| Make a Smilebox scrapbook |
fredag 9 maj 2008
tisdag 6 maj 2008
59. Det värsta av allt, åter denna dag

Då 6 maj 2004
Kära älskade dotter, idag är den dag då du var tvungen att ge dig iväg från oss här på jorden och börja din resa till ditt paradis, ditt himmelrike där du nu är en vacker ängel som vakar över oss och din dotter.
Du vet nog hur mycket jag älskar dig och hur gärna jag skulle vilja ha dig kvar här hos oss. Hur jag önskar att detta bara är en mardröm som jag skall vakna ur och allt är som det skall, vi är alla tillsammans.
Jag vet ju vad som hände jag var med dig hela vägen till den stund du släppte taget för du orkade inte mer. Som jag led med dig kanske du förstod och så många tårar av förtvivlan jag gråtit har du kanske också sett, från den plats där du är nu.
Hur kan man förklara de känslor man bär som inte går att sätta ord på.
Du vet hur mycket jag saknar dig och tänker på dig och älskar dig.
Din sörjande mamma
måndag 5 maj 2008
söndag 4 maj 2008
lördag 3 maj 2008
56. En solstråle

Idag har jag haft besök av mitt nya barnbarn som har hunnit bli 3 månader. Farmors solstråle.
Så underbara de är de små. Alltid något nytt de lärt. Så många minnen som dyker upp sedan mina egna 3 var små.
Jag har en gammal datorskärm som stått på balkongen hela vintern och just nu har vi en container här så min son fick bära bort den åt mig, försökte själv men den var alldeles för tung orkade inte ens lyfta den. Före allt som hände var jag stark men nu sviker krafterna.
Var till kyrkogården och krattade och gjorde fint hos min Carola, dagen hon lämnade oss är snart här. Det känns hårt och inte mår jag bra, tänk om man ändå sluppit vara med om detta h-e.
Jag önskar mig tillbaka när alla var samlade och vi kunde vara glada, skratta och tokas ihop.
Så mycket som vi skrattade mina barn och jag, så roligt vi kunde ha tillsammans åt nästan ingenting.
Riktigt så blir det aldrig igen men visst kan vi skratta ihop idag också men det finns alltid ett vemod och saknad som får oss att minnas. Carola finns ju med i allt. De är svårt för mig det är svårt för hennes dotter och det är svårt för hennes syskon.
tisdag 29 april 2008
55. 4 årsdagen närmar sig
Snart är det 4 år sen vi miste dig Carola, så hemskt, känns som en spark i magen varje dag, hur är det möjligt att det gått så lång tid, det var så nyss, förstår inte. Jag vill ha tillbaka den tiden när vi var lyckliga och ovetande om den tragedi som skulle utspelas, då jag skulle förlora min älskade dotter och hennes dotter sin mor och sykonen sin syster, för alltid här på jorden. Nej, det är oförklarligt, det går bara inte att ta in.Varför har jag fortfarande så svårt att komma ifrån den tiden när hon var sjuk. Jag vill ju helst av allt minnas då hon var frisk, se henne som hon var då. Men synerna vill inte låta sig tyglas. Jag försöker hela tiden mana fram bilderna som hon var innan allt hände. Att allt skall bli som förr är ju omöjligt, det vet jag, men åtminstonde kunna tänka på henne som en glad och frisk person skulle ändå underlätta lite.
Jag är inte den person jag varit, utan en skugga av mitt forna jag. Det har inte blivit lättare inför den kommande dagen än det varit dom andra 3 åren, samma ångest, smärta och oro. Detta oförklarliga är fortfarande som en mardröm.
Utan mina barn och barnbarn har jag aldrig klarat leva vidare. Men jag kämpar och väntar på att det i alla fall skall lätta lite, nån gång. Är ändå så glad för dem jag har, så där är jag lyckligt lottad. En plats förblir alltid tom, det gör ont.
fredag 25 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


