Idag har jag varit till tandläkaren och fått min 3 tandsbrygga klar. Tänk för att en tand gått av måste de slipa ner 2 och sätt dit en brygga med 3. Det har kostat mig 7.200 kr. Rysansvärt så dyrt det är. Men inte mycket göra åt bara svälja och betala.
Så har jag bakat mina special muffin som mitt yngsta barnbarn kan äta. Allt med mjölk i kan hon inte äta för hon är allergisk mote proteinet och dessutom ägg. Det skall jag ta med när jag åker till dem. Så då får jag gossa lite med grynet 1,8 år är hon nu och en riktig pratkvarn. Farmors sötnos och hjärteknipare.
Vädret är soligt och ganska varmt har haft det sedan söndags, skönt att slippa regn.
torsdag 10 september 2009
onsdag 9 september 2009
331. I tankar
Carola
Vi såg dig ligga där i din säng
Du kämpade så tappert för ditt liv
En osynlig ängel vakade där med oss
Tyst satt den där och såg din kamp
Så stilla den väntade tills dina kära
äntligen förstod att de måste ge dig lov
att följa denna ängel
Så fick du de orden för vi såg att din kamp
var för svår och då blev du lugnare
Ängeln sträckte ut sina vingar för att omfamna dig
och tog din hand och du lämnade denna jord
Din kamp var över här hos oss
Nu skulle du få frid och ro från all din plåga
och följa ängeln dit där du för alltid nu skall bo
Men för oss blev allt så tyst, så tomt, så smärtsamt
och mörkt.
Varför?
Vad är meningen med allt. Det finns ju så mycket kvar
för dig att uppleva här med oss
Vi saknar dig så oändligt mycket
Din mamma
Det är tunga tankar och bilder men de finns där och kommer ständigt då och då och jag kan inte komma ifrån dem, de måste få värka ut tills nästa gång de kommer. Så mycket minnen som jag trodde jag glömt kommer tillbaka bitvis från tiden hon var sjuk. Vissa dagar och veckor efter har jag fortfarande minnesluckor. Så måste det få vara smärtan blev allt för stor.
måndag 7 september 2009
330. Utanför och på bryggan
Hjärtat framför kapellet
I det mörka vattnet, det svaga blå ljuset är båten som skall sätta ut våra ljus på vattnet.
På bryggan i väntan på ljusen
Lite till höger om den lilla röda strimman börjar ljusen flyta
Här kan man se alla ljusen flyta iväg i en rad mitt på det svarta öppna vattnet.
Avslutar med en fullmåne som jag tog från min balkong senare samma kväll. Kunde se ljusen därifrån också men för långt för att de skulle synas med kamera.
329. Fler kort från minnesstunden
328. Minnesgudstjänst för våra barn
torsdag 3 september 2009
onsdag 2 september 2009
326. Kanske eller...
Kanske kan det tyckas att jag tycker synd om mig själv för den dotter jag förlorat och visst finns det sanning i det, men jag tycker lika synd om - vilket ord - alla de som måste gå igenom förlusten av ett barn eller de barn som förlorat en mor (föräldrar) i så unga år.
Men mina tankar är offtare hos min dotter, hur hon fick lida, hur hon måste känna, hur hon kämpade utan att få minsta hopp om att bli bra eller bättre. Hur hon kände hur kraften, livet började rinna ut allt hon måste lämna här. All denna smärta känner jag nu fast på ett annat plan än hon.
Jag söker ständigt efter en förklaring som inte finns. Jag söker ständigt efter henne, att på något sätt få en kontakt från där hon är nu,att hon på något sätt skall kunna förmedla till mig hur hon har det nu.
Jag söker den inte genom medium och sånt för den kontakten vill jag ha personligen.
Jag tror det finns något mera efter detta liv, jag kan inte tro på en mening med att vi skall förlora dem för att aldrig ses igen.
Jag tror att det finns något mera men att vi inte kan se det eller ens förstår alla tecken som vi kanske får, men att vi en dag får veta. Allt för många upplever oförklarliga saker, allt för många som går bort pratar om vad de ser innan de ger upp livet, om inte det sker för hastigt.
Vetenskapen är inte allena rådande med dessa fenomen, de kan inte förklara allt. Jag tror många läkare och andra får upplevelser som de inte heller kan förklara. När ska de inse att den naturvetenskapliga förklaringen är otillräcklig.
Men mina tankar är offtare hos min dotter, hur hon fick lida, hur hon måste känna, hur hon kämpade utan att få minsta hopp om att bli bra eller bättre. Hur hon kände hur kraften, livet började rinna ut allt hon måste lämna här. All denna smärta känner jag nu fast på ett annat plan än hon.
Jag söker ständigt efter en förklaring som inte finns. Jag söker ständigt efter henne, att på något sätt få en kontakt från där hon är nu,att hon på något sätt skall kunna förmedla till mig hur hon har det nu.
Jag söker den inte genom medium och sånt för den kontakten vill jag ha personligen.
Jag tror det finns något mera efter detta liv, jag kan inte tro på en mening med att vi skall förlora dem för att aldrig ses igen.
Jag tror att det finns något mera men att vi inte kan se det eller ens förstår alla tecken som vi kanske får, men att vi en dag får veta. Allt för många upplever oförklarliga saker, allt för många som går bort pratar om vad de ser innan de ger upp livet, om inte det sker för hastigt.
Vetenskapen är inte allena rådande med dessa fenomen, de kan inte förklara allt. Jag tror många läkare och andra får upplevelser som de inte heller kan förklara. När ska de inse att den naturvetenskapliga förklaringen är otillräcklig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



