Gick och handlade kl 18 när jag kom ut från affären såg jag min ex och Lurvan komma. Lurvan har en särskild plats i mitt hjärta hon försökte trösta när Carola var sjuk. Lurvan hade en alldeles speciell blick då när hon såg på mig.Lurvan är Carolas Rottweilertik och är nu 9 år. En av Carolas 3 hundar, de andra 2 är äldre och är nu hos Carola sedan en tid.
Som vanligt ställde hon sig som en ostkrok med baken mot mig som hon brukar efter hon hälsat, hon var glad och pigg. Exet och jag pratade ett tag.
På vägen hem kom allt tillbaka, den tiden Carola var sjuk, kändes som jag var där just nu och att det händer nu och att jag måste åka hem till henne och hjälpa. Hem till henne där hon ligger i sin säng hemma och är så sjuk, ser bilderna klart framför mig. Det är som om jag är tillbaka exakt i den tiden.
Så fruktansvärt dåligt jag mår. känslan är precis som då och den verkligheten är just nu.
Åh vad det gör ont, så oerhört ont, hela kroppen skriker, hjärtat rusar, gråten vill fram.
Så blir det då och då vid olika tillfällen som påminner, bilder som väcks och ord.
Det river och sliter i hjärta och huvudet dånar och det är förfärligt.
Fortfarande flera timmar efter bultar det oroligt i mitt hjärta och kroppen den värker av saknaden och minnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
5 kommentarer:
Jag skickar dej de allra varmaste kramar.
Det är många tunga dagar..
kram Hervor, jörgens mamma
Tack Hervor, du har rätt och det är väldigt jobbigt att ta sig igenom dem.
Kram
Birgitta
Skickar kramar till dig i stora fång.
Just det här med olika minnen och saker som kan få en att ramla så djup ner.
Min lilla dotter började gråta ohämmat igår kväll,sett en reklamfilm på tv:n. Om ett litet barn (precis som sin lillebror) och sa mellan tårarna som rann..vi får
aldrig mista lillebror.
Hon lever med en ständig rädsla att mista någon nära, hon saknar sin storebror så mycket.
Så svårt att leva..så svårt att minnas...så svårt att leva...det gör så ont när minnen kommer...kramar genom luften till dig.Mimmi. Theo´s mamma
Många varma kramar till dig.
Visst känns det outhärdligt ibland.
Saknaden kommer över en med full kraft utan att man är beredd. Det gör så fruktansvärt ont.
Kram från Lilian, Dannes mamma.
Tack båda.Vi hörs Lilian inte så mycket för facebook men man kan ju chatta där också.
mimmi
Stackars lilla tös inte lätt för henne heller hon är ju så medveten om allt din flicka, kram till henne och kram till dig mimmi. Det är inte lätt för dig som mamma att uppleva allt detta och så handskas med din egen sorg. Åter bamsekramar till dig och de dina.
Skicka en kommentar