måndag 23 mars 2009

225. När du undrar


När du undrar över
Meningen med livet och kärleken
Vet att jag är med dig
Slut dina ögon och känn min kyss
i den milda vinden mot din kind

När du börjar grubbla
om du någonsin får träffa mig igen
rensa din tanke och lyssna på mig
jag är lyssnaren i himlen när du
pratar om din kärlek
när du förlorat din identitet
när du frågar dig vart du är på väg

Öppna ditt hjärta och se mig
jag är den blinkande stjärnan
som leende tittar ner på dig
lyser upp en bit av din resa

När du vaknar varje morgon
och när du inte kommer ihåg dina drömmar
men känner innehåll och frid
vet då att jag var med dig
och fyller din natt med tankar om mig
när du kommer ihåg och känner smärtan
och allt verkar så overkligt och hopplöst
tänk på mig

Vet då att jag är med dig
berörd av dina tankar och delar dina tårar
som en medkännande vän som delar din smärta
när solen tar bort de mörka skyarna
som ett avbrott med ett lysande sken
väck upp dina minnen
tänk på vår tid tillsammans
allt för att underlätta men också med ofattbar strålglans
när du tänker på oss tillsammans
när du är förvissad om ditt öde
Vet att gud skapade detta ögonblick
just för oss
jag är alltid med dig

~ okänd författare

lördag 21 mars 2009

224. 1 år med min blogg


Kom på idag att den 17 mars 2008 startade jag denna blogg, tänk vad 1 år ändå går fort trots att det känns som igår. Det där med tid är verkligen personiligt och så beroende på vad man upplever och upplevt. Det är inte långt till 6 maj den dagen jag förlorade min dotter för att aldrig mera få se eller prata med henne i det här livet och resten av mitt eget liv. Så smärtsamt så det finns inga ord. Jag kan fortfarande inte fatta att det hänt.
Saknaden är enorm och gråten ligger alltid på lur.

Jag älskar dig så min dotter, vill du finns här med mig (oss).

Har varit till din plats på kyrkog. tänt ljus och krafsat i snön så det skall tina fortare men det är fortfarande mycket snö där skall sätta en kruka med påskliljor där till påsken även om de fryser bort för ännu kan det vara kalla nätter.

fredag 20 mars 2009

223. Shopping runda

Idag åkte jag till Birsta köpcentra, tänkte se om jag kunde få tag på några skor.
Jag startade med att kolla bh.ar usch vad jag ogillar att prova såna. Två blev det i alla fall sedan såg jag konskursrea så jag kilade in där också köpte 4 jumprat och 2 till + blus i en annan affär. Så in på en jeansbutik köpte svarta jeans för en 100.
Flash är den affär som passar mig utmärkt när det gäller jeans.
Rusta blev det handlade champoo och sånt. Så var det dags att uppsöka skoaffären. Skopunkten har billiga men se några som passade mina fötter hittade jag inte och medan jag gick där hör jag nån som ropade mitt namn men reagerade inte först så ropade nån högre och då tittade jag ordentligt, minsann var det inte en fd arbetskamrat som satt där och provade skor. Så där fastnade jag länge för vi hade en del att prata om. Efter det var jag trött i både mun och kropp. Jesses så man pratar. Men kul att stöta på bekanta. Nästan alla fd arbetskompisar har nu gått i förtids pension eftersom de dragit in en massa folk. Ja bättre det än bli arbetslös och måsta ut på arbetsmarknaden igen där man knappas har någon chans runt 60 åren.
Stackars de unga säger jag och barnfamiljer.

torsdag 19 mars 2009

222. Vad sägs....




Fått denna i min mail, rätt rolig och jag kan nog plocka en hel del bitar där för egen del.
------------------------------------------
Om ni tycker att jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne.

När jag ställer mig framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka. Jag tycker att det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos m ig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej....

Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna. Men det är inte bara pengar som försvinner.

Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktigt sötrövad. Men hon borde se upp - kilona kommer fort! Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt få hon mig att tro att jag har ätit upp allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal kärring är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dem inte längre passar mig. Sen rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dem.

Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis??? På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande. Hon följer mig vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så att jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mig. SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET I 10 ÅR FRAMÅT!!!

tisdag 17 mars 2009

221. Våren eller...


I dag 17 mars 2009 kl.15.00 tog jag ett kort från min balkong. Ute skiner solen det är +7,7 gr i skuggan. Vägarna plaskblöta. Men ändå känns det som man blir utsläppt från sin iglo och börjar hoppas igen på att våren kommer i år också. Förhoppningsvis går det fort med tiningen av snöhögarna. Men värme kan man inte räkna med förrän isen gått ute på sundet. Jag känner lite mer energi att göra nåt om så bara städning.

söndag 15 mars 2009

220. Om svenska vården

Ser på Kalla Fakta på tv4 idag söndag 15 mars 19.30 (kommer nästa sönd också)

Över 100.000 skadas i svenska vården. 3.000 dör varje år i svensk sjukvård på grund av personal och läkare som felbehandlar ex genom dålig kontroll mm.
Först nu pratas om att göra om lagen för att kunna få bort läkare och dra in läkarleg. Över 6.600 anmälda fall, 380 som tas på allvar. 31 leg indragna. Men anmälningarna har ökat, bra det, men ändå görs inte mycket åt det idag. Misstag gör vi alla men det får inte bli så många misstag i vården.

Skrämmande. Vi måste våga säga ifrån men vem för talan för de sjuka. Jag måste erkänna att jag blir rädd. Tankarna går naturligtvis till min egen dotter, vilka fel begicks då? Något känner jag till men inte allt. Inte får det mig att må bättre av allt man får veta nu.

Vi intalar oss att vi har en viss tid att leva. Det sägs att Han har bestämt eller det står skrivet någonstans. Då undrar jag har Han (Gud) bestämt att en viss människa skall döda en eller flera oskyldiga människor. Varför går så många fria från sina brott. Om Han är god, vad är då godhet?

219. Jag skall försöka förklara för er



Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag

Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galen

Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.