Julen kommer hur man än gör, det går för fort men ändå inte fort nog tills den är över. Saknaden blir inte mindre fast åren har gått. Den växer, för det känns inte som jag kan ta in verkligheten eller så gör jag det och då blir det mera otroligt att min dotter inte är med i år heller.
torsdag 17 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner att vi ständigt går och väntar...
Många många kramar som känns i mörkret och i kylan.
Kram kram mimmi
Tack mimmi
Ja så känns det ständigt väntar vi.
Det är kallt ute och jag fryser också ända in i själen.
Kramar i massor
Birgitta
Skicka en kommentar