftet av en möjlighet
Du finns kvar som smärta och som sår

Du finns kvar som skymten av ett leende
Du finns kvar som väntan på ett svar
Du finns kvar som en skälvning i mitt innersta
Som en vind i mitt hjärta, finns du kvar

Du finns kvar som röken ifrån glöderna
Du finns kvar som saknad och begär
Du finns kvar som skuggan av ett ögonblick
Du finns kvar i bilderna jag bär

Du finns kvar i drömmen om en evighet
Du finns kvar som himmel över hav
Du finns kvar som dyningar i rörelse
Som en vind i hjärtat, finns du kvar

M.Wiehe

torsdag 1 april 2010

428. Skärtorsdag 1 april

Idag hade jag besök av sonen och barnbarnet 2 år. När hon kom sa hon Farmor riktigt och så "det lengnar ute", och det gjorde det. Härligt med små barn. En guldklimp.

När jag åkte till kyrkog. vid 16 tiden så duggade det. Allt är fortfarande fastfruset så jag kan inte ta bort allt.
Satte 3 krukor med påskliljor de brukar klara sig bra där. Tog några kort så ni skall få se hur långt sk våren kommit här uppe i Sundsvallstrakten.



Som ni ser har inte vintern släppt sitt grepp än här uppe. Fortfarande grått väder. Bara att finna sig i det också.

onsdag 31 mars 2010

427. Att somna

Hur kan det komma sig att man är så trött så trött och just när man slappnar av så säger det boing i huvudet
och en väldigt obehagskänsla kommer i hela kroppen och det är lögn att somna. Det händer ofta det är som en strömkabel i mitt huvud som får kors slutning just i det ögonblicket.

Våren är väl på väg det tinar men väldigt långsamt går det. På torsdag skall jag sätta några krukor med påskliljor på kyrkog. hos min dotter. De är så tåliga mot både snö och kyla. När de har vissnat ned fram mot
maj och tjälen gått ur marken brukar jag gräva ned dem i marken runt stenen eller i planteringen bredvid.

Just nu har jag låg energi för att skriva men mår trots allt bättre än jag gjort på många många år. Men jag vet jag ramlar igen men det är i alla fall mer ro i min själ mellan. Men på något vis finns en inneboende ilska i mig
för att vi skall behöva mista våra barn för allt lidande så många utsätts för.
Trevlig Påsk alla

torsdag 25 mars 2010

426. Det där med vår och väder

Vilket urtrist väder vi har idag först har det snöat en del och dimma, när det slutade i em så ligger fortfarande dimman kvar inte en blå fläck på himlen idag i bästa fall ser man några hundra m framför sig. Fuktigt i luften så lätt det är att deppa ihop och tappa lusten att göra nåt, vill inte gå någonstans.
Sonen är i Kina på arbete 1 vecka, han brukar vara helt slut när han kommer hem för där gäller inga vanliga arbetstider. 
Väderöversikt till nästa tisdag får verkligen hoppas att den blir bättre än denna.
Ta hand om er alla.