278. Fått från vän slutet maj

Min vän skriver:
Den här dikten jag skickar har en lite märklig bakgrund: För många år sedan (24/12-86) förlorade jag en mycket nära vän.(Det var en mkt. tragisk historia, hennes fästman fick en knäpp och förgiftade henne.) Och Sis Foster, som skrivit denna dikt, var en av min väninnas närmaste.
Häromnatten (sömnlös, tankarna far) så dök Sis upp i mitt huvud. Hon har bl.a. förlorat ett barn (mycket litet) och jag hoppades att allt var bra med hennes familj nu.
Dagen efter, i surfande bland hundvänners sidor, finner jag dikten. Som en hälsning ....och så kunde jag skicka den vidare till dig!

Gråt ej mera
min pappa och min mamma,
livet hos er
blir kanske aldrig detsamma,
men låt mitt minne
bli kärlekens ljus!
Låt det alltid lysa i ert hus!
Tiden är kort, det har jag visat,
lev i värme och ljus,
låt inget bli nedisat!

Det är min gåva till er.
Låt aldrig mer
mörkret och smärta få övertag!
Gläds istället åt varje dag!

(Sis Foster)