55. 4 årsdagen närmar sig

Snart är det 4 år sen vi miste dig Carola, så hemskt, känns som en spark i magen varje dag, hur är det möjligt att det gått så lång tid, det var så nyss, förstår inte. Jag vill ha tillbaka den tiden när vi var lyckliga och ovetande om den tragedi som skulle utspelas, då jag skulle förlora min älskade dotter och hennes dotter sin mor och sykonen sin syster, för alltid här på jorden. Nej, det är oförklarligt, det går bara inte att ta in.

Varför har jag fortfarande så svårt att komma ifrån den tiden när hon var sjuk. Jag vill ju helst av allt minnas då hon var frisk, se henne som hon var då. Men synerna vill inte låta sig tyglas. Jag försöker hela tiden mana fram bilderna som hon var innan allt hände. Att allt skall bli som förr är ju omöjligt, det vet jag, men åtminstonde kunna tänka på henne som en glad och frisk person skulle ändå underlätta lite.

Jag är inte den person jag varit, utan en skugga av mitt forna jag. Det har inte blivit lättare inför den kommande dagen än det varit dom andra 3 åren, samma ångest, smärta och oro. Detta oförklarliga är fortfarande som en mardröm.

Utan mina barn och barnbarn har jag aldrig klarat leva vidare. Men jag kämpar och väntar på att det i alla fall skall lätta lite, nån gång. Är ändå så glad för dem jag har, så där är jag lyckligt lottad. En plats förblir alltid tom, det gör ont.