tisdag 23 december 2008

156. Jul mat och stök






Hå,hå,ja,ja, pyntat och klart, skinkan färdig, pajen klart mm, nu återstår att hacka till rödbetssalladen då är all mat klar som kan göras dagen före. Behöver bara skala och koka potatis i morgon och så iväg till kyrkogården och tända alla ljusen för min älskade dotter, hämta min mor och så invänta de andra. Att träffa dem är det jag ser fram mot och äta god mat det andra känns tungt, saknaden är enorm.

En fridfull jul alla och en god forstättning.
Birgitta

söndag 21 december 2008

155. Hur gick det med bilen


Min bil

Sovrumsfönstret inför jul 2008 (ps ser ni snön)

Gick ner till Knubbis=bilens namn eller ibland Bullen, vid 3 tiden tog med väskan utifall att. Kan ni tänka er den startade direkt och jag knäppte händerna och sa tack. Blev så glad, tog en extra lång runda innan för att ladda batteri sedan åkte jag till affärerna och gjorde bort allt som skulle handlas och den startade då också när jag åkte därifrån.
Visst blir man glad när det fixar sig. (Carola hörde min bön.)

Idag har jag dammsugit allt, handlat allt, bakat vetebröd. Nu skall jag ta mig en kaffetår med nybakad bulle. Mums.
Återstår torka golven i morgon och på tisdag kan jag göra klart det som kan förberedas inför julafton. Så det har ju trots allt gått bra inför denna jul också, men jag vet jag brukar vara fruktansvärt trött när julafton är slut.
Det snöar här nu och jag behöver inte ge mig ut.

lördag 20 december 2008

154. Hjälp av sonen


Jul i mitt rumsfönster 2008

Min son kom och vi fick igång bilen med startkablarna men först tog vi bort lampan till bagageutrymmet som bilfirman rekommenderade. Bara det att lampan inne i bilen och klockan inte heller lyser. Suck. Får åka in efter helgerna till bilfirman och ta dem i hampan.
Så åkte sonen och jag till Biltema i Birsta och jag köpte en bilbatteriladdare de är inte så förfärligt dyra kostade 250 kr men det var ju inte planerat att få extra konstnader så här inför jul.
Bilen behövde gå ett tag och det är omkr.6 km till Birsta köpcentra en väg och nu kunde jag också passa åka till kyrkog och tända ljus för min dotter det ligger 3-4 km en väg från där jag bor, åker dit inför julafton också, tog en extra sväng och köpte mig en hamburgare också vilket inte är så vanligt men det här tog musten av mig för idag.
Hoppas bara nu att bilen startar frivilligt i morgon.
Har nästan allt klart inför julafton, lite bullbak och så torka alla golven inte så farligt men ack så trög jag är.
Mitt lilla barnbarn drygt 10 månader, min sondotter, har fått vattkoppar, fick utslag i går och i dag är hon alldeles prickig sa sonen. Men hon babblar på sitt babyspråk som vanligt, även i telefon. Skall visst vara över till julen men hon är lite besvärad av klåda så föräldrarna får inte så mycket sömn.

fredag 19 december 2008

153. Besvikelse


Mitt köksfönster julen 2008

Skulle åka handla så jag gick ner till bilen och starta den, men tji fick jag.
Den startade inte, batteri nu igen. Bilen är köpt ny 2006 och varje vinter har det varit nåt, första var det några kablar till batteri som bilfirman bytte, garanti 3 år.
Andra året var det fel på batteri så de bytte batteri,och nu ringde jag bilfirman som sa, troligen något som drar ur, antagligen bagagelampan, verkar vara vanligt, ringde min son och berättade jag blev först arg på bilen och sedan så besviken att jag grät. Minsta motgång och jag gråter.
Sonen skall komma imorgon och hjälpa mig starta med startkablar (har egna)och skruva bort lampan. Sen får jag köra omkring ett tag för att ladda upp.
Jag måste ha bilen för att kunna åka till kyrkogården och tända ljus hos min dotter inför julen och när jag handlar för jag orkar inte bära tunga kassar mina händer klarar inte det.
Som tur är har jag väldigt kort bit till mataffärerna så jag kunde gå och handla lite lättare saker.
I övrigt håller jag på att småpynta lite. Skall baka vetebröd så är allt klart sen med baket. En del kan man ju inte göra för långt i förväg när det gäller maten har ju några dar till på mig. De här är ju ändå trots allt bagateller mot det som hänt min älskade dotter.

onsdag 17 december 2008

152. Förstår inte mig själv

Jag förstår inte, det är den 4:e julen utan min dotter. Fortfarande väntar jag på det där samtalet från dig då du säger: -Hej mamma, vilken tid skall vi komma på julafton? Och då skall jag veta att det här aldrig hänt.
Jag har så svårt komma igång och göra det som måste göras, jag kan inte planera som jag gjorde förr, alla nerver är i dallring.
Borde det inte gå lite bättre nu efter de här åren som gått, men det känns inte så.
Din syster ringer och din bror, men ditt samtal får jag aldrig höra igen. Din dotter kommer hit som förut och jag är glad för henne men sorgsen för hennes förlust också, hon saknar ju jularna med dig och det ni gjorde tillsammans.
Jag kan inte förlika mig med det här.

Om ändå denna jul vore över, jag vet att den kommer och går som alla andra jular men det är inte densamma som förr.
I mitt huvud dyker ständigt upp bilden av dig, de sista timmarna av ditt liv här hos oss och det ögonblick då du lämnade oss, förkrossade och oförstående, för det skulle inte hända nu, du har så mycket kvar här med oss att uppleva. Vi tillsammans alla.
VART tog du vägen?

Oändlig kärlek sänder jag dig genom rymden och sfärer till dig till den plats där du finns nu. I ljuset bland himlens stjärnor.

söndag 14 december 2008

lördag 13 december 2008

150. Lucia

Min mor ringde och berättade att nu har hon fått ytterligare ett barnbarnsbarn. Så nu har hon 14 barnbarnsbarn vid 87 års ålder.
Det är min ett år yngre systers yngsta dotter, som nedkom med en liten pojke, ja, han vägde drygt 4 kg. Min syster har 3 barn. Så klart jag gläds för deras skull,min systers familj växer och det är min systers 5 barnbarn, och dessutom bonus barn och barnbarn, själv har jag ju 4 just nu.
Men det kniper i hjärtat också, mina syskon har en hel familj och det är som det skall vara.

Min moster som fyllde 90 år i somras har namnsdag idag, hon heter faktiskt Lucia som andra namn. Tänk så gamla en del kan bli, och jag och ni andra har förlorar vårt barn!???? Varför?
Denna gamla dam, min moster,har en dotter som också är drabbad, hon förlorade en son 23 år, 2001.
Tro för all del inte att jag önskar någon annan detta, trots ålder men nog är det väldigt konstigt livet och så oförutsägbart.

Mest av allt önskar jag mej min dotter tillbaka, önskar att detta aldrig hänt att allt skall vara helt som förr. Det är min önske julklapp och så att det aldrig skall behöva hända någon annan.