torsdag 28 mars 2013

612. Jaha, då är den här, påsken

Det har varit en del fina dagar nu med mycket sol men tyvärr inte så mycket värme för de stora snöhögarna de finns kvar och det är bara en del släntar som är snöfria någorlunda i alla fall.
Men när det gäller inglasad balkong får man se upp med växter för där blir det väldigt hett och lätt gjort att bränna växten även om den står en bit från fönstren. Bara att dra ned persiennerna och öppna ett fönster där, nu för att skydda allt från solen, inte precis nåt man vill nu när det äntligen är soligt.
Åkte iväg till kyrkogården efter klockan 17 och satte de 2 små krukorna med påskliljor där, som jag brukar till påsk, men det är kalla kvällar och nätter med många minusgrader, så det är frågan om de klarar sig några dagar. Tände ljus i lyktorna. De är fortfarande väldigt mycket snö där. Kändes extra konstigt och tomt idag när jag åkte därifrån.

Vill inte fira nån påsk vill inte fira nån storhelg alls men nu är det så att den kommer ändå varken man vill eller inte och det finns ju många som tycker om storhelger och då blir det några dar extra ledigt för dem som arbetar. Skönt för många få de dagarna tillsammans med familjen.
Så mitt i allt vill inte, skall jag önska er alla en

Trevlig påskhelg alla 

Ta hand om er och kör försiktigt ni som är ute i trafiken.

PS. Lite Historia om påskkärring


Påskkärring, även påskkäring, påskakärring och påskakäring, är enligt gammal svensk folktro en häxa som enligt tradition flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.

Anknytning till 1600-tals häxorna [redigera]Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.

För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär. Något som lever kvar än idag i form av påskbrasor, valborgsmässobål/majbrasor och påsksmällare.

Är påskkärringar verkligen häxor? [redigera]Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor. Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden.

Påskkärringstradition
Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare. Påskkärringar rapporteras mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland
och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut för att tigga.

Nu för tiden är det i Sverige vanligt att både pojkar och flickor klär ut sig till påskkärringar vid påsk. En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och huckle. Pojkar kan alternativt klä ut sig till påskgubbar, med tidstypiska herrkläder, hatt och mustasch. Det finns även barn som i stället väljer att klä ut sig till katt eller hund. Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer på, önskar glad påsk och överlämnar små tecknade påskkort som de själva ritat. Som tack bjuds de vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva. Gåvorna samlas i exempelvis en korg eller kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen. I Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga landet snarare är skärtorsdag. Under senare tid har det blivit vanligt att barn får klä ut sig till påskkärring i skolor och förskolor.

Uppgifter hämtade från
Påskkärring - Wikipedia   sv.wikipedia.org/wiki/Påskkärring



4 kommentarer:

Åsa Tova Bergh sa...

Helgerna kommer och går...
...men saknaden består.

Önskar att du får lite mera ljus in i ditt liv <3

Birgitta sa...

Tack Åsa
Ja de här sista åren har inte varit allt för trevliga tyvärr av en speciell anledning. Men jag har ändå många att vara tacksamma för mina barn här på jorden, barnbarn, de små ger mycket energi och glädje och de som bor så långt ifrån, men dem skall jag träffa nu i sommar. Saknaden den kommer alltid att finnas kvar och tomheten efter Carola går inte att fylla. Men livet är som det är och blev, det kan man inte förändra det är jag själv som förändras. Kram på dig ♥

Åsa Tova Bergh sa...

Jag tror att du och jag alltid kommer att ha nån sorts osynlig kontakt...
Att Carola är borta (eller "hemma", som en del vill kalla det)är fortfarande svårt att förstå.

En tröst är att hon numera har de flesta av sina kära hundar hos sig.
Nova skulle ha fyllt 10 nu i april men gör sig nog bäst hos Carola. Och så förtjust som denna hund var i fina tyger och mjuka material kan jag tänka mig att änglarnas moln ligger gott till...

Kram!

Birgitta sa...

Ja Åsa, det verkar som det är som du säger. Nova har det bra med Carola och de andra av Carolas vovvar och så förstås Lurvan. Hemma vet jag inte om jag kan kalla det för så känns det ju inte för oss som är kvar. Men en dag vet jag också och då skall vi ha kram kalas där uppe. Nova är nog en hertiginna där uppe också så fin smak som hon har. De ligger där på ett moln och gungar och tittar till oss lite då och då.
Kram och trevlig fortsättning på helgen.