söndag 6 juli 2008

91. En vanlig söndag

Idag en rätt bra dag trots grått väder och lite regn.Har sovit länge, ibland behöver jag sova upp till 10-12 timmar, visserligen med avbrott men eftersom jag är så trött då, så tillåter jag mig att somnar om. Men oj så mörbultad och stel jag känner mig i kroppen.
Solen tittade fram som hastigast men försvann igen. Allt är tyst och lugnt ute och här händer inget och det är också skönt. Sitter och "städar" i min dator. Behöver göras lite då och då. Snart är det slut på denna helg också och dagarna går och månaderna, så kort sommaren är, alldeles för kort.

fredag 4 juli 2008

90. Varmt

Idag är det varmt närmare +30 som tur är kan jag ha öppet både balkong och fönster tvärs över lägenheten så det blir lite korsdrag.
I går kväll var jag och vattnade blommorna på kyrkogården, rejält med vatten fick de, tur det i denna värme får nog åka i morgon också om det inte blir regn.

Sitter och surfar på nätet för att få tips om hur jag överför mina privata videofilmer till DVD skivor. Jag har en hel del där mina barn finns med. Är så ohyggligt rädd att de skall bli förstörda för videofilmer blir med tiden gamla och bleknar, magnetismen försvinner gradvis.

Tror jag skall köpa en DVD recorder och spela upp filmerna från videon via tv verkar som det skall vara rätt enkelt. Har en DVD spelare men bara för att spela upp.

Åker väl till köpcentra framöver för att kolla priser osv. Finns nog dem som gör sånt men jag är så rädd att förlora videodisketter.
Där finns min dotter och där är hon levande fortfarande för mig och de barn och barnbarn som jag har. Där finns också min far som gick bort för över 10 år sedan min fina lilla pappa och övriga i familjen och släkt.
Har inte vågat använda videokameran för jag inte har överfört allt jag har i den till videoband.
Nu måste det bli av, ingen vet vad livet har för framtid.

tisdag 1 juli 2008

89. Saknaden

Pyzam Glitter Text Maker
Create your own glittery text at pYzam.com

88. Farmor som barnvakt

Idag (måndag) har jag varit till mitt lilla barnbarn som jag är farmor till och suttit barnvakt en liten stund medan mamman åkte och handlade. Hon är så snäll och så pigg och söt. Först när jag kom stirrade hon ut mig men så fick jag ett litet leende till slut. Jag bar omkring med den lilla och vi tittade på allt och pratade, ja, det var mest jag som pratade förståss, hon är bara 5 månader. Så satte jag mig i gungstolen med henne i famnen och gungade sakta precis som en farmor förr och småsjöng och nynnade och vips somnade den lilla. Jag kunde drömma mig bort, tillbaka till tiden då mina var små. Dessa ljuvliga små. Låssas att det var Carola som liten jag höll i famnen.
Tösen vaknade precis när min svärdotter kom in genom dörren. Så glad hon blev att se sin mamma. En underbar stund, bara hon och jag. Så härligt med dessa små.
En bra dag idag med mitt yngsta barnbarn, farmors lilla hjärtegull.

Så var det dags att åka hem. Så tomt det blir och jag saknar dem redan innan jag åkt.

87. Detta sades vid mötet på kyrkog.

Kvinnan jag mötte på kyrkogården och började prata med hon som mist sin man, jag en dotter, hon frågade mig hur jag har klarat sorgen och förlusten efter min dotter, hon menade att det måste vara det värsta som kan hända. Vet ni, jag hade inget riktigt svar, jag kunde inte berätta hur, men jag sa att för de barn och barnbarn jag har kvar står jag fortfarande på mina ben fast det är svårt och att jag många gånger helst velat lägga mig ned och följa min dotter. Hon sa, det kan jag föreställa mig. Jag tror hon kunde tänka sig in i det på sitt sätt, för hon hade sina barn och barnbarn som hon var så rädda om. De betyder så mycket.
Vi hade ett bra samtal.

söndag 29 juni 2008

86. En kyrkogård, kontakten med andra sörjande

Åkte till kyrkogården före klockan 18.00 och plockade bort vissna blommor och vattnade lite.
Klockan 18.00 började kyrkklockorna ljuda och jag greps nära nog av panik, kändes som jag var tillbaka till den dagen när vi lade min dotter till vila. Tårarna kom och jag ville helst hålla för öronen. Muren jag satt upp när jag går till min dotters plats har rämnat och nu pratar jag och tårarna rinner varje gång jag är där. Jag vill bygga upp den muren igen men nu går det inte mer. Fyra år har den funnits, jag har kunnat förneka att där finns en plats där det finns en sten med min dotters namn. Jag har sett men ändå inte sett hennes namn trots att jag läst vad där står.
Men trots detta vill jag inte tro att detta är verkligheten. Allt är så motsägelsefullt.

Just när jag skall gå därifrån möter jag en annan person och vi började prata, denna person hade mist sin man hastigt för snart ett år sedan. Så mycket vi hade att prata om, vi stod där och pratade närmare en timma. Visade sig så småningom att jag visste vem hon var.

Nog är det konstigt att på en sån plats där kan man möta personer som man pratar med fast de kan vara helt obekanta. Men det är väl så att vi har mycket gemensamt, sorgen efter en nära anhörig. Där är ingen rädd att visa sina känslor och prata om dem. Vi förstår varandra på många sätt även om händelserna är olika.

torsdag 26 juni 2008

85. En tur till köpcentra


Sagt och gjort. Tog en biltur till Birsta och köpte ytterligare 4 plastlister att gömma kablar i. Lite långa att hantera men lätta bära man får passa sig så man inte viftar för mycket med dem så man skadar nån. Men det gick bra. Jag har en liten bil men de är böjbara så de är inga problem. Passade på att handla mat på samma gång. Där träffade jag en Febe mamma som också förlorat barn så vi stod och pratade ett tag, lätt prata med dem som förstår och vet vad det handlar om när det gäller förlust av ett barn. Finns mycket inneboende sorg och tankar att hantera. Och så till råga på allt får en del frågor som "är du klar med sorgen nu", herre je, hur tror nån man kan bli klar med en sån förlust. Jag har aldrig själv fått den frågan men däremot var det någon som sa, nu måste du lägga det bakom dig. Hur i hela friden tror de att man någonsin kan lägga det bakom sig. Det är fullkomligt omöjligt det är ju som att förneka att det barnet någonsin existerat. Nej, min dotter finns alltid med mig var jag än är och jag skall alltid prata om henne. Det går inte sudda bort en älskad person och skall inte heller göras. Då vore jag inte en riktig mamma med kärlek till mina barn. Kärleken och känslorna för mina barn finns till slutet, närvarande eller inte. De är för alltid en bit av mig.


Jag var helt slut när jag kom hem, blir så trött av allt numera. Somnade ett tag kände att jag behövde det.

Men nu är det bara fortsätta fixa kabelhärvorna.

Vädret är fint solen skiner men inte så varmt +10-15 gr bara. Får hoppas det blir lite varmare för dem som semestrar här i vårt avlånga land.