Nerverna och känslorna sitter både utanpå och inuti. Känns förfärligt jobbigt. Har varit och ordnat blommor till Carolas viloplats idag, i morgon är det den dagen då allt blev totalt mörker, den dag jag tappade bort mig själv och livet totalt.
Nu efter 6 år börjar minnen jag glömt under den tid hon var sjuk och den sista veckan komma fram en liten bit här och där och raset är ett faktum.
Är ömsom sol, ömsom regnhagel idag också. Kylan håller sitt grepp och någon grönska har inte kommit, träden är fortfarande kala. Kan inte se sk. musöron på träden och gräsmattan är mera brun än grön. Vi behöver så väl vårvärme och grönska för sommaren blir ännu kortare nu känns det som. Månaderna går så fort, allt för fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Hej Birgitta!
Tänker på dig nu i denna känslomässiga tid. Det är 6 år för dig och drygt 4 år för mig, men ändå så känns det helt nyligen. Jag är väldigt glad att du finns för du har hjälpt mig mycket.
Många, många varma kramar till dig.
Här har det börja att grönska och magnolian utanför mitt jobb blommar. Våren har kommit trots allt och nu hoppas vi även på sommaren.
Tog med kameran i morse för att fota magnolian. Mailar över en bild.
Varma kramar.
Lilian
Tack min vän, jag känner detsamma är så skönt prata med dig.
Här skiner solen men ingen värme så inget träd eller annat blommar har knappt några gröna gräsmattor och träd. Men förhoppningsvis kommer det.
Visst är det svårt förstå att tiden gått för det är som du säger alldeles nyss.
Tack för bilden.
Varma kram tillbaka.
Skicka en kommentar