lördag 3 maj 2008

56. En solstråle


Idag har jag haft besök av mitt nya barnbarn som har hunnit bli 3 månader. Farmors solstråle.

Så underbara de är de små. Alltid något nytt de lärt. Så många minnen som dyker upp sedan mina egna 3 var små.


Jag har en gammal datorskärm som stått på balkongen hela vintern och just nu har vi en container här så min son fick bära bort den åt mig, försökte själv men den var alldeles för tung orkade inte ens lyfta den. Före allt som hände var jag stark men nu sviker krafterna.


Var till kyrkogården och krattade och gjorde fint hos min Carola, dagen hon lämnade oss är snart här. Det känns hårt och inte mår jag bra, tänk om man ändå sluppit vara med om detta h-e.


Jag önskar mig tillbaka när alla var samlade och vi kunde vara glada, skratta och tokas ihop.

Så mycket som vi skrattade mina barn och jag, så roligt vi kunde ha tillsammans åt nästan ingenting.

Riktigt så blir det aldrig igen men visst kan vi skratta ihop idag också men det finns alltid ett vemod och saknad som får oss att minnas. Carola finns ju med i allt. De är svårt för mig det är svårt för hennes dotter och det är svårt för hennes syskon.

tisdag 29 april 2008

55. 4 årsdagen närmar sig

Snart är det 4 år sen vi miste dig Carola, så hemskt, känns som en spark i magen varje dag, hur är det möjligt att det gått så lång tid, det var så nyss, förstår inte. Jag vill ha tillbaka den tiden när vi var lyckliga och ovetande om den tragedi som skulle utspelas, då jag skulle förlora min älskade dotter och hennes dotter sin mor och sykonen sin syster, för alltid här på jorden. Nej, det är oförklarligt, det går bara inte att ta in.

Varför har jag fortfarande så svårt att komma ifrån den tiden när hon var sjuk. Jag vill ju helst av allt minnas då hon var frisk, se henne som hon var då. Men synerna vill inte låta sig tyglas. Jag försöker hela tiden mana fram bilderna som hon var innan allt hände. Att allt skall bli som förr är ju omöjligt, det vet jag, men åtminstonde kunna tänka på henne som en glad och frisk person skulle ändå underlätta lite.

Jag är inte den person jag varit, utan en skugga av mitt forna jag. Det har inte blivit lättare inför den kommande dagen än det varit dom andra 3 åren, samma ångest, smärta och oro. Detta oförklarliga är fortfarande som en mardröm.

Utan mina barn och barnbarn har jag aldrig klarat leva vidare. Men jag kämpar och väntar på att det i alla fall skall lätta lite, nån gång. Är ändå så glad för dem jag har, så där är jag lyckligt lottad. En plats förblir alltid tom, det gör ont.

fredag 25 april 2008

54. Everywhere

(okänd)
Din mamma

53. Vår, och maj månad, den svåraste

Jaha, så är då våren i antågande här i södra norrland. Solen skiner hela dagarna men luften ärinte så varm än. Jorden är fortfarande frusen på vissa ställen. Jag satte en kruka med penseer idag på min dotters viloplats och tände ljus som alltid.

Årsdagen närmar sig, 4 år utan min dotter, det kan jag inte förstå. Så oändligt länge sedan jag såg och pratade med henne. Hur har det kunnat gå så lång tid.

Tom känner jag mig men inte lugn, allt är så overkligt, ingen ro i själen mer. Bara trött.

Med barmark kommer däckbyte, 4 däck in i bilen, 4 däck ut ur bilen som jag skall lyfta, det är gruvsamt men måste göras. Som tur är bara 2 gånger om året men tiden därimellan verkar så kort av någon anledning.

Kvarskatten betald, hur många gånger skall man behöva betala skatt egentligen.
Så återstår att beställa resan till södra sverige där min äldsta dotter bor. Hälsa på dem några dar, saknar dem mycket. Alldeles för långa avstånd men vad gör man.

tisdag 22 april 2008

52. Nog är det konstigt med vissa möten



Detta har hänt efter jag förlorat min dotter.

Nog är det konstigt hur tillfälligheter kan vävas in i ens liv och dessutom är samman kopplat med min förlorade dotter. Då menar jag, att jag av en slump går in på ett ställe för att köpa mig en hamburgare på väg hem. Ett ställe jag aldrig varit in på förr trots att jag arbetat ganska nära men ändå ligger en halvmil från där jag bor. Och på det stället ser jag en rubrik i en tidning om en som förlorat en vän och kommenterar den. Då säger personen som äger stället, är det du som är Carolas mamma? Förvånat svarar jag, ja. Hon säger, ni liknar varandra och sedan, jag och Carola var vänner när jag arbetade på hennes arbetsplats och hon kom hit till mig under sin sjukdomstid.
Ett antal sådana tillfällen har jag upplevt. Vad är det som styr sånt. Idag träffade jag en person utanför en mataffär och som äger en klädaffär här och jag har bara varit in i ett par gånger och det visar sig att hon känner till Carola, Carolas dotter och pappan,min ex.osv. Hon frågar om jag har någon att prata med, för det är viktigt, sa hon. Säger, att då behöver man inte psykoterapeuter o sånt. Säger också, att det är konstigt att folk inte vill lyssna, för de själva inte vill höra och för de mår dåligt. Hon har ju rätt, tyvärr.
Denna person är från ett annat avlägset land. När vi skiljs ger hon mig en kram. Säger du kan komma och prata med mig om du vill.

Hur visste hon allt detta när jag inget sagt och så kopplade ihop oss.Jag har inte sagt mitt namn och jag vet inte hennes. Det är inget stort samhälle men stort nog eftersom jag inte är född här och min bekanskapskrets är begränsad till ett visst antal personer jag umgås med, inte dagligen utan då och då.
För 2 veckor sedan träffade jag 3 personer som jag känner men som jag inte brukar träffa ofta, kan gå år mellan. Mycket av tillfälliga möten sker i klump verkar det som. Men de har alla varit bra möten. De vågar fråga hur jag mår och lyssnar.

måndag 21 april 2008

51. Tom och trött



21 april 2008

Idag hela dagen, jag vet inte varför men jag känner mig helt tom. Har inga känslor alls, bara så oändligt trött, kan knappt hålla ögonen öppna men kan inte sova. Kroppen värker och känns som den gått genom en mangel. Ändå har våren kommit hit till mellersta sverige, det krattas och sopas och solen skiner. Jag har tagit några korta promenader. Men jag vill bara sova men kan inte. Är som bedövad till kropp och själ. Hoppas jag har mer energi i morgon.

söndag 20 april 2008

50. Carola