Nu börjar förkylningen ge med sig lite hosta kvar och väldigt trött. Men idag gav jag mig iväg och köpte penseer för mor ville jag skulle plantera på min fars grav.
Sagt och gjort men jag måste erkänna jag var ganska slut när jag kom hem trots denna lilla ansträngning. Men vädret är soligt och rätt varmt.
Pratade med barnbarnet (1 år 4 mån i morgon) i går i telefon hon är pratglad i telefon, några ord som är populära nu är ordet nej och posit=prosit och några fler, så härligt höra henne.
I morgon blir det bilbesiktning första ggn med min bil för den har fyllt 3 år nu.
Sedan skall jag köpa blommor till min älskade Carola för det är hennes födelsedag.
Suck det känns tungt, tungt.
Jag älskar dig min dotter och saknar dig varje stund, dag och natt.
Nu är det morsdag igen och jag får inget besök av dig i år heller det är hårt och det gör ont. Din dotter har ingen mor att åka hem till, bara en plats på en kyrkogård, vanvett är det. Men jag finns för henne så länge jag lever kvar här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Sorgen grep tag i mig av dina meningar i slutet...fylls av tårar.
Allt är bara så sorgligt, våra liv vi tvingas att leva.
Tänker på dig.
Kramar Mimmi
Åh Mimmi, så sorgligt livet blivit, ett hjärta som saknar en bit och ett liv som vi måste lappa ihop och aldrig blir helt igen men vi kämpar, så vi kämpar. Tänker på dig, känner i mitt hjärta hur svårt du har. Alla dessa minnesdagar då tomheten ekar. Ett fall utan skyddsnät blev det.
Kramar Birgitta
Skicka en kommentar