måndag 31 augusti 2015

658. Nu är det snart höst igen...

Sommaren går fort förbi, vi här fick sommaren i augusti månad i år många soliga dagar, värmen har hållit sig på omkring +20- 25 gr så den var inte som i fjol. Söderöver i Sverige har det varit varmare än här i mitten Sverige.
En jobbig sommar trots jag mått rätt bra i min Kol, men fick Kristallsjukan och då snurrar allt som en karusell och jag blir så illamående att jag måste kräkas flera gånger under natten. Kan inte stå på benen. En natt och en dag varade det, en av de värre gångerna. Ok det gick över men så fick jag istället ryggskott och det varade i över en vecka innan de värsta var över. Då gäller det att försöka röra sig inte ligga stilla så det gör jag och dessutom lite försiktiga stretch rörelser. Även nu påverkar det benen. Jag har haft känningar i ryggen hela sommaren före ryggskotts anfallet och jag har fortfarande känningar.
Sedan har vi det där med mediciner som man tar för sin sjukdom Kol. Finns en som heter Spiriva och den är nog bra men oj så benen sväller och så torr huden blir att man fjällar hela tiden går inte att smörja bort med krämer. Jag gjorde en egen koll, tog helt enkelt och slutade ta Spiriva i en vecka och genast blev benen bättre. svullnade inte och huden blev normal. ingen torr hud. Och Inte blev jag sämre i andningen men jag blev så otroligt trött, ville bara sova hela dagarna hade svårt komma upp. Så började jag igen med Spiriva och benen svullnar igen men nu efter en vecka så har jag inte fått så torr hud, vi får se hur det utvecklas. Inte lika trött. Måste nog prata med en läkare om att få någon annan medicin som inte har så stora biverkningar.
I övrigt så händer inte mer än det vanligt. Gravstenen har kommit på plats. Jag trodde inte att det skulle påveka mig så mycket som det gjorde, att se bådas namn där men det gjorde det.
Känner att jag faller tillbaka till den svåra tiden, då jag miste min dotter, blir så depremerad vill inget.
Men det finns inget man kan göra för att ändra den situation som är nu och för alltid. Hjärtat gråter och saknar varje dag.

Här vilar min dotter Carola och hennes sambo Christer. Båda alldeles för tidigt. En dotter har de tillsammans, mitt barnbarn, som blev utan båda sina föräldrar i förtid. Det är en väldigt stor sorg för henne och för mig o övriga i familjen.


Okänd författare

Inga kommentarer: