torsdag 15 januari 2009

169. Diagnos

Min kära svärdotter fick idag beskedet att hennes mormor har cancer och bara ett år kvar här. Dessutom har hennes morfar också cancer men är rätt pigg. Jag känner så för min svärdotter och familjen. Det är tunga besked att få även om det gäller äldre personer, vi vet ju vad cancer gör med oss. Tårarna kommer, jag vet ju hur det känns.
Mitt lilla barnbarn snart 1 år såg att hennes mamma var lessen så hon gav sin mamma en leksak och så en kram, den lilla raringen, hur kunde hon se det men hon kände nog att det var nåt som inte stämde.

onsdag 14 januari 2009

168. Den andra operationen

Dagen då Carola gjorde sin andra operation körde jag henne dit och satt med henne tills det var dags.
Hennes storasyster hade kommit hit, hon bor i södra sverige och vi i norr så avståndet är stort.
Så var det bara att vänta. Jag och min dotter satt här hos mig och jag ringde gång på gång till uppvak. för att höra hur det gått.
Till slut fick jag svaret att det gått bra men att hon haft svårt att vakna helt för hon hade fått lite för mycket sövn.
Vi åkte in till henne på kvällen då hon kommit upp till salen. Hon mådde inte så bra, kräktes av morfinet och var väldigt trött.
Min äldsta dotter tog hand om Carolas dotter medan hon låg på sjukhuset som skulle bli unjef.3-4 dar eftersom hon hade dränage.
Vid ett besök några dar efter var hon pigg och ville bums visa oss operationssåret.
Min äldsta dotter hjälpte sin syster en tid efter hon kommit hem från sjukhuset men måste återvända hem till sitt jobb.
Carola fick ett träningsprogr. för att återfå rörligheten i armen på den sida där bröstet tagits bort. Det tog sin tid men i övrigt gick det bra.
Men hon måste åter igen börja med en ny cellgift behandling.
Det hår som börjat växa ut tappade hon igen. Men hon mådde inte lika illa av denna behandling. 15 ggr fick hon den på mindre än ett år. Som vanligt satt jag med henne under behandlingarna. Efter dem skulle hon få strålning.

söndag 11 januari 2009

167. Så här är det

Susanne som var med i programmet, Himlen kan vänta, berättar om sin bröstcancer.
Hon berättar hur man mår efter behandlingarna.


http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=99788&a=1301149&lid=puff_1283426&lpos=imgLink

166. Tullens knarkbeslag har ökat under 2008

Tullens knarkbeslag har ökat under 2008

Många beställningar görs över internet av olika droger och det skickas sen via posten direkt hem till brevlådan.

Dessa beslag tullen har gjort är ändå bara en liten del men att dom har kunnat beslagta såpass mycket som dom har är ändå positivt, förhoppningsvis får man se en ännu större ökning nästa år.

Något ni bör läsa. Följ länken nedan.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6581397

onsdag 7 januari 2009

165. Det enda mail jag har

Dessa mail skrevs 2002-08-23
Kära dotter!
Etersom vi har rätt svårt att tala med varandra när det gäller din sjukdom så tar jag till det skrivna.
Det är svårt för mig att kunna formulera de känslor och hjälplöshet jag känner och hur gärna jag skulle vilja ta över den smärta du känner, och ibland blir det fel hur jag uttrycker mig och då blir du arg. Försök förstå att jag förstår att det inte är lätt och att man inte kan vara glad alla dagar. Ditt sätt är att bli arg.
Vi ses i helgen
Jag älskar dig
Mamma

Kära Mamma
Ja sån är jag. Hakar upp mig på ord och då blir jag arg. Men bättre det än sitta och lipa hela dagarna. Just nu känns det väl ganska bra i alla fall. Men jag kommer säkert att bli deppig sen när bröstet väl är borta, det går ju inte att föreställa sig att ha en bit av kroppen borta.
Sen blir jag mer ledsen när du försöker tröst mig, det är bättre att inte säga så mycket. Det är tur att Kessy (hunden) snart ska ha bebbar (valpar) då hinner jag inte fundera så mycket. Älskar dig och det vet du trots att jag blir elak.
Kram Carola

Ps. Den första cellgift behandlingen blev avslutad efter midsommar 2002.
(Så man kan förstå hennes reaktion och besvikelse eftersom hon redan gått genom en tårtbits operation och sedan denna tuffa behandling med håravfall och illamånde mm så nyligen och de redan upptäckt flera tumörer i det bröstet)
Jag anser nog att läkarna gjorde ett stort misstag den första operationen.

måndag 5 januari 2009

164. Vimmelmamman

I min Läsvärt länkar
finns en länk till Lotta cancerpatient -bloggen heter Vimmelmamman.
Där kan man läsa och följa henne i kampen mot cancern. Jag hoppas verkligen hon vinner den kampen och många fler med henne.
Där förstår man hur de som drabbas av denna hemska sjukdom känner och har det, hon är öppen om sina känslor och stark och rädd.

Min dotter ville inte prata så mycket om sjukdommen utan hellre planera framåt, det var hennes sätt att handskas med den och att hela tiden behålla tron på att få bli frisk även när hon fick de dåligaste beskeden, hon ville verkligen bli frisk. Hennes dottern och hundarna var viktiga för att leva så "normal" det gick.Den sista tiden pratade hon mer och mer om sin tonårstid och sin oro för dottern med mig, sin mor. Vi hade många fina stunder mitt i allt.
Att hålla fast vid livet med näbbar och klor och kämpa och inte ge upp hur sjuk hon än blev.
Det smärtar idag att inte kunnat göra något för att lindra dessa personers lidanden, vår värld är grym, även mot oskyldiga.

söndag 4 januari 2009

163. Delar av mail histora under en svår tid

Inledning
Jag skrev inte så mycket under den tid då Carola var sjuk, jan 2002 -maj 2004,för vi träffades dagligen och jag ville vara med henne hela denna svåra tid.
Hon behövde mig och ville ha mig med hela tiden, det är jag tacksam för att jag fick.
Jag arbetade förutom när jag var med Carola på hennes behandlingar och sjukhusbesök, operationer mm. Sommaren 2003 började mitt blodtryck åka berg och dalbana.
Under en tid fick jag sjukskrivning för vård av anhörig. Men den gäller endast 60 dar. I nov 2003 då gick det inte längre att jobba under denna press även om jag hade väldigt förstående chefer och arbetskamrater.

Till slut hade kroppen fått nog även för mig, blodtrycket låg på 210/130 och sköldkörteln började krångla allt mer.
Läkaren ansåg att det var dags att sjukskriva mig, efter alla mina besök hos läkaren och kontroller så gick det inte få ordning på medicineringen, jag behövde "vila" (kunna vara med min dotter helt),jag blev helsjukskriven i november 2003. Någon vila blir det ju inte förståss från det psykiska.

Jag tänker skriva in här lite av de mail som skrevs till och från av mig, vänner, andra o arb.kamrater under en period.
De är också en del av hennes sjukdomshistoria men inte allt.
Den finns nedskriven vid starten av denna blogg. En del är gömt i mitt hjärta eftersom det inte går att beskrivas i ord.

Kanske berör detta många illa, men det är sanningen och jag tror många mödrar (föräldrar) och nära anhöriga upplevt liknande det jag har upplevt. Kan kanske ge lite förståelse och eftertanke hos andra hur oerhört ångestladdat allt är både med sjukdommen och hur det känns under den här tiden och efter och idag fast det gått 4 år och 8 månader. Alla minnen och bilder från den tiden finns kvar, de bleknar inte så lätt, de finns för alltid inristad så länge min hjärna är frisk och hon är mitt älskade barn oavsett ålder.

Det går inte blunda för sanningen eller försöka trycka undan och tro att då är allt bra. Minnen skall leva vidare, hon är en betydande person för sin dotter och oss andra i familjen.

Men vi skall också komma ihåg att väldigt många klarar sig bra och blir "friska från sin bröstcancer" och framför allt, gå till läkaren en gång för mycket i stället för att vänta. Och glöm inte kontrollera er själva regelbundet.
Även ni som är mycket under 40 års strecket för att få kallelse till mammografi.