söndag 17 oktober 2010

484. Ljuset för våra förlorade barn

På min balkong har jag en lykta där jag tänder ett ljus varje dag när det börjar mörkna ute. Ett ljus som brinner för alla de barn som vi förlorat till aldrigheten.
Varje kväll tittar jag upp i himlen på min stjärna som lyser så starkt och som jag kan se när det är klart väder givetvis finns där flera stjärnor men denna är den jag tittar på och pratar tyst med till min dotter. Någonstanns finns hon ju men jag vet ju inte var så därför har denna stjärna el planet eller vad det nu är blivit den stjärnan.
På bilden nedan har jag försökt fånga stjärnan men inte riktigt lyckats men en dag kanske. Är ju ett gigantiskt avstånd så.....



2 kommentarer:

mimmi sa...

Vad fint det lyser på balkongen...
Känner direkt att jag måste göra något likanade...vacker tanke.

Tänker också på alla barn som blir bortrövade varje år, är det inte så i usa att man har utelampan tänd alltid, de som är drabbade?

Hoppas du mår bättre, här börjar det bli grå vardag igen..utan prickar eller ont någonstans.

kramar som känns till dig och kramar till våra älskade-saknade barn/ mimmi.theo´s mamma

Birgitta sa...

Hej
Jag har också hört att de har en utelampa tänt, hoppets ljus.
Jag är frisk men rösten har inte blivit riktigt normal än lätt hes.
Skönt att både du och barn mår bättre.
Ljuset i lyktan lyser varje kväll när jag är hemma för att våra älskade barn som vi saknar så mycket skall se att de finns i våra tankar och hjärtan alltid.
Hjärtekramar
Birgitta